Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tragiskt, absolut. Kanske kan man kalla det den ultimata ondskan, i den mån sådan är möjlig.

Eller Morgoths fjättrande av Húrin och vad han tvingade honom att se på?

Nu måste jag erkänna att jag bara läst Silmarillion en gång och knappt kommer ihåg någonting alls från den. Dessutom blandar jag ihop Hurin och Turin hela tiden. Vad var det han fick se nu igen?

Húrin är Túrins far och han tvingades att se hur hela hans familj drabbades av elände och olyckor men endast det som Morgoth ville att han skulle se. Inte de korta lyckliga stunderna.

Aha. Ska läsa om Sil snart. Vad jag förstår är det många som tycker att den är tung första gångerna man läser den... Men ändå kan man inte låta bli.

Jag har nyligen läst Silmarillion för första gången och håller med om att den var ganska jobbig att läsa, det var så mycket fakta och man var hela tiden tvungen att hoppa fram och tillbaka, och dessutom slå upp de flesta sakerna i ordboken. Blir antagligen lättare andra gången.

Tycker personligen att teorin om att alverna som försvann blev orchernas föregångare verkar bäst, men det är ju bevisligen upp till var och en..

Håller med dig, Meriadoc.

Ändå minns jag att när jag läst ut den första gången så vände jag bara boken och började om för jag tyckte den var så underbar och man fick så mycket information om alverna.

Själv blev jag klar för några vckor sedan och började direkt läsa Ringens Värld. Om det är någon som lästen här så undrar jag bara om det var någon som orkade vara särskilt uppmerksam på 'Kalendrarna'. Det var bara så segt och blev bara värre när det var mängder med Sindariska ord man inte kan eller orkar komma ihåg...
Den har äntligen hunnit bli intressant igen

Kalendrarna tittade iaf inte jag något speciellt på. Jag tycker överhuvudtaget att Ringens värld är en salig blandning av intressant information och riktig skit (som Tolkiens essä om sagor).

Jag läste bara på för att ha det gjort.

Ska precis börja läsa Tom och essä'n om sagor. Det låter inte lovande

Tom är sådär men essän är väldigt tråkig.

Jag har tittat lite fram i boken och vad jag kan se så står större delen om Tom i dikt form, inte min stil

Den må vara tråkig, men den är också ett briljant försvar av fantasy som litteratur.

Tyvärr når ÅO:s översättartalang oanade höjder här. "Internal combustion engine" blir "infernalisk helvetesmaskin"...

Visst, jag kan hålla med om att han tar upp en del bra saker i den men den är för lång och för torr.