Två olika utgångspunkter nu måste jag jämföra, älskar sånt här.
Förutsättning 1: Med Genomsnittsindivider.
Citera:
Alverna
Dvärgarna
Orcherna
Männen
Hoberna
Förutsättning 2: Med genomsnittskrigare
Citera:
alverna vinner, deras längd och de som var av aman fäller avgörandet.
Männen blir 2:a Även här längden som blir viktig.
Dvärgarna är nära andra platsen men räcker inte riktigt fram. Deras styrka räcker inte till att kompensera för deras mindre räckvidd trots deras ökade träning...
Orcherna sedan. Förlorar på sin längd och att de är mindre kraftiga än dvärgarna. Deras nedärvda vana att strida i massa och vanligen i numerärt överläge gör dem dåliga i envigen.
Hober, små, svaga saknar förutsättningar för närstrid. Visst kan någon lyckas vinna tack vare att motståndaren undarskattar dem, tillfälligheter etc. Men på hela taget sopar de andra mattan med dem (med deras håriga fötter?).
Jag tror alltså att alverna vinner i bägge fallen.
Alverna.
I fall 1 så även om den inte är krigare som yrke så har en individ nog hunnit träna en del strid. För krigarna och det verkar ju som andelen krigare hos alverna är relativt stor så spelar givetvis det långa livet än större roll då de kan uppnå en enormt hög skicklighet.
Alverna har ju också fördel av sin längd som ger dem mer räckvidd och möjlighet att träffa motståndaren som kan ha svårt att komma åt att träffa. Deras andra krafter, både den lätthet de rör sig med och uthålligheten och den kraft som tillhör de förstfödda ger dem än mer fördelar.
I fall 2 får man ju tänka sig att det är nya krigare. Men även där blir ders krafter avgörande.
Dvärgarna.
2 i fall 1 och 3 i fall 2.
Jag uppfattar (ifrån silmarillion) som att dvärgarna har ett i hög grad militariserat samhälle där merparten i större/mindre grad är vapentränade. Det har stor betydelse för fall 1. Deras fysik med styrka och uthållighet gör dem till formidabla krigare men de förlorar en del på att de är korta och har sämmre räckvidd. De löper stor risk att utmanövreras av en motståndare som kan cirkla runt dem och hålla ett avstånd emellan. Motståndaren får inte in i sig avgörande träffar men dvärgen kan inte utnyttja sin styrka samtidigt som motståndarens stick tröttar ut dvärgen, sedan kommer nådastöten.
Därför tappar dvärgen mot män när det gäller tränade kämpar.
Män
Som jag kan se det är överlag människornas samhällen mindre militariserade och de samhällen som verkar vara krigarsamhällen har ofta en låg militär nivå. I hög grad gör jag historiska paralleller när jag tänker mig detta men det är även uppfattningen utifrån vad som finns skrivet.
Däremot har människorna som soldater stor potential. De är nästan i längd med alverna men kraftigare.
Så i fall 1: Som folkslag har människorna stor andel otränade/dåligt tränade vilket ger dem ett lägre betyg.
I fall 2 så räddas alvernas seger enbart av deras extra-förmågor.
Orcherna
Ett krigarsamhälle där andelen stridstränade är hög men kvaliten på krigarna verkar emellanåt inte alltför god.
Därför viner de mot männen i fall 1. Medan när de ställs mot krigsfolk man-man har de svårare att räcka till. Orcher är mindre än män
och inte lika kraftfulla som dvärgar så de får svårt att räcka till.
Hoberna
Tja små och svaga med låg andel krigsfolk. Förlorar därför stort i fall 1.
I fall 2 så stupar de på att de är små och svagare än de andra.
Männen har mest att vinna på att det avgörs med tränat folk och orcherna mest att förlora på det. Här spelar samhällsstruktur in och skillnader i stridsutbildning.