Nej, Frodo förtjänar allt att få "cred" ändå. Det är väldigt centralt för Tolkiens världsbygge det där, och en stor del av varför LotR "is of course a fundamentally religious and Catholic work", som han själv uttrycker det (i Letter 142).
Ingen hade klarat av att kasta ned ringen där vid Orodruin, där dess makt var som störst - i alla fall ingen som haft ringen i sin ägo mer än en kort stund, så att den hunnit få grepp över honom. Uppgiften låg bortom mänsklig förmåga att klara av.
Men vad Tolkien ville framhålla var att om man gör allt som faktiskt
står i ens förmåga, om man motstår alla starka men inte helt oemotståndliga impulser att ta ringen som sin på vägen dit, om man för andras skull, för världens skull, genomlider allt elände på vägen fram, trots att man innerst inne redan vet att man omöjligt kan lyckas av egen kraft, trots att man vet att man själv har blivit så skadad av ringen att man ändå aldrig kommer att kunna gå tillbaka till den man var - alltså, om man gör allt som någon kan begära av en och lite till, då tar Försynen hand om resten.
Då griper den goda kraften som genomsyrar världsalltet in och löser den sista bit som återstår av uppgiften. Men bara då, bara när man verkligen givit det sitt allt. Annars hade ringen inte blivit förstörd. Det är där människans fria vilja kommer in. Finns det verkligen en fri vilja så måste våra val också få konsekvenser. Frodo valde det rätta så långt det bara gick, trots att det var ohyggligt svårt, och därför belönade Försynen honom genom att rädda världen.
Och därför förtjänar Frodo "cred"!