Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ah, bra kontrat! Allvarligt talat menade jag nog både "tillämpbarhet" och "inspiration"... När Veanne skrev så handlar det i alla fall om "tillämpbarhet"...

Hå hå.
Faktum är att Alverna egentligen är mer lika katoliker i den meningen att de har evigt liv, och för en kristen finns egentligen ingen död, och den diskusionnen är snarare teologisk.
Men det är ju ett faktum att Tolkien ogillade allegori, så jag håller absolut med om att ordet Inspiration är att föredra.
Och Vardadyrkan gör inte alver till katoliker, men föeteelsen verkar gemensam för Midgård och vår värld, vilket leder till tanken att fader Tolkien har inspirerats. Allegori är nog egentligen ett överanvändt ord. Och att de flesta religioner går att läsa i i böckerna är väl egentligen ett bevis mot eventuella omedvetna, inspirerade allegorier.
Kan ni sluta såga mig nu då?

Jag sågar dig inte, jag håller bara inte med, men tycker att ämnet är väldigt intressant...



Fast Tolkiens alver har inte evigt liv i samma måtto som en människa. Tolkien var väldigt noga med att det är människorna i hans Midgård, som dör och får lämna denna värld och antagligen komma till ett himmelrike, som alverna aldrig får känna till, eftersom de är fast i denna världens cirklar.

idén med fastheten i världens cirklar av lidande är mer budhistiskt en kristet måste jag bara säga. (desutom kan man få in budhism i att mäniskorna kommer undan med)

Fast vi kan nog vara tämligen säkra på att Tolkien inte var buddhist...

Allvarligt talat, självklart kan Tolkien ha påverkats även av österländska trosuppfattningar, och reinkarnationsidén är ju inte direkt bibliskt förankrad, men när det gäller människornas roll gjorde Tolkien sitt bästa för att det han skrev inte direkt skulle motsäga den kristna tron.

Vet ni om att kyrkan tog bort avsnitten om reinkarnation efter några hundra års kristendom tror jag. Så tanken fanns hos kristendomen också.
(Ett lite off-inlägg.)

Det finns fortfarande fraktioner inom judendomen som har hållt fast vid det där med reinkarnation, men de döms bort som hädare och ickejudar.

Men för att återgå till allegoridiskussionen: det är väl ingen hemlighet att Tolkien verkligen, verkligen avskydde att folk hela tiden anklagade honom för att använda sig av allegorier? Såg ett filmklipp en gång med en något uråldrig farbror Tolkien som väldigt bittert snäste åt alla människor som hela tiden envisades med att tolka in diverse verkliga relationer i hans sagor. "Some people might say that this story is about any of the World wars, about the nuclear bomb or any such matters. It's not." Personligen tror jag att Tolkien inte bara nekade till att LotR var en enda lång allegori om just Andra världskriget, utan att hans böcker skulle ha något som helst sådant värde.

Men, som sagt, det är klart att man färgas av sin omvärld när man skriver.

Jag antar att du med "sådant värde" menar just allegoriskt, och inget annat. För Tolkien fullkomligen öste ner sina värderingar i boken (LotR, alltså, för att vara off-topic), och sade ju själv att boken var ett medvetet kristet verk.

Ett allegoriskt värde, japp.

Medvetet kristet vet jag inte. Som tidigare talare sagt så var farbror Tolkien starkt emot alla former av allegorier som folk försökte tillföra hans böcker. Men hans värderingar lyser starkt i boken och vi delar väl dem de flesta av oss? Vi älskar det goda och hatar det onda.

Det gör vi säkert. Det betyder dock inta att vi älskar och hatar samma saker, då vi alla garanterat har olika åsikter om vad som är gott och ont.

Aslak:

Ja, ja. Men tro det eller ej: det finns människor som tror på gott och ont som objektiva värden.

Jag tillhör inte den sorten
Även om det kanske vore lättsamt ibland.

Men om skall koppla samma Silmarillon med Katolicismen vem är då Jesus? Han är ju den person som ligger till grund för hela den religionen.

Och Maria hon "dyrkas" väl just för att hon var Jesus mamma. Och Varda, om jag inte minns fel, för att hon skapade stjärnorna..