Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: fre nov 22, 2019 1:28 am

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 112 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 4, 5, 6, 7, 8
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön jun 29, 2008 4:56 pm 
Offline
Sinda
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön jun 29, 2008 12:08 pm
Inlägg: 205
När jag läste de här böckerna för första gången (på svenska för jag var femton år och mycket ung) hade jag precis avslutat min första seriösa och djupt kända kärleksrelation med en flicka som antagligen var alldeles för god för mig. Trots att jag visste att det skulle krossa mig att inte få vara i hennes närhet förödmjukade jag henne på ett sätt som skulle få henne att hata mig för åratal framöver. Hon såg sorgsen ut först, sedan blev hon kall och sedan fanns jag inte mer.
Det här var hösten 96 och jag hade precis avslutat min första läsning av SOR; ett par klasskamrater klagade på det sega tempot som tydligen större delen av första boken led av -svårt att argumentera mot eftersom undertecknad varit som förhäxad sedan avsnittet " om piptobak".
Sagan om ringen var ingen stor läsupplevelse för mig.
Det var en uppenbarelse.
Och det var nu sakerna började förlora sina proportioner och jag började ana att jag var en tragisk figur i en mörk, ödesmättad tidsålder
och gud finns och prövar oss genom smärta och jag kände att mitt hjärta var mäktigt "och att leva förgäves är mindre än att dö."

Så jag börjar bläddrandet i Silmarillion och medan jag fortfarande tänker tänker jag att det här är ju annorlunda Ringen böckerna och det vimlar av gudar och namn...
Innan det blivit morgon har jag fått uppleva drygt hundra sidor påhittad historisk krönika över ardas äldsta historia och när jag slutar vid Fëanors död känner jag mig utmattad och upprörd och lycklig över alla ledsamheter som spelats upp i min fantasi... och sörjer ödet som drabbade den mäktigaste av Illuvatars barn.
Det är alltså min favoritstycke i Silmarillion, noldors uppror och eden över silmarillerna.

PS. Ni får inga poäng om ni gissar att mina förtappade klasskamrater skippade silmarillion :wink:


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis jul 01, 2008 7:05 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 11:52 am
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Ha ha! Mina klasskamrater dissade också Silmarillion, men då var vi bara fjorton så de är väl kanske förlåtna vid det här laget.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön jul 06, 2008 7:56 pm 
Offline
Noldoli
Användarvisningsbild

Blev medlem: tor apr 10, 2008 3:25 pm
Inlägg: 2527
Ort: Andúnie
Enskilt starkaste ögonblicket i Quenta: Mandos dom över de flyende noldor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis jul 08, 2008 8:37 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons mar 19, 2008 5:20 pm
Inlägg: 740
Ort: Kristianstad
Jag tycker om hela boken bortsätt ifrån Turin Turambars kapitel(kom inte på vad det hette).

Men min favorit är nog "Fall of Fingolfin" just det stycket.

_________________
Last to fall was Turgon, Gondolin's Lord,
Who fell in his Tower wielding Glamdring, his sword."

The fall of Gondolin


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis jul 08, 2008 2:14 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön jan 18, 2004 4:46 pm
Inlägg: 2474
Ort: Upplands Väsby
Oj, varför gillar du inte "Om Túrin Turambar" (så heter det)? :shock: Jag som trodde att det enda felet man kan hitta med det kapitlet är att det är alldeles för kort. :wink:


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis jul 08, 2008 9:22 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons mar 19, 2008 5:20 pm
Inlägg: 740
Ort: Kristianstad
Jag tycker att det kapitlet var segt.

Det var för många onödiga dråp EX. Beleg och han ledaren för
Beretils skogsmän (kom inte på det namnet heller).

Det bästa med det stycket är när Turin strider med Beleg vid Dhoriats gränser.

Är det i Silamarillion eller är det i Sfm som det berättas när Turin kommer tillbaka hem och träffar Labadal(eller något liknande) och ställer till det.

_________________
Last to fall was Turgon, Gondolin's Lord,
Who fell in his Tower wielding Glamdring, his sword."

The fall of Gondolin


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör jul 12, 2008 11:40 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: fre jan 05, 2007 12:50 pm
Inlägg: 1126
Ort: Menegroth
Men det måste nästan vara långt, för att ge djup åt förbannelsens vidrighet,
och desutom så är dråpet på Beleg onödigt, för att Belgeg dör, men som läsupplevelse nått himmelskt, ögon tårades nästan, eller nästan och nästan, tårades gjorde dom.

Kan säga att mina favoriter numera är "Om Túrin Turambar" och "Doriaths undergång"(?)

_________________
Ur natten steg jag till ljusets värld
med sång under solen, med draget svärd.
Jag red tills hoppet och hjärtat brast
mot solnedgången och dödens gast.


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 112 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 4, 5, 6, 7, 8

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010