Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Blir svettig bara av tanken...

Ja, jag minns hur chockad jag blev när jag bläddrade fram och såg att följande 10-11 sidor bestod av samma dikt.

Ändå så fortsatte man och läste varje ord. Det enda jag minns nu är att de engelska dikterna var riktigt vackra men jobbiga att läsa om i så många versioner.

Detta kan jag intyga.
Jag håller på att läsa "De Förlorade Sagornas Bok 1" nu.
Hittade den längst ner i en liten förbisedd hylla på bokrean.

Långa?! Då skulle du se Lay of Leithian. Den är på över 6000 rader.

Då får jag se på den då och imponeras.

Var är den med?

I tredje HoME-boken "The lays of Beleriand".

För de som oroas av att de kan få problem med språket om de läser böckerna på engelska så finns det som hjälp en engelsk ordlista där äldre ord beskrivs.

Om någon planerar att köpa böckerna i tre delar (1-5, 6-8, 9-12) på ebay får de nog skynda sig. E-bay verkar ha problem med att kunna hitta böckerna så man får vänta mer än en månad för leverans.

Synd att så få verkar uppskatta Tolkiens poesi, det är ju den som gör honom intressant. Är det verkligen bara jag och Fëanor som uppskattar hans dikter?

Jag också. Jag är inte så hemmastadd med poesi men jag tycker att Tolkiens är den bästa jag läst hittils iaf.

Det finns flera som uppskattar dem. Det finns en tråd under Öppet Tolkienforum som berör allas favoritdikter från Tolkiens böcker, och det är ganska många som har skrivit i den. Fast Jag måste säga att det verkar vara få på forumet som läser poesi på fritiden.

Turin Turamabar,

jag vet inte om Tolkien är den bäste diktaren jag läst på engelska. Jag är dock svag för diktning som bygger på de historiska kväden som vi kan se i äldre diktning. Annars håller jag mig främst till svensk diktning. Inget går upp mot ens modersmål.

Fëanor,

tack för länktipset. Jag kanske får tillägga att det som jag uppskattar mest med Tolkien är hans sätt att kunna väva in dikterna i sina berättelser på ett naturligt sätt. Den enda jag läst tidigare som lyckats med detta tycker jag är Frans G Bengtsson, vars böcker jag mycket uppskattar.

Själv är jag ingen slukare av dikter i övrigt. För det mesta blir jag irriterad för jag tycker att diktaren tramsar och inte klarar av att uttrycka sig. Gäller främst modern diktning. Däremot så uppskattar jag mycket drama, gärna med diktinslag. Äldre hjältediktning brukar jag uppskatta för att berättarformen tilltalar mig. Det är i denna tradition jag ser Tolkien. Jag har faktiskt aldrig förstått de som hävdar att Tolkien kom med en ny genre, han har ju återgåtttill/utnyttjat den äldsta Europeiska berättartraditionen.

Jag gillar Tolkiens dikter men jag kan ha svårt för att läsa en lång dikt om igen bara för att hitta en marginell ändring. Helst vill jag läsa det färdiga resultatet från början.
De flesta dikter jag läser annars är Frödings.

även jag uppskatar Tolkiens dikter, även om mitt poesi intresse inte var uppväxt när jag började läsa så har de blivit större de senaste åren, och tack vare Kata har jag upptäckt storheten i vår käre Profesors lyriska förmåga. (däremot inte sagt att jag kan finna en favorit dikt av honom. jag har iofs svårt att bestäma mig för favorit något (utom möjligtvis flicka och cola, men det är off-topic))

Även Jag är föga förtjust i modern poesin. Poesin har degenererat något oerhört under 1900-talet. Det är T.S. Eliots fel.

Jag älskar sådan poesi som är högtidlig på det sätt som hjältekväden o dyl är. Jag har alltid varit sådan att när något högtidligt beskrivs (främst medeltida) får jag gåshud.

T ex: Någon säger något i stil med. "And then the dark army came over the eastern mountains through the pass of the black fire. We held our ranks but I wasn't aware of the magic of their lord. Eller något sådant.

Jag får gåshud av presidentens tal i "Armageddon" vilket jag skäms över eftersom jag avskyr USA och deras stil att vara "defender of liberty" osv.

Sedan tycker jag (lite barnsligt kanske) att de bästa dikterna är de som rimmar.