Líndaletaro skrev:
Jag funderade också själv på att Arda var lite väl likt de germanska ord som Ohlmarks nämner för att det ska vara en slump. Tanken slog mig dock aldrig att Tolkien ville att alviskan skulle ses som en föregångare till dagens språk. Det är en intressant tankegång, och om du kommer på var du läst om detta får du gärna berätta, Kamelen, så att jag också kan läsa det som finns.
Jag kunde förstås inte låta bli att gräva i det här, trots att jag egentligen har
lite annat att göra här på jobbet än att bara sitta och Tolkien-googla...
Att Midgård skall föreställa vår egen värld i någon fiktiv forntid är det ju ingen tvekan om. Tolkien har till och med nämnt en ålder i ett av sina brev: ca 6 000 år före vår tid. Men att alvspråken därmed skulle vara avsiktligt konstruerade för att se ut att ha influerat de efterföljande mänskliga språken, det hittar jag just nu inget stöd för på nätet. Kanske är 6 000 år också lite för lång tid för att några uppenbara språkliga spår skall dröja kvar, i synnerhet som det ju enligt Tolkiens tankegångar måste ha inträffat någon gigantisk kataklysm mellan då och nu som bland annat ändrat formen på världens landmassor.
Tolkien konstruerade tydligen ord på sina alvspråk genom att först bestämma en stam, ett ords djupaste urrot, därefter härleda en proto-form i ett tänkt alviskt urspråk, och slutligen tillämpa sina omsorgsfullt utmejslade regler för att ändra och forma ordet till sin riktiga utformning på quenya, sindarin etc. Men varifrån kom den där första stammen för varje ord? Här tycks han ha lånat friskt från alla möjliga språk, utan något uppenbart mönster. I
The Lost Road, i kapitlet
Etymologies finns en lång lista på sådana här stammar och några av de ord som utvecklades ur dem.
Helge Fauskanger (vem annars?) är den jag hittat på nätet som
har mest att säga om dessa urrötter och deras härkomst:
Ardalambion skrev:
Many "Elvish" words turn out to be picked from a wide variety of sources: Pé "mouth" is Hebrew, lá "no, not" is Arabic, nér "man" from the reconstructed Indo-European language, ken- "see" is similar to Chinese kan, and roch "horse" is reminiscent of the Hebrew verb râkháv "ride". The stem ÑGAR(A)M "wolf" yields (besides Quenya narmo and Sindarin garaf) the Doriathrin word garm, Garm being one of the names of the monstrous Fenris-wolf haunting Norse mythology. Not just Old Norse, but also modern Scandinavian languages seem to be represented: Quenya varya "protect" is suspiciously similar to Norwegian verge, verje; "arrow" is pil in Scandinavian and pilin in Quenya, and while Quenya mat-/Sindarin medi means "eat", Norwegian/Swedish mat, Danish mad means "food"! Given the fact that one of the prime influences on Tolkien's languages was Finnish, we might also wonder if Quendi as a name of the Elves has something to do with kvener, an old Scandinavian name of the Finns.