Har grunnat på det hela och kan dela mina slutsatser på ämnet dunedain, så som de följer och tyvärr utan backning av källhänvisningar i detta fall.
Jag tror inte att Tolkien var rasist. Citat gör det sannolikt att hans syn på ras-läran var föraktfull och skeptisk.
Att han ansåg att européer anser att vissa mongolida folkslag vara oattraktiva är tveklöst. Om han själv tyckte det kan vi inte veta.
Citatet om mongolfolkens drag betyder att orker delar vissa av dessa drag, som jag förstår det. På frågan om det innebär att vi ska betrakta orker som degererade mogolida folk eller som degererade versioner av människor och alver, uppfattar jag det senare som det tydligast formulerade från citatet.
Därav uppfattar jag honom som en på sin höjd kontextuell och omedveten rasist. Det kan ju dock få konsekvenser även det. Alltså vidare...
Ett av rasismens utmärkande drag är att den definierar mänskligheten i raser, kopplar positiva eller negativa egenskaper till ras, att dessa vidare kan rangordnas, medför moraliska och intellektuella aspekter samt att det är vetenskapligt möjligt att bekräfta.
Ett av rasimens utmärkande tillkortakommanden är att ras eller rasegenskaper inte kan definieras, rangordnas eller ges moralisk betydelse - och således är ovetenskapligt. Med detta vill jag ha sagt att problemet med rasism inte skulle vara att jämföra nordbor och Afrikas pygméfolk och påstå att längdskillnaden ex. gör nordbor till bättre höjdhoppare utan om det påstås att de medfödda skillnaderna säger något om gruppernas mentala och moraliska förmåga. Detta kan säkert också diskuteras, men så klargör jag mig lite.
Nu får vi vara lite försiktiga när vi applicerar vår rasism på Tolkiens värld, ur ett rent typologiskt perpspektiv.
Till att börja med används rasbegreppet för vad vi skulle definiera som arter, eftersom dvärgarna inkluderas i denna term (och de sannolikt inte kan skapa fertil avkomma med andra folk medan övriga kan med varandra - se Elrond eller uruk-hai samt att hober är en subgrupp till Homo sapiens). Min frågeställning har sedan tidigare begränsat sig till människorna i Midgård (MG) och debatter om det generella rasbegreppet i Tolkiens verk finns diskuterat på annat håll. Jag fortsätter alltså att begränsa mig till människor.
I det aktualiserade fallet med dunedain, som mer än något människorfolk belyser frågan om rasegenskaper, så har vi det lilla problemet att rasegenskapen - till skillnad från för vår världs/tids moderna rasism - faktiskt existerar. Därigenom förflyttas enligt mig hela frågan från att gälla
huruvida Tolkien försvarar en (extern) inhuman inkorrekt pseudo-vetenskap till
huruvida Tolkien förmår göra åtskillnad mellan vår (externa) rasism och det faktum att en folkgrupp i hans värld faktiskt har "rasegenskaper".
Edain får gudarnas välsignelse och blir av den orsaken långlivade. Fysisk styrka och vissa mentala färdigheter (såsom spådomskonst) tycks ofta varit likartade följder. De första edains ättlingar ärver denna välsignelse och får samma förmågor. Om en edain/numenor/dunedain gifter sig med någon vars förfader inte var välsignad så "späds välsignelsen ut".
Det beskrivs som att man får blod från "lesser men". I en kontext där rasegenskaper är humbug, som hos oss, är detta negativ rasism. I en värld där gudar givit en grupp människor samt deras ättlingar vissa egenskaper kan detta verka framstå som neutral rasism - då skillnaderna mellan dunedain och andra folk är ett faktum och inte en åsikt [positiv rasism - om man alls kan uttrycka sig i sådana termer - skulle förslagsvis kunna vara medicinforskning som tar hänsyn till att vissa genuppsättningar som påverkar resultat varierar mellan olika populationer].
Neutralt? Så enkelt vill jag inte göra det för oss. När beblandningen med andra folk diskuteras av karaktärer i trilogin är det alltid i viss beklagan att "gamla goda renblodigheten" försvunnit med alla sina bonusar. Således får vi lätt känslan av att Tolkien kopplar positiva och negativa egenskaper till ras och lägger till en moralisk aspekt: ju mer renblodig dunedain desto bättre människa, ju mindre renblodig dunedain destor sämre människa (ja antagligen vild, svekfull barbar i Saurons tjänst).
Intressant nog låter Tolkien inte dunedains ras säga värst mycket om vilken sorts människa de kommer att vara.
Aragon är väl paradexemplet för de goda representanterna och tillika ypperst "renblodig", med både kungaätter återförenade i sig. Dock så finns vid samma tid en man av motsvarande "renhet", rikshovmästare Denethor II. Denethor var stark nog att stå emot Sauron i palantirerna men kunde inte förstå att han blev bedragen av visionerna, och de misstag och illdåd som blev följden känner ni till. Tolkien lät, skall alltså understrykas, inte en regerande "gatukorsning" ersättas utav ett fullblod utan de två var ungefär lika gamla och föga olika i de medfödda egenskaperna. Hur vi bör se på att det skulle krävas en mycket renrasig herre för att få ta tillbaka tronen från en mindre lyckad mycket renrasig regent är öppet för debatt. Om detta hänger mer ihop med rasism, konservatism (rojalism) och/eller den traditionella form (vår världs) legender ter sig får vänta till senare tillfälle.
På samma tema ser vi hur Numenor föll för att den stora majoriteten föll till ondska. Neråt Harad och Umbar levde länge de "Svarta numenorerna" [svarta då de dyrkade Mörkret; Morgoth och Sauron] som var Elendils ättlingars fiender. Till sist också i diverse maktkamper inom Gondor och Arnor, tills det senare föll.
Vad dunedain förlorar genom att blanda sig med andra folk är med störst säkerhet åldern och mentala styrkor. Åldern har uppenbarligen gett dem möjlighet att bli visa, skickliga och rättrådiga. Det var samtidigt den som fick dem att vända sig emot valar, ska dock sägas.
De kommentarer som fälls genom böckerna verkar antingen grunda sig i okunskapens antaganden att "det var bättre förr" eller i Elronds fall antagligen med alvisk föraktfull praktikalitet; alver har sedan 1a åldern enbart gillat edains ättlingar samt att dessa förväntas vara bättre än andra på att banka ner orker i stoftet.
Vi bör dock inte glömma att t.ex. rohirim som inte har edianblod i sig, och som tack vare sitt geografiska läge undsluppit Saurons hand, blir viktig del i att besegra den Mörke herren. Tji fick alvernas nedlåtande... men Rohans folk skulle lika lätt som östringarna kunnat varit onda låter Tolkien oss förstå genom Sams medlidande över östringen - och liksom MGs folk kan dunedain falla till föga för onda krafter och sin egen mörka sida. Människor är alla människor, må de sedan variera i sina medfödda förutsättningar.
Denna långa monolog, som säkert innehåller luckor, har avsikten att diskutera ras-frågan i Tolkiens värld utifrån dunedain. Min kontenta blir att på den viktigaste frågan om rasism i frågan om dunedain, om Tolkien menar att man skulle vara en bättre (moralisk och intellektuell) människa av att tillhöra deras förfördelade folk, är svaret att så inte är fallet.
Vidare kan man diskutera Tolkiens hantering av
andra folkgrupper i MG och kanske nå andra slutsatser, men det är en vidare diskussion.
Damn, det här blev långt...