Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

I hobernas värld blir inte hoberna vuxna förren vid 33 års ålder. Innan de fyller 20 år lever de i den ansvarslösa tjogåldern (eller vad ÅO vill kalla den; mellanåldern). Tjogåren är alltså den långa tiden mellan att vara barn och vuxen. Men vad betyder tjogåren egentligen?

Är tjogåren hobernas tonår eller? Vår tonår är tiden mellan barna- och vuxenstadiet. Och hoberna brukar leva längre än oss; så deras s.k. tonår kan vara längre fram i livet. Och framför allt; skrev Tolkien att det fanns tonår i hobvärlden eller finns det bara tjogår?

Vad hände i tjogåren? Eller bättre; vad gjorde hoberna i tjogåren? Gjorde de ungefär samma saker som vi gör/gjorde eller gjorde hoberna på något annat sätt? Men iaf; de hade typ ingen ungdomsrevolt. En sådan ungdomsrevolt som finns idag fanns varken på Tolkiens skrivartid eller i hobernas tid.

Tja; mer frågor kan jag inte komma på. Men kan ni försöka reda ut lite filosofiskt vad tjogåren kan betyda för hoberna och jämföra deras tjogår med vår tonår?

ps. Tjogår kommer från tonåren; ungefär som "tweens" kommer ut "teens". Eller har jag feltolkat "tweens"?. ÅO beskriver "tweens" om mellanåldern; vilket känns som en dålig översättning av ordleken teens-tweens

Tweens är en dubbel ordlek. Dels syftar det på likheten med teens, men dels också på ordet between; alltså tiden som ligger mellan barndom och vuxen ålder. Svåröversatt!

Det har jag aldrig tänkt på. Bara att teens är tonåren, och då är man tio-någonting, och tweens borde ju då vara när man är twenty-something.

Jag har svårt att föreställa mig ungdomsrevolt av något slag bland hobbitar, men om man inte behöver ta något ansvar förrän man är myndig så kan det ju hända att de har en längre tid av barndom att använda till lek och bus, och en längre ungdomstid till att roa sig och att lära känna sig själva och bli trygga innan de måste börja ta eget ansvar och vara vuxna. Kanske därför de är som de är.

Ett hobbitliv är nog rätt härligt att leva.

Jag tycker att Tolkien är lite kryptisk här. När barndomen slutar framgår inte, men det framgår ju i alla fall att man inte når "mogen mannaålder" (för att använda Ohlmarks formulering) förrän man blir trettiotre. Så när man är 30-32 år borde man fortfarande ingå i den här åldersgruppen; men å andra sidan kan dessa åldrar inte gärna infattas i begreppet irresponsible twenties.

Jag upptäckte förresten just, för att ytterligare förvirra det hela, att i modern engelska syftar uttrycket tweens på åldern närmast före tonåren, 9-12 ungefär.

Just det. Det ordet har jag också ramlat över. Tror att det är ett ganska nytt ord och syftar på barn som vill vara tonåringar... Så som det är idagens samhälle. (inte när jag var så liten)
Annars så anser jag att hobernas Tweens är en oansvarig ålder såsom våran tonår. Upproriska hober som hänger vid bytorget på nätterna har jag inga svårigheter med.

Nu kom ju den rebelliske tonåringen, som vi känner honom (eller henne, föralldel) inte "in existence" förrän under nittonhundratalet. På medeltiden var det, såvitt jag förstått, mer regel än undantag att barn sågs som en mindre version av vuxna och så snart som möjligt sattes i arbete för att försörja familjen. En viss slyngelålder har väl alltid funnits, iallafall om man läser alla klagomål (även) på äldre tiders studenter, men jag är rädd att denna i så fall inföll senare än den reguljära tonåldern (13-19 års ålder). Är the tweens således en anakronism, eller läser vi in för mycket i begreppet?

Förr var man med i arbetslaget vid 13 års ålder. Bara för två-tre generationer sen gick folk till sjöss så fort de kom upp i tonåren. Då var det inte mycket utrymme för revolt.

Eller som en lärare under antiken uttryckte det: Elever idag är ohyfsade och ouppfostrade. De lyssnar varken på sina lärare eller föräldrar...

Redan de gamla grekerna...

Var inte det Sokrates?

Snarare Platon eller Aristoteles isåfall. Sokrates var ingen lärare. Han var bara en arrogant skitstövel som ansåg sig vara bättre än andra, och som tyckte om att diskutera och reta gallfeber på folk. Visst en massa rikemansbarn blev imponerade av honom och bildade en Sokrates-fan club och lärde sig säkert en massa av honom (en av dessa var ju Platon), men hans syfte var inte att lära dem något, så någon lärare var han ju inte.

Okej, jag är inte så bra på att hålla reda på dem alla filosoferna.

En av dina större förebilder, med andra ord?

Jag undrade vem som skulle komma med den repliken. Jag hade tippat på Danne eller Daniel. Möjligtvis Túrin Turambar.

Tja, det var ju att skjuta på öppet mål, så att säga. Jag funderade också på vem som skulle kläcka den kommentaren först.