Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Efter att ha läst diskussionen i tråden om Harry Potter och Fenixordern om att tröttna på böcker, eller att tappa intresse, började jag fundera. Jag ville dock inte få den tråden ännu mer OT, så jag skapar en ny här. Säg till om det finns en likadan tråd någon annanstans så tar jag bort den här (eller om någon måste låsa kanske).

Hursomhelst.

Det är nu 14 år sedan jag först introducerades för Tolkien, och även om intresset inte varit glödande precis hela tiden så har det alltid legat och pyrt, och på senare dar (antagligen sedan jag hittade TA och fick en chans att prata med andra likasinnade) har det bara växt och växt.

Jag tycker att detta är helt fascinerande - att något jag tyckt om sedan jag var 8 år gammal fortfarande känns spännande. Andra saker har kommit och gått - Narnia, Belgarion, böckerna om Amber... Men det är bara Tolkien som envist klänger sig fast. Någon gång varje år (oftast på hösten - inte så underligt) börjar det klia i fingrarna och så måste jag läsa om The Lord of the Rings igen, och däremellan läser jag HoME-snuttar och intresserar mig allmänt.

Varför tröttnar man inte på Tolkien? Och ni som varit bitna längre än mig - har ni haft svårt att hålla intresset vid liv? De som inte varit bitna så värst länge - tror ni att intresset kommer hålla i sig, eller är det bara en fas?

(Jag tror jag kan konstatera att det inte rör sig om en fas för mig... )

Jag har varit fast i över tjugo år och intresset är starkt fortfarande. Jag tror att det mest beror på den komplexa världen som bjuds. Det finns massor att ta reda på och fascineras över. Sen är berättelserna något som engagerar alla åldrar och temana är ju universiella.

Ja, det känns alltid som det finns mer att upptäcka. Ibland känns det härligt att tänka på allt som man kommer att läsa och lära sig, och ibland känns Tolkiens värld som ett obestigligt berg som man aldrig ser toppen på...

Det går väl i faser. Ibland är jag insnöad i Tolkien, och läser alla böcker. Det händer dock inte så ofta. För det mesta finns det för mycket att hålla tankarnas fokus på. En av de sakerna är framtiden, tjejer , och Deverryserien.

Harry Potter, Deverry, Crown of Stars & andra serier är jag mitt uppe i, det kommer nya olästa delar, med olika överraskningar i, en del kan jag ändå börja släppa ett tag när det blir väldigt långt emellan, men Narnia, Tolkien och Röde Orm, Anne på Grönkulla, de är annorlunda, jag har läst dem så många gånger att jag i det närmaste kan dem utantill, till slut blir det nästan det enda tänkbara att inte läsa dem på ett tag.
Jag kommer läsa LOTR igen, och "The Hobbit" (ser fram emot att kunna läsa den för sonen om några år ... liksom Narnia (som jag fortfarande inte läst på engelska), (m m), ta till mig nyanserna i att läsa dem på engelska istf svenska, men ...

Just nu har jag dåligt med lästid öht, så det är mkt annat som går före, nytt eller klassiker. De där böckerna jag läst så många gånger, de ploppar upp ofta nog ändå:)
Jag skulle inte kunna recitera hela boken som typerna i "Fahrenheit 451" men det är många citat ändå eller händelser.

Det går väl i faser, man läser böckerna en gång sen återkommer man till böckerna ett tag senare.

jag är snart uppe i åtta år. Jag har knappt läst hälften av allt som fins att läsa, så jag tror nog att jag hänger med länge.

Kan det har varit en så där fyra år sedan jag första gången grät mig igenom Gray Havens. Eller Grå Hamnarna var det ju förstås. För att inte tala om klättringen uppför Mount Doom. Eller fem år kanske... Jag minns inte riktigt, men jag är helt övertygad om att om jag bara har synen och förståndet i behåll så kommer LotR att vila i mitt knä på hemmet. Och när de andra tanterna sjunger psalmer så klämmer jag i med: "Sing hey for a bath at the close of day". Nä, kanske inte, men nästan.

Tolkiens värld är unik i sin sammansättning. Vi har den här underbara, välberättade hjältesagan som man bara älskar att fängslas av. Men såna finns det ju en hel del som man läser, fängslas av och glömmer bort till förmån för andra böcker. Men när man läst LotR första gången kommer man ut på andra sidan med en himla massa frågor som väckts under läsningen. Och är man då en person som tycker om att forska och leta reda på mera information så visar det sig snart att man stött på en guldgruva!

Så för att fatta mig lite kortare: Jag kommer att behålla intresset tack vare kombinationen av dramatik och faktasök. Men visst kommer jag att ha perioder då jag inte läser böckerna på ett par år kanske... Kanske!

Där har du skrivit mycket jag kan hålla med om, Rosie! Och mycket jag tror att jag kommer att hålla med om när jag, så att säga, kommit i åren.

Det var ca 4 år sen jag introducerades till Tolkien, och jag måste erkänna att jag vid mer än ett tillfälle har funderat på om jag kommer att tröttna. Hittills har det inte gått en dag utan nåt Tolkien-influerat och jag är rädd att det nån gång blir för mycket och att jag helt enkelt tröttnar. Nu när jag läser om er andra (Älva, 20 år!) så känner jag mig lite lugnare. Man får väl passa på och det är ju olika för alla. Jag menar, bara för att mina komisar tröttnade behöver inte jag göra det.

Ja och om du ser till antalet inlägg så har jag inte heller tröttnat på att diskutera verken. Men min mamma torde vara ännu värre i detta. Hon läste dem i början av 70-talet nån gång och har inte tröttnat!

Jag har varit Tolkien-fantast i 4år nu och har läst hela trilogin 2gånger nu och är inne på den tredje gången nu och jag är lika tokig nu som då

Jag är uppe i 9 år trots min ringa ålder... Slå det om ni kan!

J*vlar! Det var inte dåligt. 70-talet var ju ett tag sen...

Túrin: Hur gammal är du då?

17 sen 5 dagar.