Vendela skrev:
Det var nog inte som han fick det om bakfoten. Han "snyggade nog till" resonemanget lite bara, det måste man ibland för att verkligheten ska stämma överens med ens teorier.
Jo, det kan du ju ha rätt i. Var lite så jag menade med "knyta ihop en perfekt påse".
Citera:
Frodo föll till sist för att han haft ringen alldeles för länge. Alla andra hade fallit för frestelsen långt tidigare. (Här skulle det varit en smily för barnsligt trots. Finns det nån sån?)
Hur vet vi egentligen att alla andra hade fallit långt före? Tänk på Faramir. Och ibland undrar jag hur Sam hade klarat att vara ringbärare en längre tid: När Sam lockas att sätta på sig ringen ser han underbara visioner av sig själv som hjälte och ledare, som räddaren av världen och skaparen av undersköna trädgårdar i Gorgoroth.
"---He had only to put on the Ring and claim it for his own, and all this could be.
In that hour of trial it was the love of his master that helped most to hold him firm; but also deep down in him lived still unconcquered his plain hobbitsense: he knew in the core of his heart that he was not large enough to bear such a burden, even if such visions were not mere cheat to betray him. The one small garden of a free gardener was all his need and due, not a garden swollen to a realm; his own hands to use, not the hands of others to command.
'And anyway all these notions are only a trick', he said to himself."
Visst blev han svårt frestad, och visst blev han det väldigt tidigt, men han kunde också vifta bort lockelsen med sitt bondförnuft. Åtminstone då. Vad som skulle hänt vid stigens slut får vi ju inte veta.