Intressant fråga! Tolkien har vad jag vet inte redogjort för Thranduils släkttavla, bortsett från att han enligt någon fotnot i Sagor från Midgård var son till Oropher. Förmodligen var han rätt högättad, så det var väl inte helt fel att han kallade sig kung eftersom ingen annan kandidat verkar ha funnits i Mörkmården.
Sedan kan det förstås också vara så att Tolkien inte var så petig med titlarna i hobbit-boken. Thranduil fick bli alvkung eftersom det var enklast så. I LOTR var saker mer komplexa: den sista noldorkungen var Gil-Galad och Galadriel hade ingen arvsrätt efter honom (även om hon rent tekniskt var minst lika högättad som honom). Dessutom tillämpade alverna agnatisk tronföljd, så en kvinna på tronen hade krävt konstitutionella ändringar vilket de få kvarvarande noldoralverna i Midgård kanske saknade befogenhet att fatta beslut om. När det gäller Celeborn var han inte heller tronföljare, så han kunde inte gå omkring och kalla sig kung hur som helst. Elronds fall är mer komplicerat: han var visserligen dotterson till Doriaths sista kung Dior, men Diors rättmätige arvinge var Eluréd som försvann när Fëanors söner anföll Doriath, så det kanske ansågs förmätet av Elrond att göra anspråk på kungatiteln över gråalverna när ingen visste om Eluréd vad död eller levande. Sedan var ju också Elrond dottersonson till kung Turgon, men Eärendil var ju tekniskt sätt inte död och var i så fall mera berättigad till kungatiteln över noldor än sonen Elrond.
Eller så var kanske alla inblandade utom Thranduil för ädla för att gå omkring och sprätta med en kungatitel i en sådan ödesmättad tid när Midgårds öde stod på spel. Thranduil verkar ha varit en rätt materialistisk typ som gillade guld och ädelstenar, gissningsvis gällde detta även kungatitlar.
Komplext, som sagt.

(Språkpolisiär anmärkning: "högföraktad" är inget ord, du menar nog "högaktad". Ber om ursäkt för petighet, men rätt ska vara rätt!

)