Dikthörna

Crumui · **Postat:** tor jun 17, 2004 11:33 pm

Tack så mycket Vingilot! Men jag tycker vanligtvis det är svårt att uttrycka sig i rim - man blir så begränsad.

Älva · **Postat:** fre jun 18, 2004 11:28 am

Du får komma ner till Roskilde virre, där ska de ha poetry slam.

virre · **Postat:** fre jun 18, 2004 1:44 pm

Älva:
om jag hade haft möjlighet att åka någonstans överhuvudtaget.

Crumui:

en härlig dikt du skrev där, håller med om det där med rimad poesi, det går inte att skriva.
"Jag längtar till Landet Som Icke Är"
tycker jag mig känna igen och inser att en dikt av en av mina favorit poeter heter så. Edith Södergrans "Landet som icke är" och eftersom vi skulle ta med andras dikter så tar jag och tar in den

Citera:

Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart
uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag
verkligen vunnit —
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa
dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat
än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än
alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du
älskar och alltid skall älska.

så kan vi ta och lägga till den dikt jag just kom på

--------------------
sommarregn faller på
blöta asfaltshuvuden

genomblöta ansikten
dolda bakom ögon
finns du finns jag

ögonen talar om
regnet som inte faller
utom utan inom

ljuset är mörker för
regnet förtar allt ihop

och fiskplånboken
låg under datorbordet.

-------------------------

ursäkta felstavningarna nu. men jag skrev den bara in här rakt av.

Crumui · **Postat:** fre jun 18, 2004 2:32 pm

Vackert.

virre · **Postat:** fre jun 18, 2004 2:55 pm

vilken av dem?

jag tror jag tar några till (och jag tar dem som olika inlägg för att göra de lättare att läsa. inser att de kan vara jobbigt att läsa flera dikter i ett ända inlägg (jag hade då tyckte det). Speciellt eftersom de är väldigt olik saker.

Kod:

blues och tre minuterspop 

-------------------------- 
allt är som en blues 
skrivet på ett mästerspråk 

allt är som en tre minuters 
poplåt på engelska skriven 
i liverpool 

allt är som ett öga 
som gråter i din 
önskan att fly 
till en annan värld
--------------------------------

Crumui · **Postat:** fre jun 18, 2004 4:34 pm

virre skrev:

vilken av dem?

Båda.

Kata · **Postat:** fre jun 18, 2004 8:48 pm

(vågar - vågar inte - vågar - vågar inte - vågar - vågar in...) Ok, jag vågar väl då. Vill gärna ha åsikter om den här.

Bort, bort
-----------------------
Rid över slätter och hedar
Lämna det förflutna
Vill bort, bort

Skynda från städer och trädgårdar
Iväg från instängdheten
Måste bort, bort

Galoppera över stäpp och prärie
Jaga efter framtiden
Bort, bort

Korsa floder och älvar
Slit alla band
Ilar bort, bort

Vidare över berg och fjäll
Fri som vittrorna
Flyger bort, bort

Vandra i skog och ödemark
Sök efter ödet
Bort, bort

Färdas på oceaner och hav
Överge det gamla
Seglar bort, bort

Ströva längs klyftor och raviner
Räds inte djupet
Dansar bort, bort

Vila i glänta eller lövsal
Njut av Livet
Bort, bort…

Crumui · **Postat:** fre jun 18, 2004 9:03 pm

Jag tycker den var bra, Kata! Det där med att varje vers slutar med bort, bort-nånting... tja, jag vet inte hur du tänkte när du skrev, men det känns som att hur långt bort det än är, så är det aldrig tillräckligt?

Okej, här är en, hittad på Internet, tror jag:

Jag vill vara en annan
Men jag vet inte vem
En främling står bortvänd
Med pannan mot stjärnornas lågande hem
Jag ska aldrig se hans ögon
Och aldrig hans anletsdrag
Jag vill vara en annan
En främling
En annan än jag

virre · **Postat:** lör jun 19, 2004 4:30 pm

katas dikt är vacker. det var snällt av dig att dela med dig av den.

Kod:

Le couer au cacadre
---------------
Le inte något
när skratten dör
skymer ändå livet
att sakta men säkert
äta dina tårar
som förfaller som löven
igår när halsen
skrek ut döden
döden fyller dina lungor
för utan döden, tystnad
för utan skrattet
ekar livet
efter döden
finns livet
Le couer au cacadre
är livet
som en sliten
lotusblommas silverne
liljatop
drömer du precis
som jag om
vad döden innebär
----

observera jag kan inte franska. (och att jag använt code taggen för att poängtera att de varesig är citat eller vanligt inlägg)

Crumui · **Postat:** lör jun 19, 2004 5:57 pm

Vad betyder le couer au cacadre? Min franska är urusel.

virre · **Postat:** lör jun 19, 2004 10:30 pm

enligt de källor jag tillgick när jag skrev den hjärtat av skratt eller slang för penisen av skratt. (eller möjligen och istället för au, de var ett tag sen).

så nu vidare till mitt senaste verk. skrivet under svts sänding från hultsfred:

Kod:

Entiteten som är

Stilla igår när
entiteten som är
på andra stjärnor
en där våra
vägar möter
änden

men finns det
vekligen någonstans
där allt är
samma som vanligt

döden anländer
igenom stängda
gömda dörrar

vanligen bor mitt
hjärta i botten
av det som
kallas havens

djupa luft
där drömmar
lever stilla

döda bortom
vad ni kallar
sanningen

ensamhet äter
sig bortom
helheten som
är en och en halv

lungnande pling
vid röd-svarta
morrisey fanor

och alla drömde
om igår
när verkligheten
var idag

Crumui · **Postat:** lör jun 19, 2004 10:37 pm

Du producerar visst dikter på löpande band, Virre!

Hm, det där lät väldigt mekaniserat, men jag tycker om dem.
Här är en av mina favoriter; den låter nästan som en slags besvärjelse:

Circling circling circling around
The sea is the sky is the sun is the ground
And the circle within and the circle unseen
Where the unknown is known and the future has been

Beledhel · **Postat:** lör jun 19, 2004 11:17 pm

Jag förstår mig icke på den här dikten, och undrar om någon annan gör det. Verkar vara någon slags mycket märklig hyllning till Mearas...

In the morning he waited outside my door,
to carry me down the far stardust shore.
And with flying steps on the sparkling ground,
he danced like a flame without a sound.

When the bitter and cold world was ahead,
I left my home where all I loved lay dead.
When the light of the stars had fade in the north,
he was there to bear me, at last I rode forth.

I don’t want to find the moon, nor the sun,
though I cross the sea in a star galleon.
You know: When the sky in the east turns from black,
I will turn my horse, I ride back, I ride back!

And again he will fly like a silver white dove,
to carry me home to the realms I love.
Because endless treasures are things I don’t need,
under the trees on the back of my steed.

Crumui · **Postat:** sön jun 20, 2004 1:31 am

Å, så fin! Har Tolkien skrivit den, eftersom du talar om Mearas? Vart har du hittat den?

Förstå och förstå... måste man alltid förstå sig på dikter?

Beledhel · **Postat:** sön jun 20, 2004 9:25 am

Hehe... Jag skrev den, igår kväll, medan jag satt och lyssnade på soundtracket till The Two Towers. Kul att någon uppskattade den!

Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Dikthörna

Vilka är online