Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Underbar rytm och vackert språk.

Hon är dessutom endast 15 år.

Ojsan, minst sagt. Det var duktigt. Nu blir jag mer avundsjuk.

lite chockerad över Fëanors reaktion på komentaren från Crummui om hans vänninans dikt. Har inte riktigt satt mig in i den ordentligt ännu, men det jag har läst verkar trevligt. Däremot har jag en ny egen dikt som har fått kommentaren oförstålig... hrmm...

Den röda stugan
----------------
Den röda stugan
Ensam vid ån
rinnande bortanför
vad du trode
var möjligt
Det över ensama
tomma fönstret
ensamt
som vi två
när ängssyran
ramlar ner
från bortom
ditt synfält

Varför? Förvisso är Jag självupptagen, men jag är först och främst estet.

Fëanor: okej okej, hennes dikt var bättre än din. Nöjd nu?!

Äntligen har jag skrivit en ny dikt. På svenska. Den kan kanske dunkelt kopplas ihop med Tolkien om man går på människornas längtan till att komma till Valinor. (Ar-Phârazon t ex). Men jag tänkte inte på det när jag skrev den.

Havets skönhet

Havet om våren, kallt och klart
där glittrar solen underbart.
Dess blåa vidder fartyg bär
bortom dess skogsbeklädda skär.
Det sträcker sig från kalla länder
bort mot fjärran ljusa stränder.

Havet om sommaren, fyllt av ljus
i vass och säv hörs vindens sus.
Där speglar havet himlens tak,
där flyger fiskmås, örn och skrak.
Människors hjärtan sätts i brand,
de seglar ut mot sina drömmars land.

En storm drar fram på höstens hav.
Mången tålig båt har gått i kvav.
Fyrvaktaren är aldrig varm och torr
när vind och regn tar i från norr.
Vild är den skönhet som finns uti
att beskåda vågors raseri.

Över vinterns hav drar snöfylld vind,
som gör utkiken i masten blind.
Skeppet kämpar nu till varje pris
mot flak av obarmhärtig is.
De kämpar genom snöfylld storm
mot hemöns välbekanta form.

Vi kommer ej till gudars länder,
vi närmar oss när vinden vänder.
Vi menas ej där trots all vår flit,
vårt folk skall enbart längta dit.
Över dessa hav kan vi ej nå
och för evigt kommer de att bestå.

Den här dedikerar jag till min farmor!

Härligt, Túrin!

Ja, speciellt sista versen!

Beledhel, din feberdikt gav mig skrattkramper. Väldigt typiskt dig, speciellt alla påhittade ord.

Fëanors väninnas dikt var jättevacker och sorglig. Hon är verkligen en bra poet. Och bara 15 år! Imponerande.

Túrin, jag gillar din dikt om havet. Den fick mig att åter längta till bortom horisonten. Attans också, jag skulle aldrig ha läst den, nu kommer jag inte kunna sova...

Bra Túrin!
Det enda som gav big huvudbry var fyrvaktaren.

Den här skrev jag igår:

All of a sudden, there was no light
I saw the truth appear
I'm walking now in darkest night
And yet I see all clear

Hav medlidande; detta mästerverk skapades närmare tre-tiden på morgonen. Det finns några verser till som jag inte tänker publicera, eftersom det flippade ut totalt och spårade ur alldeles... Vanligt förekommande när jag försöker skriva på rim. Att jag aldrig lär mig...

Crummui, det som skrivs i stunden det skrivs och som flippar ut är oftast det som folk gillar mest. Så här till exempel (men jag tänker f*n inte rimma):


----------
natt utanför rymden
stanar tågen upp
på vägen där
de slutade gå
nittonhundrasextiotvå

alla motorer dör
plötsligt
när de äter din
idé om
en mardrömslik

likhet som likgiltlighet
för att de är
ändliga och kolet
glöder på

men brinner när
du hoppar på
--------------

Öhm, nu är stavning vild på den där,så ni är varsågoda.

-------------

So yesterday
I saw myself
but what I saw
was not myself

it was a picture
of something else
not straight as me
but queer as someone
else

not nerdy like me
but jockey like you

not weak as me
but strong as you

and then I woke up
and all was a dream

and happly i rembered
that i am lucky
to be were i am

that im not haveing
to long for any one

----------

hmm den här sista flippade ut totalt

Okej. Här är en dikt som jag tänkte skriva som signatur. Tyvärr var den alltför lång så därför platsar den inte där. Men jag skriver den ändå här för att den ska synas. Innan ni kritiserar den för dess obetydlighet måste ni ta till akt att jag gjorde den på 5-10 minuter, och att jag inte har orkat kolla igenom den...

Mitt under hans död passerade hans liv
Han såg glädje, han såg sorg, han såg kärlek
Men mitt i tillbakablickarna såg han en man
Han såg sig själv

Han såg sig själv få mot ljuset, genom snön,
passerade hetta, gick i storm, levde i djungel
Men var han än gick följde han sitt stora mål
Att hitta sig själv...

Var det hungern som stoppade honom,
var det törsten efter liv som drev honom fram.
Var det kölden som förfrös honom
var det hettan i hans låga som drev honom
Att hitta sig själv, det var hans mål
hans livsuppgift

Nu ligger han där, lider inför döden
Men han är glad, han har hittar sig själv
Vare sig det gäller honom, eller andra
Har han hittat sig själv
Och det är den viktigaste synen
i hela hans liv

Han dog en blåsig dag, då vinden var stilla
Han somnade in i en regnig dag utan regn
Han lik lystes upp av solen mitt i natten
Men hans själ lämnade ett liv med liv
Han är lycklig.
Han dog
Han är död

Döm själva...

Hmm. Av någon anledning fick den mig att tänka på Aragorn.
Bra. Fast jag skulle nog ha struntat i

i andra versen. Bara en tanke.