Jag har knappt sett Idol överhuvudtaget, och det lilla jag har sett får mig inte direkt att längta efter att se mer, men jag stör mig likväl på en hel del saker i programmet.
Jag skrev så här tidigare, och det står jag fast vid:
Danne skrev:
Det som retar mig med Idol är det faktum att juryn påstår att de är professionella, och att folk får vänja sig, för den riktiga musikvärlden är tuff.
Bla bla bla, skulle jag vilja säga till detta.
I den "riktiga" musikvärlden (som jag väl får sägas vara en liten, blygsam del av
) är det inte särskilt vanligt att en auditionjury lägger ner massa tid och energi på att komma med med detaljerade och sårande utläggningar om varför någon "suger"; det är nämligen helt meningslöst!
Om en person inte är tillräckligt bra säger man "tack så mycket, du är tyvärr inget för oss"; det är bara de personer som det finns hopp om som man lägger ner möda på att komma med detaljerad kritik.
Och det sättet att utnyttja och förnedra människor som den första etappen i Idol bygger på är enligt min ringa mening inte roande alls, snarare oroande.
Särskilt som det går förberedande uttagare omkring i kön och gör en första bedöming. Det vore väl OK, om det nu var så att de på en gång skickade hem dem som inte kan sjunga. Nu väljer de i stället ut de bästa, och de sämsta och peppar de sistnämnda så att de ska tro att de har en chans, för att de ska göra sitt bästa inför den riktiga juryn. Allt för att det ska bli "bättre" tv...
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
Jag tillhör nog tyvärr de hemska människorna som både tittar, skrattar och pekar åt alla idolsökarna som på fullaste allvar tror att de är nästa stora stjärna när de varken kommer ihåg texterna, sjunger rent eller använder kropp eller ansikte för att fånga sin publik. Jag kan förstå de som vill testa och gör det hela som en kul grej men när man blir överraskad av juryns kritik (det är ändå tredje året) och tjafsar emot dem måste man få dra på smilbanden.
