Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag vill slå ett slag för Patrick O'Brian och hans serie om Aubrey och Maturin. Jag kan lika gärna kopiera vad jag skrev i ett annat sammanhang, så slipper jag formulera mig en gång till:



Info: Det här är en serie om tjugo böcker, sjöromaner som utspelar sig under napoleonkrigen i början av 1800-talet. Jack Aubrey är när serien börjar en löjtnant i engelska flottan som sitter på landbacken på Minorca, på halv lön, och väntar på att bli befordrad och få en sjöpostering. På en konsert träffar han på - ja, råkar faktiskt i luven på - läkaren och naturfilosofen Stephen Maturin. De båda försonas snart, och när Aubrey så får sin befordran till "Master and Commander" och får befälet över briggen Sophie, då tar han Maturin med sig ombord som sin fartygsläkare. Detta blir starten på ett mångårigt samarbete som för dem båda över hela jordklotet i ständig kamp mot Englands fiender.

Åsikt: Jag är uppväxt med C. S. Foresters underbara böcker om Hornblower, och har läst dem ett otal gånger. Eftersom det i båda fallen rör sig om sjöromaner från napoleontiden så ligger det nära till hands med en jämförelse. Men det vore nästan orättvist mot Forester, då O'Brian är så oerhört mycket bättre: Detaljrikedomen, kunskapen om tidseran, personskildringarna, språket... Trots likheterna i ämnesval tillhör de båda verken nästan olika genrer. Medan Hornblower-böckerna är charmiga, lättillgängliga äventyr så är Aubrey/Maturin-böckerna historiska romaner av en helt annan dignitet. Lite förenklat skulle man nästan kunna säga att Forester skriver ungdomsböcker och O'Brian vuxenböcker. Förutom det skyhöga underhållningsvärdet så lär man sig också mycket om det tidiga 1800-talets samhälle och stormaktspolitiska strävanden. Det kan kanske ta lite tid att komma in i O'Brian - framför allt om man läser på engelska, då hans språk är avancerat - men man blir mycket rikt belönad för besväret. Rekommenderas å det varmaste!

Mer info: Serien består som sagt av tjugo böcker. De tre första heter i original i tur och ordning Master and Commander, Post Captain och H.M.S. Surprise. Åtminstone dessa, och förmodligen ett par till, har också hunnit översättas till svenska. Om någon är orolig för att detta är en evighetsserie i vardande så kan jag "lugna" denne: O'Brian dog tyvärr härom året, så några fler än de tjugo böckerna i serien (plus några kapitel som början på den tjugoförsta) kommer det aldrig att bli. För mer info om böckerna och om Patrick O'Brian hänvisar jag till hans amerikanske förläggare.

Jag har också hört att detta ska vara en mycket fin bokserie. Jag stötte på serien helt nyligen då det gick upp för mig att att en av mina favoritfilmer "Master and Commander" (där bland annat b l a Billy Boyd har en roll) var baserad på denna bokserie och då framförallt "The far side of the world". Så jag har nu tänkt att ta mig an denna serie på engelska. Förhoppningsvis kommer man lära sig en massa för vardagslivet helt oanvändbara facktermer om 1800 -talets sjömanskap och fregatter .

The music-room in the Governor's House at Port Mahon, a tall, handsome, pillared octagon, was filled with the triumphant first movement of Locatelli's C major quartet. The players, Italians pinned against the far wall by rows and rows of little round gilt chairs, were playing with passionate conviction as they mounted towards the penultimate crescendo, towards the tremendous pause and the deep, liberating final chord. And on the little gilt chairs at least some of the audience were following the rise with an equal intensity: there were two in the third row, on the left-hand side; and they happened to be sitting next to one another.

Min rekommendation kvarstår definitivt, trots att det har gått sju år sedan jag gav den. Jag läste faktiskt om en av böckerna så sent som i förra veckan. De är verkligen storartade!

Här är första tre meningarna i första boken, bara för att ge en känsla av språket:

Vill i sammanhanget flagga för italienaren Valerio Massimo Manfredi som ni inte bör läsa.

Har läst två av hans böcker, båda på temat Romarriket; Drakarnas rike och Den sista legionen.
De hade precist samam dramaturgi som bara lämnade en smått besviken, karaktärernas potentiella djup offras för bekväma Hollywood-klischéer och de historiska lärdomarna känns ganska måttliga.
Kanske jag bara råkat på hans lågvattenmärken (även om Drakarnas rike om romerska legionärer i Kina var tematiskt intressant) men inte upplagd för att chansa

En intressant roman som förvisso utspelar sig något tidigare men i den romerska världen är svenskan Marianne Fredrikssons "Den som vandrar om natten". Det är en mycket fin historia med intressanta karaktärer. Rekommenderas.

Tack för tipset! Det där låter riktigt intressant, skall kollas in när jag är på biblioteket nästa gång.

När vi ändå är inne på romare rekommenderar jag gärna Uppsalaprofessorn Stig Strömholms trilogi Dalen, Fälten, Skogen, som utspelar sig under romarrikets sista tid på 400-talet. Det är en mycket intressant epok, den där kring imperiets sönderfall (man kan kanske rent av dra lite paralleller till vår nutid), och böckerna var vad jag minns mycket välskrivna. (Som vanligt var det så länge sedan jag läste dem att jag inte kan säga något mer konkret än så.)