I alla samhällen finns förolämpningar. Det är ord som används för att bringa den andra parten ur fattning. Chocken, att höra de orden, kommer av att man tolkar odets mening. Därför kan en vag förolämpning, som "Din mamma" väcka ilska hos flera personer. Men varför ska man ta förolämpningar personligt? Vinner man verkligen på det?
En historia, som jag hittade i Cutlers bok Lycka (med Dalai Lama), handlar just om förolämpningar. Jag ska återberätta så gått jag kan.
Citera:
En grekisk lärling fick i uppgift av sin mästare att i tre år betala för varje förolämpning. När prövotiden var slut hade mästaren inget mer att lära ut. Därför fick lärlingen resa till Athen.
Utanför Athens portar stod en gammal man och förolämpade alla som gick förbi. När han smädade lärlingen möttes han av ett skratt. När den gamla mannen frågade varför lärlingen skrattade, svarade lärlingen att han hade betalat för sådant i tre år, och fick nu en förolämpning gratis. "Gå in", sa den gamla mannen, "för Athen är ditt".
Den här historien väcker flera frågor. Vad betyder betalningen? Har historien någon gömd mening? Och varför ska man ta alla förolämpningar personlgt, när man har läst hur enkelt det är att strunta i dem.
Era förbannade illaluktande hyndor!
ps. Jag är i desperat behov av pengar. Vill ni inte betala mig får ni allt förolämpa mig tillbaka! Alla utom Theoden Ändny. Jag funderar allvarligt på att ge honom en enorm summa pengar varje gång jag läser hans signatur.
pps. Förolämpning är ett skämtsamt test. Jag vill bara se om ni har lärt er något av texten.