Theo skrev:
Bergskedjans majestätiska rötter började så smått skymta fram i den tidiga morgondimman. Hade hon inte upplevt det tidigare hade hon säkert tappat andan, men nu var det en allt för välbekant syn. Hon gäspade till medan hon huttrade i den kyliga luften, hösten hade kommit allt närmare och det enda som minde om sommaren var överblommade örter som rörde sig i den kyliga brisen och kvittrande fåglar som ännu inte lämnat landet för varmare trakter. Samtidigt som hon började göra sin morgontoalett i den kyliga springkälla som bröt ut vid bergets fot, för att sedan ringlande ta sig ut över ängsmarken nedanför berget, så funderade hon på vad hon skulle ta för sig under dagen. Matförråden började sina och hon behövde ett stort förråd för att kunna genomföra sin årliga vandring till grönare och varmare nejder; samtidigt skulle grottan rustas upp ordentligt för att klara vintern.
Hon suckade till, varje höst var det likadant, det var så mycket som skulle göras och hon var alltid så sen att göra det. Nåväl inte gick det snabbare om hon stod still. Hon hade ännu mat för att klara sig i grottan en vecka, så hon tänkte först lägga sin energi på att rusta upp grottan. Berget hon bodde intill var huvudsakligen av ett poröst stenmaterial och underjordiska källor hade i miljontals år eroderat gångar inne i berget. Det var i en sådan för länge sedan torkad kanal som hon nu bebodde.
En ny berättelse, ge gärna era synpunkter i den gamla kommentartråden eller starta en ny. samma regler som förra gången och det är fritt för vem som helst att fortsätta, lycka till.