Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Marken skakade och vattnet färgades mörkt rött av blodet från en väldig drake som desperat slet för att bli fri från silvriga och oerhört demoniska troll. Kampen hade pågått i flera dagar och kraften började gå förlorad för detta synnerligen vördnadsbjudande, sällsynta djur. Men just när allt tycktes förlorat, flydde plötsligt trollen. vad som hade skrämt dem vet ingen. Draken skälvde till och kollapsade i en hög av gammalt avskräde. Hans uråldriga ryggsköld skälvde i vinden, trots dess bepansring av kallt rostfritt stål. Men just när han hade trott att allt var över så hörde han något. Det var tre av hans mest trogna fiender, vars hat brände med en intensiv glöd. Drakens öde hade blivit att alltid ha sina sinnen beredda på att försvara sig. Han tog upp den största stenen, tog sats och slungade iväg den mot en av sina gamla fiender dessa uråldriga, lätt slitna robotar hade skapats av...

Marken skakade och vattnet färgades mörkt rött av blodet från en väldig drake som desperat slet för att bli fri från silvriga och oerhört demoniska troll. Kampen hade pågått i flera dagar och kraften började gå förlorad för detta synnerligen vördnadsbjudande, sällsynta djur. Men just när allt tycktes förlorat, flydde plötsligt trollen. vad som hade skrämt dem vet ingen. Draken skälvde till och kollapsade i en hög av gammalt avskräde. Hans uråldriga ryggsköld skälvde i vinden, trots dess bepansring av kallt rostfritt stål. Men just när han hade trott att allt var över så hörde han något. Det var tre av hans mest trogna fiender, vars hat brände med en intensiv glöd. Drakens öde hade blivit att alltid ha sina sinnen beredda på att försvara sig. Han tog upp den största stenen, tog sats och slungade iväg den mot en av sina gamla fiender. Dessa uråldriga, lätt slitna robotar hade skapats av den ondaste mannen i nom pelarfilosofien. Men nästan precis exakt då inget...