I lördags var jag och Adam och såg
Sabaton på Klubben (Fryshuset i Stockholm). Här kommer en personlig recension uppdelad på de positiva och negativa aspekterna, som jag hoppas kan vara intressant.
+
Liveframträdandet och publikkontakten. Sabaton är ett bra liveband som i Jocke Brodén har en riktigt bra och alldeles lagom sympatisk frontman. Man vet vad man får när man bestämmer sig för att gå och se dem.
Publikkören. Publiken lät faktiskt sällsynt bra. Det kändes som att andelen riktig sång för omväxlings skull vägde starkt över andelen vettvilligt tonlöst vrål.
Panzerkampf. Låten med det avgjort snyggaste soundet. Lät riktigt bra, helt enkelt.
De lugnare låtarna. De låtar med lägre tempo som spelades gav mig de mest positiva upplevelserna av musiken. Balansen mellan de olika instrumenten var generellt bättre här än på de snabbare låtarna.
Säkerhetsvakten. En kompetent man som kändes igen från tidigare konserter. Han höll t o m koll på att vi tjejer som stod mitt i trängseln inte mådde dåligt.
Min egen röst- och lungkapacitet samt andnings- och sångteknik. Jag behövde aldrig hamna i riskzonen för att svimma och det kändes oerhört tillfredsställande att kunna vråla med i alla texter utan att fullständigt överanstränga lungor eller hals.
Adam. Världens bästa pojkvän som under hela konserten stod bakom mig och höll stånd mot alla galna bärsärkar (se nedan) som försökte ta sig fram och mosa mig.
Mina föräldrar. Världens bästa föräldrar som körde till Solna för att möta oss efter att jag gjort bort mig fullständigt; se nedan.
–
Jag glömde biljetterna hemma! Hur sjukt dum i huvudet får man vara? Men det hela löste sig trots allt på bästa sätt; se ovan.
För trångt i publiken och brist på hänsyn. På ett sätt kan jag tycka att vi fick skylla oss själva som bestämde oss för att stå längst fram i mitten. Men ändå: Bara för att bandet spelar en låt som heter ”Panzer Battalion” betyder det inte att man själv får bete sig som en. Insikten om denna, enligt mig relativt okontroversiella, etikettsregel verkar dock bli mindre ju fler kilo man har att stångas med.
Problem på keyboardfronten. Sabaton är ett band med massor av snygga melodier, många drivna av keyboarden. Live är det dock alltid något som ska strula och den här gången var det keyboarden som under delar av konserten inte ville gå ut ordentligt i högtalarna. Problemet fick en kanske lite onödigt stor katastrofstatus av att både bandmedlemmar och crew sprang runt och såg bestörta ut istället för att försöka hålla masken; hade man gjort det är det möjligt att jag inte hade tagit lika hårt på den här incidenten. I vilket fall som helst försämrade det dock tyvärr mitt helhetsintryck en aning.