Den klassiska världen och popvärlden funkar ju lite olika där, de olika rösttyperna finns ju knappt i popvärlden, som domineras av tenorer (eller iaf barytoner) och altar. Och, som sagt, passar inte tonarten, så byter man bara.
Men många klassiska stycken är ju skrivna för en viss rösttyp, och i en viss tonart. Mest uttalat är det kanske i opera, där ju faktiskt olika roller av tradition haft olika rösttyper. Är superskurken baryton (som i t.ex. Tosca) funkar det ju inte att slänga över rollen till en tenor, och transponera, eftersom själva rösttypen och rollen går hand i hand. Dessutom är det ju inte bara omfånget (vilka toner man kan tar), utan kanske i ännu högre grad röstens karaktär som avgör vilken rösttyp du är.
Med detta sagt finns ju som sagt många mer lösryckta klassiska sånger utgivna i både hög och låg sättning.
Självklart kan man transponera även på klassiska instrument, men du kanske inte tvingar en hel symfoniorkester att göra det utan att ge dem nya noter.
Dessutom finns det en annan viktig skillnad mellan pop och klassisk musik här: i pop är det viktiga vilka ackord du spelar, och inte de exakta tonerna. Medan ackompanjemanget i klassisk musik är noterat exakt ton för ton och därmed svårare att transponera a vista.