Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Men du formulerar dig som om du ändå vill hålla denne Holmberg på visst avstånd. Och Holmberg var, har jag förstått, en av Sveriges mer ökända översättare! Hmm, jag ska också ha just den där upplagan någonstans.

Ökända = ökänt dåliga?

Ja, eller alltså "ökänt dåliga" är väl något av en tautologi.

Men viktigare: varför var han som översättare ökänd?

Så finns det för all del prov på att från början misslyckade översättningar oförtrutet ges ut igen utan minsta försök till förbättring; ett par hemska exempel från senare tider är Grass "Blecktrumman" och Nabokovs "Lolita".

Thomas Warburton har uttryckt det med diskret men rättfram elegans.

Var tvungen att kolla mitt ex av Blecktrumman, men det var inte Holmberg!

Jag har faktiskt ingen koll alls på hur de svenska översättningarna av Sherlock Holmes är, och jag vet inte ens om det finns någon översättning av hela klabbet, av samma översättare.

Jag hittade den här eminenta sidan, om någon är intresserad av en kort översikt (och en omfattande bibliografi). Där finns ett särskilt avsnitt om översättning och … moral.

Vem är det i ditt ex då? I Libris hittar jag ingen annan svensk översättning än den ökända.

Kollade igen nu och det var i Katt och råtta det var en annan översättare (som kanske är bättre?), nämligen John Waldén.

Min advokat exempelvis snavar varje gång på nylonhuden över vänstra sängposten vid fotändan när han hurtfriskt störtar in i rummet och förstör genom denna våldshandling min glädje och mitt sinneslugn.

Mein Anwalt stülpt jedesmal, sobald er mit seinem Hallo das Zimmer sprengt, den Nylonhut über den linken Pfosten am Fussende meines Bettes. Solange sein Besuch währt – und Anwälte wissen viel zu erzählen --, raubt er mich durch diesen Gewaltakt das Gleichgewicht und die Heiterkeit.

Här får ni den som söndagsunderhållning och tyskövning:

Min advokat kastar varje gång, så fort hans hallå dånar genom rummet, sin nylonhatt över vänstra sängstolpen vid fotändan av min säng. Så länge hans besök varar - och advokater har mycket att berätta - berövar han mig med denna våldshandling min jämvikt och min munterhet.

Men hur ska den läsare som saknar tillgång till originaltexten kunna vara säker på att texten är korrekt när även en så erkänt god stilist som Nils Holmberg i en driven översättning av "The Hound of the Baskervilles" från 1945 glatt skriver bulldogg i stället för mastiff, 80 meter i stället för 800 meter och museum i stället för bibliotek? Kan man lita på en översättning från 1899 signerad "Bob" eller bör man hellre välja en översättning från 1930 där översättaren E Knutssons akademiska titel, fil mag, noggrant angivits på titelbladet? Det måste bli en smaksak. Den som väljer att läsa en text i översättning är ändå alltid utlämnad. Förmodligen är det t ex sättaren som i en Bonniersutgåva från 1946 låter Dr Watson erinra sig numret på en viss teaterbiljett därför att "det råkade vara mitt gamla skonummer, trettioen". Läsaren stannar upp och tar sig för pannan. Trettioen i skor! Hur i all världen har Dr Watsons så abnormt små fötter kunnat undgå den Holmesianska forskningen? Endast den som har tillgång till originalet kan läsa: "It chanced to be my old School number, thirtyone". Det visar sig alltså vara Dr Watsons gamla skolnummer (elevnummer) på internatskolan!

Since the tragic upshot of our visit to Devonshire he had been engaged in two affairs of the utmost importance, in the first of which he had exposed the atrocious conduct of Colonel Upwood in connection with the famous card scandal of the Nonpareil Club, while in the second he had defended the unfortunate Mme. Montpensier from the charge of murder which hung over her in connection with the death of her step-daughter, Mlle. Carère, the young lady who, as it will be remembered, was found six months later alive and married in New York.

Efter den tragiska utgången av vårt besök i Devonshire hade han varit sysselsatt med två ytterst betydelsefulla fall: i det ena hade han avslöjat överste Upwoods fula roll i den beryktade kortskandalen på Nonpareil Club, i den [sic] andra hade han försvarat den olyckliga Mme Montpensier mot den anklagelse för mord som hängde över henne i samband med hennes styvdotter Mlle Carères död, som visade sig aldrig ha inträffat, eftersom den unga damen sex månader efteråt upptäcktes vara vid liv och gift i New York.