Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Inte då
Jag skulle vara med om det är i närheten...

Nu vid fjärde omläsningen så slår det mig. I de första böckerna så blandar hon mer "nutid" och dåtid och delarna är inte så långa. Men i de senare böckerna så består nästan hela böckerna av dåtid och lite nutid. Man får känslan av att hon uppslukas av allt som har hänt och därför fylls böckerna upp av dåtiden och mindre av nutid. En önskan hade ju varit att det blandats lite mer i de senare böckerna också. Men man kan inte få allt. Jag älskar Deverry. Det är som att krypa in i en skön gammal soffa och bara mysa.

Jag läste om böckerna 3-12 under juli månad -- kunderna på stadsbiblioteket i min födelsestad verkar inte ha upptäckt Katharine Kerr än, så jag fick ha Deverryserien helt för mig själv och kunde tröska igenom tre böcker per vecka. Väl använd semester. Fick återupptäcka mycket som jag hade glömt och började fundera på en del karaktärer och vad som kommer att hända med dem i nästa inkarnation.

Älva, jag delar din iakttagelse och har ganska blandade känslor. Å ena sidan var det bra att ganska snabbt få en uppfattning om hur de fyra centrala karaktärerna kom att tvinna sig om varandra, å andra sidan blev det rätt rörigt med tidsperioderna staplade på varann som lagren i en gräddtårta. Själv tyckte jag att balansen mellan förfluten tid och nutid blev mest lyckad i Elddraken av de nyare böckerna.

Man undrar om författaren så småningom börjar tycka att det inte finns så mycket mer att hämta i Deverrys historia? (Fast det skulle vara intressant med en bit från den riktigt tidiga kolonisationstiden när Bran och Cadwallon & co kom till Deverry, och hur livet var i alvernas sju städer, och om Maddo och Bellyra någon gång, i något liv, fick vara lyckliga tillsammans. Och nog tycker man att Maryn borde ha fått hålla på och gottgöra henne i mer än ett liv.)

3-12? Finns det tolv böcker på ditt bibliotek?
Jag hade inte sån tur att ingen annan läste böckerna, jag fick ofta beställa och vänta...

Jag kan bara hålla med dig om allt det sista...

*stön* Elddraken är ju nummer 11. Nej, än har jag inte vågat mig in i L-space för att få tag på de sista i serien (hur mycket jag än skulle vilja), skyll på tillfälligt hjärnsläpp.

En av paradoxerna med att vara svenskspråkig bibliotekskund i Finland: Åbo är åtta gånger större än Jakobstad där jag växte upp och gick i skola, men andelen finlandssvenskar är däremot tio gånger mindre (om man bortser från ca femtusen studerande från Åbo Akademi). Alltså är det oftast lättare att hitta svenska böcker när jag är på sommarbete.

Puh. Blev rädd at jag hade missat något där...

Alshain: *SPOILER* Maer och Glaenara får ju varandra. Dock som hårdslitande bönder men ändå.

Jag kom att tänka på en sak häromdagen angående urd.

Urd var ju en av nornorna i asatron som bestämde människors öden.

Det var det första som slog mig när jag läste böckerna. Men på "engelska" så heter det wyrd. Vet inte om översättaren kallade det urd av någon anledning men jag har för mig att nornorna spann människornas öden. Översättaren tyckte sig kanske få en poäng där. Frågan är om det då blir en riktig översättning eftersom det är så klara paralleller till asatron? En annan möjlighet är ju att uttalet låter nästan som urd och det är enkom av den anledningen som det får heta urd på svenska?

Jag har för mig att jag har läst någonstans att urd är ett fornnordiskt ord för "öde". Ska kolla om jag kan hitta igen det.

Är det bara jag som tycker att Häxvargen är den tråkigaste boken? Inte för att den är dålig men på grund av lite andra saker.

Jag tycker inte Häxvargen var tråkig, tvärtom var den bra eftersom Salamander var med såpass mycket. Vad är det som gör boken trist i ditt tycke, Älva? Safirringen tycker jag var den i särklass tråkigaste, främst p.g.a. Gweniver.

Förövrigt ska jag snart - så fort jag läst några av de böcker jag lånat - börja läsa Storkonungen. Nionde boken. Visst finns det än så länge tolv stycken?

SPOILER: Främst för att Jill lämnar Rhodry i slutet av boken och det blir så smärtsamt för dem båda två eftersom dom älskar varandra så innerligt. Men ändå måste man pina sig igenom en hel bok där de glider ifrån varandra men desperat försöker hålla fast och Rhodry som tappat sitt minne och när han väl får tillbaka det så blir han lämnad. Gråter floder vareviga gång jag läser den och jag vet vad som komma skall. Därför är boken en pina!

Elva böcker än så länge, vilket Lord of the Grey Havens vänligen påminde mig om.

Häxvargen (vitmålade för spoilers och för att jag tänker tala illa om en huvudperson och upptäckte att det inte blev mycket bättre, så jag lägger inlägget i citatruta:

Nej, jag tror att det faktiskt finns en etymologisk koppling mellan "wyrd" och "urd". Om du någon gång har vägarna förbi SF-Bokhandeln i Göteborg kan du fråga översättaren (Johan Frick) personligen, eftersom han jobbar där. Tror inte han översatte alla (har dem inte här så jag kan kolla), men han gjorde i alla fall de första.