Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: ons okt 16, 2019 8:40 am

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 25 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor mar 18, 2010 12:27 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör sep 02, 2006 5:19 pm
Inlägg: 1705
Ort: Örebro
Beledhel skrev:
Den stegrande kamelen skrev:
Är dagens överbeskyddande föräldrageneration ett hot mot fantasy-litteraturen? Det låter ju på Nasiell som om det skulle finnas ett utbrett motstånd mot barnböcker som t ex Harry Potter och Hobbiten, för att de är för orealistiska. Gör det verkligen det? Att en del religiösa grupper, i synnerhet förstås i USA, har problem med magin i Harry Potter-böckerna har jag förstått, men vanliga svenska föräldrar? Någon som stött på detta?

Jag har definitivt upplevt att mina föräldrar har varit något överbeskyddande på den punkten, men de har egentligen varit överbeskyddande på nästan alla sätt och jag vet inte hur representativa de är för dagens föräldrar i just detta fall. Tillåt mig dock att citera ett inlägg som jag själv gjorde här på forumet för sex(!) år sedan:

(Apr 20, 2004) Jag skrev:
Jag bor nära Stockholm, men...

... När vår kommun ordnade så att man kunde se alla tre filmerna på en biograf som ligger tio minuters promenad från mitt hem fick jag inte gå. Man bjöd också på mat mellan filmerna.
Anledningen till att jag inte fick gå var dels att det var för dyrt (300kr!), men viktigast var mina föräldrars åsikt:
Om man ser en film i taget och väntar några dagar emellan hinner man återanpassa sig till verkligheten. Men om man ser alla på en gång (och dessutom umgås med andra fans, som ingår i idén vi talar om nu) så kommer man att bli fullständigt hjärntvättad! :shock: :evil: :shock: :!:

Hjälp!

Ovanstående tycker jag i alla fall är rätt obehagligt nu när jag ser tillbaka på det. (Och än mer obehagligt när jag tänker på att det var genom en Tolkiensammankomst som jag träffade Adam som jag har varit tillsammans med i mer än tre år nu. :()


Mina föräldrar har tagit det relativt lugnt, men jag har ibland fått höra att jag måste börja läsa mer "riktiga" böcker.

Ett av de största problemen med fantasy är att det är få som faktist vet vad genrern (stavning?) innebär och innehåller. Och många har fördomar om fantasy (precis som exempelvis Beledhels föräldrar) vilka de gärna delar med andra trots att de oftast aldrig har läst en fantasybok.

_________________
“Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras.” - G. K. Chesterton
Sägnen om Amornia - Stenbrons hemlighet http://www.amornia.se/


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: lör jan 22, 2011 3:40 pm 
Offline
Varit med förr....
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons jul 30, 2003 9:59 pm
Inlägg: 680
Ort: Urshult
Gammal text av mig, men fortfarande läsvärd tror jag:

Vad är fantasy?
Begreppet fantasy, som vi tolkar det i dag, är faktiskt inte äldre än Härskarringen. Termen har visserligen används tidigare, mellan världskrigen i USA användes begreppet fantasy för att inrymma all fantastisk litteratur, inklusive science fiction, men som begrepp för det vi i dag menar är fantasy har termen endast används sedan tidigt 60-tal. Som fenomen är fantasyn dock äldre, man kan spåra den ända tillbaka till slutet av romantiken i 1800-talets mitt. En del vill till och med påstå att fantasyn är lika gammal som människan, och menar att Gilgamesh-eposet, Iliaden, Oddysen och Bibeln är fantasy, men jag hävdar bestämt att de människorna har fel. I princip all litteratur var med dagens ögon sett icke-realistisk innan realismen kom på 1700-talet, men att kalla det för fantasy är att gå ett steg för långt.


Den bok man brukar säga är den första fantasyboken var George McDonald’s Phantastes, a Faerie Romance for Men and Women som gavs ut 1858. Denna följdes under 1800-talets senare hälft av ett knappt dussin andra fantasyböcker, alla utgivna i England. Det stora uppsvinget, när fantasyn blir breddlitteratur, skedde i USA mellan världskrigen, då många författare publicerade fantasyberättelser i de så kallade pulpmagasinen. Men först efter det att JRR Tolkien publicerat Härskarringen i slutet av 1950-talet blir fantasyn som begrepp accepterat och når ut till en miljonpublik.

Men vad är det som gör att man kan kalla en berättelse för just fantasy? Det absolut viktigaste är att fantasyberättelsen ska vara icke-realistisk. Realistisk litteratur är litteratur som skildrar saker som har hänt, eller skulle kunna hända, i vår verklighet, i dag, i går eller i morgon. Icke-realistisk litteratur blir då dess motsats, berättelser som inte skulle kunna utspela sig i vår verklighet, varken i dag, i går eller i morgon. Så långt är allt väl, men även om all fantasy är icke-realistisk så är inte all icke-realistisk litteratur fantasy. Därför behöver man en snävare definition.

Låt mig börja med att konstatera att fantasy som litterär genre inte finns. Tittar man i olika litteraturhistorier, eller varför inte på Kungliga Biblioteket, så finns inte begreppet fantasy. Fantastik, eller fantastisk litteratur, finns som begrepp, men det begreppet innehåller all fantastik. Så man kan inte luta sig tillbaka till någon vedertagen definition, utan man måste på något sätt skapa en själv. Och många har försökt att skapa sådana.

"Fantasy är en lek med fantasin, en förtätad upplevelse av något helt annat som inte är som vår värld, där våra naturlagar inte gäller. Fantasy är att få uppleva saker som inte kan hända på riktigt. Fantasy är litterära anrättningar kryddade med de mest exklusiva kryddor som finns i butiken. Fantasy är sex för hjärnans litteraturcentrum."
Johan Anglemark, f.d. redaktör för Drakar och Demoners originalpocketserie





"Fantasy beskriver saker som faktiskt inte är möjliga i vår värld som vi känner den. Fantasy ska inte heller tolkas symboliskt. En bok som slutar med att huvudpersonen vaknar upp och har drömt allt skulle jag bara med tvekan kalla fantasy. Om huvudpersonen möter en enhörning i en fantasybok så är det faktiskt så att personen MÖTER EN ENHÖRNING - ingen undermedveten projektion av sina innersta drömmar eller nåt sånt."
Andrea Grave-Müller, f.d. litteraturansvarig på www.catahya.net

"För mig är fantasy helt enkelt fiction där en försvarlig del av handlingen utspelar sig i en fantasivärld. Kraven på denna värld är bara att den ska hålla sig till sina egna förutsättningar och på så sätt bli levande."
Erik Granström, fantasyförfattare

Det verkar som om många anser att fantasy är berättelser som inte kan inträffa i vår egen verklighet. Men den definitionen är fortfarande för bred för att utelämna till exempel skräcklitteratur eller magisk realism. Andrea Grave-Müller har en poäng när hon skriver att det inte får vara en projektion av det undermedvetna om det skall vara fantasy. I de fall det blir det är det en symbolik som författaren förmedlar, och då blir det enligt mig magisk realsim av det hela.

Likaså har Erik Granström en mycket viktig del i sitt uttalande. Fantasyn måste vara realistisk inom de förutsättningar som "skaparen" har definierat, vilket gör att fantasyn där skiljer sig från sagan som kan vara hur irrationell som helst, och ändå fungera.

Dessvärre är det så att många anser att fantasyn är en sorts flykt från vår verklighet. Detta är ett påstående som jag aldrig kan acceptera. Visst finns det eskapistisk fantasy, men bra fantasy relaterar till våra känslor på samma sätt som bra realistisk litteratur gör. Eskapism finns i alla litterära genrer, och fantasyn har varken mer eller mindre av den varan!

"Mer strikt kan fantasy definieras som en överenskommelse mellan läsare och författare: båda medger att berättelsen innehåller element som inte är verkliga/sanna i vår egen värld, men att dessa element ska behandlas som en naturlig och verklig del av den värld berättelsen utspelar sig i. Elementen behöver inte förklaras utifrån regler (t ex naturlagar) för vår egen värld."
Stefan Ekman, översättare och fantasykännare

Stefan Ekman menar att fantasy är något som både författare och läsare är medvetna om inte är verklighet. Det gör att de flesta skräckromaner försvinner ur definitionen av fantasy, Varför skulle vi bli rädda om vi vet att det som skrivs inte är sant eller omöjligt kan hända oss?

"Skillnaden mellan fantasy och exempelvis ockultism är att fantasyns grundidé är att det som sker i berättelsen INTE är sant. Det skapar en skarp skiljelinje mellan fantasyns värld och läsarens. Någonstans i berättelsen kommer det således att finnas inslag som helt skiljer sig från vår egen verklighet. Jag tycker inte att det behöver vara magi; en fiktiv värld i största allmänhet kan duga. Magi i vår egen värld kan också duga. Men när fantasyberättelsen försöker intala läsaren att det som sker skulle kunna vara möjligt, då är det inte fantasy längre."
Christina Brönnestam, fantasyförfattare

Även Christina Brönnestam menar att fantasyn bygger på att den inte är sann. Den litteratur som försöker påstå att det som händer är, eller skulle kunna vara, sant kan aldrig vara fantasy. Och där har vi väl skillnaden mellan fantasy och sagor; sagan börjar oftast med "det var en gång..." och lämnar därmed fältet öppet för att det skulle ha kunnat hända, någonstans någon gång.

Om man nu skulle våga sig på att sammanställa detta till en mening, som rymmer vad fantasy är, skulle det kunna se ut så här:
Fantasy är litteratur där handlingen och/eller miljön till sin natur är medvetet påhittad, som inte skall tolkas metaforiskt/symboliskt, och som aldrig skulle kunna utspelas sig i vår verklighet, vare sig i dag, i går eller i morgon.

_________________
Johan Sandberg
Administratör

Lider av afasi, vilket gör att det jag skriver inte riktigt alltid överensstämmer med det jag menade. Därför ber jag redan nu om ursäkt....


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: sön jan 23, 2011 2:56 am 
Offline
Östring
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör dec 04, 2010 5:02 am
Inlägg: 30
Varför skriver ingen en Fantasydeckare? Det finns ju Sci-Fi deckare, romantiska deckare, komiska deckare osv?

Tror genren behöver lite nya grepp, det är ju lönlöst att försöka göra om Tolkiens bedrift egentligen.
Om man inte är professor i språk eller kultur och skapar en värld under 20-30 år för ändamålet.


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: sön jan 23, 2011 3:04 am 
Offline
Varit med förr....
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons jul 30, 2003 9:59 pm
Inlägg: 680
Ort: Urshult
Bra fråga! Fantasy borde vara den friaste genren, men alltsomoftast går den bara på i samma gamla hjulspår.

_________________
Johan Sandberg
Administratör

Lider av afasi, vilket gör att det jag skriver inte riktigt alltid överensstämmer med det jag menade. Därför ber jag redan nu om ursäkt....


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: sön jan 23, 2011 3:23 am 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5430
Ort: Stockholm
Jag filade faktiskt på en fantasydeckarnovell för ett par år sedan, men den rann ut i sanden ... ;)


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: sön jan 23, 2011 2:12 pm 
Offline
Sinda
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön jan 16, 2011 6:19 pm
Inlägg: 269
Det är svårt när en genre är så starkt kopplat till en viss ram.
Till skillnad från sci-fi som ofta blivit forum för utopi eller dystropi, kort och gott samhällsdebatt, bygger fascinationen för fantasy i mångt och mycket på reaktionär mentalitet och romantik.
Det gör det tydligen svårt att utveckla genren (vilket inte blir så ironiskt som det låter)?

Och en fantasy utan ett QUEST *änglakörer är*? Kanske är läsarkretsen som är för snäv, så att sådan fantasy inte ges utrymme?
Eller utgivarna som inte vågar satsa på osäkra kort?

_________________
Where there's a wip - there's a way!


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: mån jan 24, 2011 12:42 am 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5430
Ort: Stockholm
Raymond E Feists och Janny Wurts serie Imperiets dotter är nog tämligen framgångsrik och den saknar både uppdrag och resa. Den fokuserar på det politiska spelet i seriens kejsardöme och huvudpersonen är ganska stationär. Dock håller jag med dig om att fantasy ofta följer en strikt manual. Kan det inte bero på Tolkiens enorma påverkan på genren? Han satte på ett sätt gränserna och pekade ut "hur det skulle vara".


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: mån jan 24, 2011 12:54 am 
Offline
Varit med förr....
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons jul 30, 2003 9:59 pm
Inlägg: 680
Ort: Urshult
Jag tror att vi behöver gå ännu längre tillbaka, till romantiken, för att hitta det som sätter den traditionella fantasyns gränser. I USA finns en fantasytradition som outdates? Tolkien, men som ändå är rätt så snarlik i sin quest-karaktär...

Gammal text av mig, men en del kanske inte har läst den:

1858 kommer så det vi alla har väntat på; den första bok som man kan kalla för fantasy! Det är George MacDonald’s Phantastes, a Faerie Romance for Men and Women. MacDonald hade även han börjat sin bana som poet, men efter Phantastes höll han sig till prosan. Phantastes utspelar sig i fé-riket, dit Anod kommer för att uppleva andliga äventyr, som både innebär liv och död för honom. MacDonald kom att skriva ytterligare en fantasybok för vuxna, Lillith (1895), men det är inte för de litterära kvaliteterna som han tas upp här, utan som inspiratör för de författare som skulle komma. Man kan faktiskt spåra påverkan från McDonald’s böcker ända från 1860-talet fram till JRR Tolkiens Härskarringen på 1950-talet, en period på närmare 90 år! Förutom dessa två romaner för vuxna skrev MacDonald tre fantasyböcker för barn; At the Back of the North Wind (1870), The Princess and the Goblin (1871) och The princess and the Curdie (1882). Han skrev dessutom en hel del realistiska romaner, ofta med motiv från Skottland.

Det som skiljer McDonald’s författarskap från den litteratur med fantasyanknytning som fanns före honom är att andra författare (möjligen undantaget Blake) arbetat med redan befintligt material i form av myter och sägner. MacDonald är den förste som närmare sig det som JRR Tolkien kallade sekundärt skapande (sub-creation), dvs. det som vi dag kallar för "high fantasy".

1850, åtta år innan MacDonald, kom något som skulle bli en lika viktig hörnsten i den moderna fantasylitteraturen. Det var tidskriften The Germ, som trots att den bara kom ut med fyra nummer ändå kom att prägla kulturlivet i England. Den gavs ut av Det prerafaelitiska brödraskapet som i första hand bestod av syskonen Gabriel och Christina Rosetti. Båda var poeter, och valde ofta, i likhet med tidigare diktare, sina motiv från myter eller det medeltida England. Ytterligare en medlem i det prerafaelitiska brödraskapet var William Morris, en man vars betydelse för modern fantasy knappast kan överskattas.

1858, samma år som MacDonald gav ut Phantastes, gav Morris ut diktsamlingen The Defence of Guinevere, and other Poems, en samling med innehåll från Arthursmyten. Men han skrev även dikter med anknytning till den klassiska forntiden såväl som till medeltiden, och var, precis som Thomas Grey, fascinerad av de nordiska myterna, som han översatte till engelska. Hans diktsviter med motiv från klassik forntid och nordisk myt är; The Life and Death of Jason (1867), The Earthly Paradise (1868-70) och The Story of Sigurd the Volsung and the Fall of the Niblungs (1876).

Morris var, i likhet med Blake, en mångsidig man som inte bara skrev, utan även utsmyckade sina böcker och gav ut dem på ett eget förlag. Hans politiska övertygelse drev honom till att skriva två socialistiska utopier; The dream of John Ball (1886-87) och News from Nowhere (1890), den första om en kommunistisk rörelse på 1300-talet, den andra om en fantasirevolution i mitten av 1900-talet. Morris visar i dessa bägge skrifter prov på att han dels hade ett gott begrepp om hur medeltiden verkligen såg ut, samt att han hade förmågan att ur fantasin skapa något nytt. Och det är dessa två egenskaper som ligger till grund för Morris fantasyproduktion. Men han började i den sanna romantiska andan och gav ut A Tale of the House of Wolfings (1888), en roman som mycket väl hade kunnat ges ut under högromantiken. Den handlar om de ädla saxarnas kamp mot invaderande romare, och den följdes av The roots of the Mountain 1889 som även den är en historisk äventyrsroman. Men 1891 började Morris ge ut litteratur som utan tvekan är att räkna som fantasy. The story of the Glittering Plain Which Has Also Been Called the Land of Living Men, or the Acre of the Undying (1891), The Wood Beyond the World (1892), Child Christopher and Goldilind the Fair (1895), The well at the World’s End (1896) och sedan, postumt, The Hollow Land, The Water of the Wonderous Isles samt The Sundering Flood, samtliga 1897, är alla böcker som inte kan räknas som "protofantasy", utan måste ses som moderna fantasyverk.

Gemensamt för samtliga av dessa verk är att de är fantasyvärldar av en ganska så komplex natur, och Morris har här uppnått det sekundära skapande som är nödvändigt för all "high fantasy". Hans mästerverk är utan tvekan The Well at the World´s End, som med sina över 1 000 sidor är det längsta enskilda fantasyverk som skapats före Härskarringen.

Så, det finns en lång litterär tradition inom den anglo-saxiska sfären att falla tillbaka på, man gå från MacDonald bakåt till Thomas Grey om man vill.

_________________
Johan Sandberg
Administratör

Lider av afasi, vilket gör att det jag skriver inte riktigt alltid överensstämmer med det jag menade. Därför ber jag redan nu om ursäkt....


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: mån jan 24, 2011 5:22 am 
Offline
Sinda
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön jan 16, 2011 6:19 pm
Inlägg: 269
Intressant kunskap som alltid Johan!

Överhuvudtaget är det kanske talande med fantasyns uppenbara rötter; 1800talsromantiken och det oundvikliga "det var bättre förr" som genren har som ofrånkomlig (?) hörnsten. Morris som exempel med sin dyrkande historia om ädla saxare vs romare, det är ur sådana teman som fantasyn växt.
Som en följd har man antagligen anammat äldre sagors/legenders ofta förekommande koncept: havamal, Jason och argonauterna, Beowulf osv., de är ute på jakt efter något magiskt och skall råda bot på något, gärna för att kunna återgå till det trivsamma som fanns innan onda kreatur lade sig i.

_________________
Where there's a wip - there's a way!


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik: Re: Fantasy bespottat av samhället?
InläggPostat: mån jan 24, 2011 11:05 am 
Offline
Varit med förr....
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons jul 30, 2003 9:59 pm
Inlägg: 680
Ort: Urshult
Tack för berömmet :-) Ska se om jag inte kan samla ihop all bråte jag skrivit och lägga upp det i en tråd här?

Och visst är det så, tror jag. De som väljer fantasy som form kanske har en quest-historia att berätta?

_________________
Johan Sandberg
Administratör

Lider av afasi, vilket gör att det jag skriver inte riktigt alltid överensstämmer med det jag menade. Därför ber jag redan nu om ursäkt....


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 25 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010