Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag också! Mitt vapen har blivit att jag först köper det plagg som jag vet kommer att ta slut omedelbart och väntar sedan tills den härliga rabatten kommer..

Tittut gott folk! Måste bara meddela att jag, Vingilot, tidernas störste teknikmotarbetare (hävdade för ett antal år sedan bestämt att cd bara var en fluga som aaaaldrig skulle kunna utkonkurrera vinylen... ) har införskaffat en mp3-spelare! Lite och söt och blå och jag har ingen aning om hur den funkar än, men det löser sig.

Och igår stegade Rickard Wolff förbi mig på t-baneperrongen med värsta Strider-kliven. Jag gillar Rickard Wolff... Ibland behövs så lite...

Hej på er!

Long time no see känns som en passande fras just nu. Det var längesedan jag var här inne och rumsterade om och kan nog sakna er litegrann ibland. Mitt intresse för "Den stora boken" har dock inte mattats ett dugg, istället har jag alldeles nyligen avslutat konungens återkomst... igen. Fast om jag ska vara alltigenom ärlig så var det kanske lite segt den här gången så nu får böckerna ligga ett par år... tror jag... I alla fall lär det dröja innan jag läser dem på svenska igen, för tyvärr så är nog den nyaste översättningen lite torr i alla fall... Sagt med en stor portion tvekan eftersom jag inte vill tycka det. Hursomhelst: orginalet är alltid bäst.

Anledningen till att jag inte hälsar på här så mycket längre är nog mest att jag mättat mitt behov av att prata Tolkien. Jag kan till och med tycka att det finns folk som går litegrann till överdrift. (Vadå? Att jag ägnat timmar åt att jämföra vår kalender med Shires och har allt inskrivet i min handdator så att jag inte ska missa vilken dag Gandalf faller ner i avgrunden eller Frodo tittar i spegeln? Nej hörnu, det kan väl ändå inte kallas att gå till överdrift?) Ja, jag har åtminstone inte riktigt samma behov av att prata om galenskapen. Jag har ingen trave med Tolkien- och Tolkienrelaterde böcker brevid sängen heller faktiskt. Det ger mig lite tid att läsa annat också och det kan ju vara nyttigt.

Får se om jag skärper mig och hälsar på lite oftare framöver för även om jag inte känner samma pockande behov av att prata om just Middle earth och dess angelägenheter så är ju detta ett mysigt hörn av internet-världen.

(Förresten: Har inte Rickard Wolf ett perfekt Strider-utseende? Den mest perfekta jag kan komma och tänka på när jag nu kommer att tänka på det.)

Jo, det har du nog rätt i. Har inte tänkt på det tror jag. (Jo, just då gjorde jag det förstås, annars hade jag ju inte skrivit det, men annars menar jag...)
De där benen är ju som...som, NU vet jag var jag sett dem förut! De ser ut som Jack Skellingtons ben i Nightmare Before X-mas!

Förstår vad du menar om att ha mättat LOTR-prat-behov. Men själv har nog gått ett steg längre och t.o.m. klivit ur hela grejen en hel del. *hukar mig för stenarna som kommer flygande*

Jag kommer förmodligen aldrig att lämna Midgård, kan inte föreställa mig det, omöjligt, men jag gillar att vandra i andra världar också. (Just nu är jag i Narnia, rätt småtrevligt och lättsmält och lite lagom rörande ibland. SAGA framförallt.)

Men ni kan ju alltid komma hit till Gamla tookars Klubb. Vi kan prata om vad som helst och bara umgås över en kopp nätte.

För all del. En liten gnutta socker i min kopp bara, tack!

Åh, vad jag tyckte om den filmen! SAGA framför allt, precis som du skriver. Vilken stämning och vad välgjort allt var. Speciellt läckert tyckte jag att det var att se kentaurer så verkliga att man nästan började tro på dem. I övrigt gillade jag häxan och Lucy bäst. Vilken unge till att skådespela! Böckerna har jag faktiskt stående i bokhyllan till största delen olästa. De två första har jag läst men tredje boken är bara påbörjad. Det beror mest på att det känns lite fel att läsa dem själv, de borde ju läsas högt för barnen, men de börjar bli lite stora och har träningar och favoritprogram på TV och det ena med det andra så det är lite svårt att få till att alla tre sitter stilla och vill lyssna samtidigt. Att läsa en bok kräver ju dessutom lite kontinuitet så att man inte förlorar känslan och sammanhanget mellan tillfällena. Men å andra sidan är de faktiskt tillräckligt stora för att läsa dem själva... Men å tredje sidan är de inte speciellt intresserade av att läsa böcker... Och det är väl just därför jag inte riktigt gett mig tillåtelse att bara läsa dem för min egen skull. Jag borde högläsa dem för att (i god pedagogisk anda) väcka barnens intresse för böcker. (Jag är utbildad fritidspedagog.) Av samma anledning har jag inte läst mer än två Harry Potterböcker.

Själv läser jag Arnböckerna just nu med betydligt större behållning än jag väntat mig. Inte är han någon enastående författare herr Guillou, men det är en sån där härlig historia som man bara måste få veta mer om hela tiden.

Vingilot: Så då kommer du inte sitta på hemmet med Lord of the Rings i knäet då? Men du medeltidar väl fortfarande?

*häller upp och gnuttar i lite socker*

Jag köpte Narnia på bokrean i förrfjol och läste dem. Har ju inga barn att läsa dem för så barnsligheterna får jag stå för själv. Har inte sett filmen än eftersom den fått så olika recensioner har svårt att välja om jag ska se den eller inte. Jag är mycket kräsen när det gäller bio. hittills så har jag bara lyckats gå på filmer som jag gillat efteråt.

Just nu läser jag om avslappning genom självhypnos. Myyyycket intressant och något som jag kommer att tillämpa. Det roligaste med boken är att mycket av övningarna är sådana som jag ägnat mig åt på eget bevåg utan inverkan från andra.

Annars så har jag börjat på The Silmarillion igen. Andra gången på originalspråk.

Hur lyckas man bara se "lyckade filmer"? Själv går jag också sällan på bio men har ändå stampat på ett antal minor. Förra årets favorit var i alla fall Finding Neverland och hittills i år vinner Stolthet och fördom (över Harry Potter..) som ändå inte är lika bra som tv-versionen. Jag hoppas hinna gå och se Narnia innan den slutar visas - måste bara hitta en tid då det passar med tanke på barnen (jag drömmer om att någon gång kunna gå med min man).

Appropå Narnia har jag redan börjat längta efter att få läsa dem (och senare givetvis även LotR) högt för barnen men eftersom Vera endast är tre år får det nog vänta. När tror ni att det är lagom att börja med dylika böcker?

Tja, för det första så är jag kräsen och för det andra så brukar jag inte gilla såna filmer som flertalet andra människor gillar. Undantag finns dock och de har jag missat på bio. Men hellre det än att spendera en massa pengar på en film som an inte gillar. För det tredje så går jag på bio kanske en gång om året.

Jag var faktiskt inte jätteimpad av Narnia på film. Visst var den snyggt gjord och underbart vacker rent visuellt, som en tavla, och visst var Lucy-ungen helt fantastisk , men det fattades nåt för att jag skulle bli betagen.
Kanske att jag borde känt till historien. Läst den som barn och nu mött sagan på duken, jag vet inte. Lite som med Lotr nästan. Men som det nu var blev det en trivsam bioupplevelse och ett härligt men rätt beskedligt läsäventyr.
Helt nöjd så.

Trodde jag skulle störas av Jesus-symboliken men till min egen stora förvåning blev jag rörd av den! Jag som inte är religiös.

Rosie: Visst 17 kommer jag att sitta med Boken i knäet på ålderdomshemmet! Och jag komer att glo på filmerna så länge inte starren grumlar mina ögon alltför mkt och spela filmmusiken tills personalen hivar ut min cd-spelare (eller vad man kan tänkas lyssna på om 40 år.)
Och jag kommer att bläddra i fotoalbumet och minnas alla mina besök i medeltiden, för den delen av min fritid har tagit fart! Tror jag hoppar över till semestertråden och dryftar det lite.

Edit: Och självklart ska man njuta av sagor för sin egen skull även om ungarna inte är intresserade!

Åh! *lättad* Då är ju allt som det ska vara.

Har just haft en riktigt usel dag på stan med mina barn (åtta månader samt tre och ett halvt år), min mamma och min syster med barn i samma ålder som mina. Det enda jag är nöjd med är att jag varken har svurit eller slagit dem.. Stackars mamma trodde att hon skulle få en shoppingdag innan hon skulle åka tillbaka till Småland. Vad gör man när man verkligen måste/vill gå i affärer med barn? Alla tips tas tacksamt emot!

Roligare sak att berätta är att jag i morgon ska gå på förhandsvisning av en film som heter Vikarien och som kommer att visas på "folkets bio". Hela filmen utspelar sig på den skola som jag jobbar på och min fd klassföreståndarkollega (långt ord) är en av huvudrollsinnehavarna. Det ska verkligen bli spännande att se hur de har klippt ihop och vinklat filmen efter att under en termin sett detta filmteam överallt på skolan.

Småbarn och affärer är väl ungefär lika förenligt som vatten och olja så det enda tips jag kan ge är UNDVIK! En timme max, längre är att be om att få ett nervöst sammanbrott.

Jag har väl klarat det ibland när det har varit helt nödvändigt att ha med dem, men det har föregåtts av ett långt samtal där jag förklarat vart vi ska och varför och att vi sedan kan besöka nåt ställe de vill till. BARA om de låtit mig gå till mina ställen utan sura miner dock. (Annars blir ju jag sur och vägrar följa med dem, förstås.) Men åtta månader. Kan vara lite klurigt att få den metoden att fungera.

Vanligt mysigt strosande på stan utan speciella mål har tyvärr aldrig varit speciellt mysigt tillsammans med de små... Små och små förresten. Min äldste har gått och blivit tonåring. Hur gick det till?

Kan inte mer än instämma. Det är inte roligt för någon. Varken föräldrar, barn eller andra människor runt omkring som också försöker handla. Det borde finnas såna där lekloft och barnpassningar på fler ställen än i galleriorna i förorten.

Vill protestera lite. Vet ju att ungar kan vara tålamodsprövande i sådana sammanhang, men de barn jag har störst erfarenhet av, mina syskonbarn, var nog undantagen som bekräftade regeln. Urlätta att ha med överallt, in o ut i affärer, vart som helst, särskilt den äldsta. Hon var med på allt från späd ålder till mellanstadie (när hon dessvärre förvandlades till skoltrött rebell... ).
Så jag antar att det har lite att göra med barnets personlighet också. Hon var väl helt enkelt en sån där unge som älskade allt som hände runt henne.

Idag är hon mamma till en liten kille på dryga året, och det verkar nästan som om han håller på att bli samma "hänga-med-typ" som hon själv var. Arv eller miljö, vem vet.