Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tack Vingilot!

Och om jag bodde på en vacker plats så skulle jag stanna. Men nu är det omöjligt. Jag är en människa (alv) som inte kan ha fula omgivningar runt mig. Särskilt inte betonghus. Så småningom ska det bli ett hus på någon lugn och vacker plats när vi tröttnat på storstadslivet och känner oss lite mer vuxna (kanske).

"Vuxen"? När blir man det? Skulle vilja omdefiniera ordet "vuxen", får ibland lite lätt presationsångest av det... Kände att jag plockade några vuxenpoäng när jag sent omsider fick körkort och bil, men nu är jag så trött på krånglande motorer, däckbyten och dyra försäkringar och bensinräkningar så att jag säljer bilen och flyttar till "stan" med bättre kommunikationer än här ute i skogen. Blir således stammis hos kollektivtrafiken igen, så som jag varit under så många år tidigare. Kanske förlorar några poäng där? Eller inte, att göra som man själv vill kanske också kan kamma hem en poäng eller två?

Jag har bott på ett par hyfsat vackra platser, tycker jag, men ändå inte kunnat stanna. En psykolog skulle säkert ha ett och annat att säga om min rast-/rotlöshet... Fast å 73:e sidan är det rätt spännande att flytta också... Platser man ännu inte sett, människor man ännu inte mött.

Mer svammel om allt o inget: en ny butik öppnar i Kalmar i helgen. En rollspelsbutik med allt möjligt som rör den biten, inkl. kurser i jonglering, såg jag på www.mickelsfrande.se . Det kanske vore kul att lära sig?
Om man kommer utklädd på öppningsdagen (29/1) får man 10% rabatt. Synd att jag kånkar kartonger och möbler hela dagen, hade varit kul att få tillfälle att dra på sig sammetsmanteln!

(Detta måste vara rekord i smileys-slösande för min del...!:roll:)

Vart och hur skulle ni helst vilja bo, om ni fick välja helt fritt, utan hänsyn till ekonomi osv. (I vår värld alltså, en "vart-i-midgård-skulle-du-vilja-bo?-tråd finns ju redan.)

Jag skulle vilja bo på flera ställen! Ett hus på engelska landsbygden med en fin gård och några djur. En 1600-talslägenhet i Gamla Stan.

Och (förmodligen det troligaste) ett hus i dalarna. Vid en sjö, med lite skog (helst gran) och en trädgård fylld med blommor, grönsaker och älvor... En massa katter och en get som kan beta på taket till min ateljé som är ett av gårdshusen i timmer. Önskedrömmen vore en bit utanför någon stad men inte allt för långt ifrån.

Gillar inte kollektivtrafik. Därför har vi bil även om vi bor i Storstockholm. Bussarna vill aldrig gå på de tider som jag vill åka i alla fall. Dessutom så kör de helst inte fram till dörren heller. Fast man har tunga kassar!

Jo, en del gör det! Jag fick åka ända fram till min dörr en gång, när jag hade massor av kassar med mig, och bussen kör normalt inte ens in på den gatan. En supershysst busschaffis från Stockholm, kan tilläggas. Puss på honom!

Akta så inte katterna äter upp älvorna, Älva! (Jag vill också ha en get. Blir trångt på balkongen... )

Smålantligt nära större stad har länge varit min önskan, men nu vet jag inte. Är lite trött på skogen och isoleringen här, så det ska bli skönt att frossa lite grann i betong och trafik ett tag. Men sedan... Någonstans med utsikt tror jag. Här ser man bara träd, allt är rätt platt och...trädigt... Vill se dalar, sjöar och vattendrag och träd däremellan. Jönköping har fina vyer, men jag tror inte jag vill bo där.

Visst är getter jättemysiga? Alla som jag har träffat är så kelsjuka och gulliga.

Min busschaufför skulle aldrig göra upp på min gata. Dessutom så skulle alla andra resenärer tjura då. Nej, kollektivtrafik är inget för mig.

Tja, inte för att jag vill förringa min busschafförs vänlighet, men i ärlighetens namn bor jag på ändhållplatsen och han hade rast efter sista stoppet och det satt bara två till i bussen som skulle av efter mig, men det var väldigt schysst ändå. Han hade ju inte behövt göra det, menar jag, kunde ju bara sagt att nä, jag kör inte på den gatan, men det gjorde han alltså inte. De flesta chafförer på den linjen är mkt trelviga och flexibla, utom en som beter sig som om han hade ont i magen varje dag. (Stackarn, det kanske han har...)

Ja, jag är kär i getter. På mitt gamla jobb hade vi en get som hette Milton. Han var kastrerad bock som alltid gick med sin mor och sina småsyskon. Han lekte med dem och passade på dem, urgulligt. Dessutom var han påhittigheternas konung. Fanns det en svag punkt i inhägnaden var det han som hittade den... Han var gosig också.
Där fanns dock en annan bock som inte var att leka med (okastrerad), han hälsade en med en välriktat horn i skrevet när man kom in i hagen. (Vill tillägga att han tillhörde en långhornad ras...) Dessutom ägnade han sig ibland åt aktiviteter som var svåra att förklara för besökande barn...! Eh..., självbesudlande tror jag att en äldre och religiösare generation skulle benämna det. Han var väldigt vig...

Men en liten familj getter innehållande en kastrerad bock skulle jag gärna ha om jag en dag bodde på en liten gård. De är billiga i drift också.

utan hänsyn till ekonomi o dylikt ... en dubbelt så stor stuga som den jag har nu och närmare Vättern
tack för länken! men varför åh varför ska sånt öppna när jag inte är kvar i Kalmar längre? *suckar sorgset* ...

Ett litet hus på Irland vore toppen! Med utsikt över havet och närhet till en mysig pub.

Glömde den drömmen!

Marsvinsholms slott utanför Ystad. Gärna i någon typ av idealiserad medeltid (ja, utan pest och sådant där) och med gott om personal som sköter jordbruk med mera.

Jag vet inte om jag är fullständigt utan fantasi eller om jag bara är ovanligt lyckligt lottad. Men jag vill bo där jag bor... Eller i Fylke... Fast en övernattningslägenhet i Stockholm skulle vara ett fint komplement.

Bor du i värmland Rosie? Jag är själv därifrån.

Min pappas kusin: Torleif Styffe skrev en gång en intressant "dikt" om värmland.

Om värmland vore en gubbe så skulle den norra delen vara huvudet och hjärtat skulle sitta i Hagfors någonstans.
Och två varsina ben skulle gubben ha att gå på, men vad Karlstad då skulle vara, det törs jag inte tänka på.

Hade han månne lyssnat på The Waterboys? Låten Islandman från albumet Room to Roam (1990) är inne på precis samma tema:

Of my body, England is the spine
the backbone and the trunk
My shoulders span the mighty Tyne
London sprawls across my rump
Cornwall, my crooked ancient leg
Wales, two hands held apart
Scotland is my dreaming head
Ireland is my Heart

Det låter ju nästan så. Men jag är säker på att den här dikten skrevs på åttiotalet någon gång.

Njao... Faktum är att jag ljuger lite grann när jag säger att jag är från värmländska södern. Jag är uppvuxen där och har levt hela mitt liv där, men sedan tio år tillbaka bor jag ca två kilometer öster om värmlandsgränsen. Det svider, men det är sant. Jag kan inte längre hålla det hemligt...
Jag är Närking!*andas, andas*
Men bara knappt. Min profil ändrar jag inte. Jag är från Värmländska Södern i hjärta och tanke.