Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Var inne på Tookiga ungars klubb och kikade lite (bra namn förresten!) och har nu helt fräckt snott en fråga därifrån! Lyder som följer (i min tappning) Vad tycker er omgivning om ert Tolkien-intresse?

På Ungarnas klubb tycktes det till stor del handla om klasskompisar som inte begriper att man kan sitta med näsan i en bok. Just den åsikten får vi kanske höra mer sällan, men hur är det med toleransen i övrigt?

Har själv turen att dela intresset med en kompis på jobbet (Imli här på forumet) men utöver det känner jag ingen IRL som förstår min trollbundenhet.
Reaktionerna sträcker sig från lätt förbryllat via försiktiga kommentarer i stil med att "det är ju roligt att du har en hobby..." till fascination över -och ett äkta intresse för - MITT intresse...! (Har dock inte mött något uttalat förrakt.)

Givetvis står jag för mitt intresse , men klart är att många inte anser Tolkien vara något vuxna människor borde hålla på med. Inte i någon större utsträckning åtminstone. Och att besitta om än aldrig så rudimentära kunskaper i fiktiva alvspråk är definitivt inte att betrakta som riktigt rumsrent...!

Vad har ni för erfarenheter?

Har mycket positiva erfarenheter från både äldre och yngre som är intresserade av sagor, myter, fantasy osv. Men från t.ex. konst-etablissemanget är det svårare att få in en fot eller ens respekt om man visar sin "barnsliga" sida.... Tyvärr, men det handlar väl om att man ska tillhöra "klubben" som har gått de rätta skolorna osv. Vilket jag högaktningsfullt (ursäkta) skiter i! Även om jag oxå har en hel del utbildning bakom mig. Men jag är en sån där som till varje pris måste gå min egen väg i livet. Desto roligare varje gång man når fram till en annan barnslig....Har ni tänkt på förresten att ordet barnslig får en negativ klang om det appliceras på vuxna, medan - att ha barnasinnet kvar- är något positivt.

Hmmm... I min tonårsperiod var vi ett gäng käcka gossar som delade intresset för Tolkien. VI hade en tidning som hette Senaste Nytt Från Lúgburz och vi kommunicerade med vår omgivning endast med Tolkiencitat...
Nå, i dag är man ju rätt så ensam utanför familjen (min son är tolkienfanatiker, min fru är i alla fall förstående) om detta udda intresse. På jobbet skakar dom på huvudet och tycker att jag är lustig som kan intressera mig för något som inte är viktigt.

Nåja, jag brukar kontra med att en VM-final i fotboll endast är intressant för de 22 som spelar den, för alla andra är det en meningslös tillställning...

Därefter brukar vi slåss:-)


Vad jag vill säga aär i alla fall att det är tur att det finns forum som detta, där man faktiskt kan få utlopp för sitt intresse. Internet har väl inneburit den största frihetreformen sedan jag-vet-inte-när...

Eftersom jag alltid känt mig/varit lite "udda" så passar det mig perfekt att bo som en enstöring men ändå ha tillgång till kommunikation med likasinnade via nätet. Så jag blev hooked från första stund...
Jag bor ju på landet, i ett skogsbryn och har trädgård så jag får ju lite motvikt till datorn.... som tur är...
Men ibland kan jag längta efter den "riktiga" gemenskapen som det skulle innebära att bo i en storstad och kunna gå med i ett Tolkiensällskap t.ex.
OK, det är ju bara att ta sig till stan kan man invända, men om man som jag är lite folkskygg så blir det en jättegrej varje gång jag ska åka bort....
Summering: I love my computer!

Jag får blandade reaktioner från min omgivning. De närmaste anhöriga är ganska oförstående. Det tycker att jag är ganska barnslig, antar jag. Speciellt i min ålder...(46). Att lägga så mycket engagemang på en gammal sagobok och några blockbuster-filmer och LotR-sajter på nätet...

Gudskelov har jag några vänner som åtminstone delvis delar mitt intresse. Fast jag är nog mest Tolkienkunnig av dem jag känner - trots att jag i jämförelse med många här inte kan särskilt mycket. (För mig har boken alltid haft störst värde i själva berättelsen, och skildringen av karaktärerenas utveckling. Jag har inte varit så bra på att lägga alla namn, ättelängder och åldrar på minnet.)

Fast fördelen med att vara Gammal Took(a) är att jag numera bryr mig mindre om vad andra anser om mina intressen. Det känns tråkigt att inte bli förstådd, jovisst. Men det får mig inte att sluta göra vad jag känner för.

Jo jag förstår...

Min fru tycker nog att jag ska växa upp någon gång...och det har hon tyckt sedan 1983...

Dessvärre ser prognosen dyster ut

Gudskelov delar i alla fall min son detta intresse, så jag är inte ensam i min omgivning!

Ja tack och lov för barn! Min systerson (nu 13) övertalades av mig att läsa böckerna innan första filmen släpptes. Han har sen dess självmant läst om dem en gång, och vi har gått på båda filmerna tillsammans, samt sett EE-version(erna, snart). Men lite av tokig moster tycker han nog ändå att jag är...

En del på jobbet har faktiskt börjat intressera sig så smått för Tolkien efter Imlis och mina ständiga diskussioner om böcker, klädsömnad, biljettköer, extramaterial på dvd osv osv... En av dem ska t.o.m. gå med på premiären (om jag bara lyckas lägga vantarna på några biljetter, börjar bli lite nervös... ). En annan har börjat lyssna på dramatiseringen både på jobbet och tillsammans med sin son. Det sprider sig som små ringar på vattnet...!

En annan vän har en mer generad inställning. Vid ett tillfälle sade jag lite skämtsamt att det kanske inte är värt att berätta för nya bekantskaper att jag försöker lära mig lite alviska. Väntade mig att hon skulle skratta lite, kanske skoja om det, men istället tittar hon på mig med nästan bekymrad blick och säger utan minsta tillstymmelse till dragning på mungipan: "Nej, gör inte det!"...
Lite synd, men egentligen hennes förlust. Tänk vad mycket man kan missa om man dömmer ut främmande saker för snabbt.

Jo, många fördömer utan att reflektera över varför de fördömer. För mig är det inte konstigare att man studerar regentlängen i Númenor än att vissa av mina bekanta kan placeringen utantill i någon sporttabell...

Och ta alla vuxna karlar som tillbringar timme efter timme framför sportspegeln... Är inte det ett intresse som gränsar till samma slags galenskap som ett starkt tolkienintresse medför?

Men att vara sportidiot är commé il faut och konformt. Att vara intresserad av en "sagovärld" är inget för RIKTIGA män.

Jag spelar i ett litet bluesband på min fritid... Det är en mycket grabbig miljö, fylld av klichéer.. och mina spelkamrater SKÄMS för mig när vi är ute och spelar, om jag i pausen mellan två set börjar prata fantasy med arrangören...

Själv är jag faktiskt sportidiot (Öisare närmare bestämt!). Men det hindrar inte att jag är något av Tolkien-idiot också. (Hmm, jag kanske är idiot helt enkelt, utan förled... )

Sorry, no offence intended...

Vad glad jag blir!

Det finns till och med tjejer som passerat 30 och älskar Tolkien!!! Jag trodde jag var ensam i världen. Att det finns några vuxna karlar som är tookiga har jag förstått genom datorn, även om jag inte känner till några i min omvärld.

I min omgivning ser de lätt besvärade ut om jag dristar mej till att vädra mina åsikter. Visst, det anses lite inne att ha läst böckerna och att tycka om filmerna, men det ska helst inte gå längre än så, då är man mysko.

Att veta att Ilúvatar skapade Arda (Ilúvatar..? Arda..?), att ränna iväg och köpa EE samma dag som den släpps, att bry sej om att Frodo inte alls ska vara i Osgiliath, att gå och köpa en värdelös leksaksring med tillhörande domedagsklyfta som lyser vackert rött när man rör vid ringen. Det gör mej nog lite märklig i min omgivnings ögon. (Okay, det där med ringen...)

Vad tror ni? Ska man bara bry sej om VIKTIGA saker (och sport) när man passerat 30?

Förresten: Hur i helsike får ni dit bilderna? Jag har försökt, men får bara ett litet fånigt rött kryss! Jag vill också ha en bild! Jag vill, jag vill, jag vill!!!

Jo du Vendela, vi finns. I mitt fall till och med en tjej på över 40 år som älskar Tolkien. Kärleken började i barndomen och har inte gått över än. Men vi Tolkien-senior-damer är ett tunnsått och av omgivningen missförstått släkte. I min omgivning ser de också antingen lätt eller mycket besvärade ut.

Men det gäller att se bortom åldersgränserna och skaffa sig medbrottslingar! Jag passade på att indoktrinera en av mina något yngre väninnor när hon var gravid och i ett allmänt mer nedvarvat och mottagligt tillstånd. Fick henne att, 37 år gammal, läsa Sagan om ringen för första gången. Så nu har jag en bra premiärdagsbiokompis, och hon är också med på mina releaseparties för EE - där de övriga inbjudna är mellan 11 och 25.

Jag skulle gärna ha en ring med lysande domedagsklyfta!!! Avundsjuk!!! Själv har jag fem fina (?) plastfigurer av Gandalf, Aragorn, Sam, Frodo och Galadriel som delades ut av Burger King i USA och Kanada när den första filmen släpptes. Alla figurerna lyser någonstans när man trycker på en knapp. Och Gandalf säger "Speak friend, and enter!". Dessutom har jag en gräsligt ful glasbägare som det står Lord of the Rings på, med en röd lysande lampa i botten... En kanadensisk tjej som jag träffade på ett messageboard skickade alla grejorna till mig. Jag älskar dem!!

Så stå på dig, Vendela! Du är icke ensam!

PS. Man kan väl bry sig om viktiga saker OCH Tolkien efter 30??!! DS.

Jag vill också ha!?

Vilket messageboard? Vad hette hon?

Haha, det säger jag inte!!

Nä skämt åsido, det är en bra historia bakom det: Det var ett fantastiskt messageboard som växte till sig kring en (annan) kanadensisk ca 35-årig tjejs försök att ta sig igenom LotR för första gången. Hon hade tröttnat på kompisarnas tjat, och nu skulle ju den första filmen komma, så, okej då. Men eftersom är författare, så skrev hon en kommentar efter varje genomläst kapitel på sin hemsida. Mycket roliga och underfundiga kommentarer - med möjlighet för läsarna att själva kommentera det hon skrev.

Ryktet spred sig på nätet, och hippsomhapp var vi ett 50-tal från en massa olika länder som följde hennes läsarmödor och förde en livlig diskussion. Det var t o m en av deltagarna som skrev en akademisk uppsats om gruppens process!

Det hela tog flera månader, och många av deltagarna höll jag både mail- och messageboardkontakt med länge efteråt. Det var en av de tjejerna som skickade mig Burger King-pryttlarna.

Hela vår diskussion ligger bevarad någonstans på nätet. Om nån vill läsa, så kan jag nog gräva fram URL-en.

Vi får väl ha en Gammel-Took-träff nån gång och visa varandra våra kära, hemliga samlarobjekt. Förresten säger Galadriels röst "A power can be held in the smallest of things" när man trycker på Frodos knapp också...