Turgonin skrev:
Men jag brukar alltid notera detta. Ruinerna i första filmen. Dessa passeras straxt efter brödraskapet lämnat Imladris. Ska dessa föreställa resterna av Ost-In- Edhil? I så fall hade den forna huvudstaden en storlek i paritet med ett medelstort kloster. Den är väldigt liten.
Är ganska tveksamt att mer än en bråkdel avsågs visas, så som ett gammalt vakttorn från stadsgränsen, då PJs syfte antagligen varit att påvisa världens historiska djup framför att hålla en sight seeing.
Å andra sidan förhärjades staden för ca 4700 år sedan så att NÅGOT finns kvar alls är snarare det förvånande att PJ visar, än att han bara visar lite ruinrester.
Tror PJ jobbat mer med fokus på att få korrekt visuella känsla snarare än rätt geografiskt längdmått. En tittare som saknar litterär bakgrundsinformation tar i högre grad till sig ett "nära" hot än om karaktärerna tittar mot en hosiont där inget finns eller bara något minimalt vid horisonten. Därigenom tillfredställer regissören författarens emotionella avsikter bättre. Film är som debatterat ett annat medium som kräver annorlunda hantverk.
I exemplet med att kärret som hoberna och Gollum korsar är för litet så får man fundera på avvägningen; vad kommer att se jobbigast ut och därför skapa mest känsla? Ett kärr som aldrig tar slut eller ett kärr med ett mål som är nära men uppenbart ändå så lätt inte kan nås pga osaliga andar, nazguler och ren sumpighet?
Vad gäller slaget om Pelennors fält så förstår jag inte riktigt poängen med att fylla den med fler ting - ur slagets synvinkel. Som antroplogi-fantast tycker jag så klart det ser utomordentligt fånigt ut men väl striden startar ligger inte fokus på huruvida de tagit bort de för en stad viktiga odlingarna, gårdarna eller ens den för min bild karaktäristiska yttre ringmuren, och det är i striderna som gör fältet viktigt, resten är i helheten ovidkommande.
Att göra Pelennors fält mindre än i boken underlättar att fylla upp fältet för filmteamet, därigenom skapa en mer överväldigande känsla - något jag faktiskt tyckte de misslyckades med genom att allt var för ljust och organiserat (men det är en annan diskussion).
De resurser de fick var trots allt inte oändliga och skulle räcka till verkligen otaliga saker. Att förändra storlek eller avstånd för att nå gynnsamma effekter vill jag snarare hylla som en av de klart bättre innovationer man tog sig för, för filmens egenvärdes skull.