Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

XV. Niënor in Brethil
XVI. The Coming of Glaurung

Túrin hittar Niënor, som tappat minnet. Han ger henne namnet Níniel och tar med henne till Ephel Brandir. Glaurung närmar sig Brethil.

The Coming of Glaurung är ett av dom bästa kapitlen i boken och en personlig favorit. Jag gillar sättet som Tolkien berättar och bygger upp hela kapitlet på.

Personligen tycker jag att det är lite trist.

Gillar bättre kapitlet före när Nienor hittas och lär sig orden på nytt.

Vad är det du finner lite trist då?

Det har svårt att få mig engagerad. Jag vill mest bara att det ska ta slut.

Det är ju nu det börjar bli riktigt spännande.

Varför känner jag då ingen spänning? Det är lite torrt upplagt måste jag säga.

Varför måste han dra ut svärdet för? Hade han låtit bli det så hade han sluppit bli avsvimmad och Nienor hade inte behövt tro att han var död.

Hur hade du velat haft det uppbyggt för att få det mera spännande?

Tja, mer utbroderat mer mörkerkänsla och tvivel och kanske en Glaurung som stannar upp och sniffar på tre små människor under en trädrot, vad vet jag? Sekvensen i FotR när hobbitarna jagas av ringvålnaderna är långt mer gastkramande. Någonting i den stilen för att fånga min uppmärksamhet annars blir det lite byråkrati- och kommunalstelt.

Fast stilen i The Children of Húrin ligger ju ändå mycket mer åt det stelare hållet än i Ringarnas herre. Så jag tror inte en mycket mer annorlunda beskrivning en den som ges hade varit möjlig. Själv gillar jag båda stilarna, de är charmiga på olika sätt.



Ödet? Domen och förbannelsen som vilade över honom?

Jag gillar att Glaurung ser men ignorerar Mablung vid Nargothrond. Att draken har så skarpa sinnen gör att jag tycker att det känns farligare att vistas i hans närhet än det kanske egentligen är. Ungefär samma känsla som karaktärerna upplever, antar jag, och en klockren dramaturgisk effekt. Det gör att Túrins uppdrag i flodens ravin känns ruskigt svårt.