Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Alvriket i väster. Den sista delen av Beleriand. Med sin huvudort, de "Grå Hamnarna" Mithlond utgör också landet också porten mot väster för de som är välsignade att resa den vägen. Landet är under andra och tredje åldern en ständigt ledande aktör och av varierande styrka en framstående och betydelsefull politisk makt.

Vad jag funderar på är att Lindon och dess invånare vid sidan av Eregion skildras väldigt ytligt. Landet eller hamnstaden (städerna?) beskrivs aldrig särskilt detaljerat. T e x får man aldrig särskilt ingående veta huruvida landet förändrades dramatiskt vid Beleriands undergång. Det bör kanske ha gjort så. I från att ha varit ett av floder genomkorsat inland täckt av lövskog till ett utpräglat kustland beläget mellan en bergskedja och en vidsträckt ocean.

Med tanke på att Lindon vid många tillfällen agerar som en betydelsefull politisk aktör vid många tillfällen så tycker jag att det är lite märkligt att Tolkien aldrig valde att mera gå på djupet när det gällde Lindon, Gil-Galad eller Cirdán. Vid Numenors kontakter med landet, vid Sauron och alvernas krig, under Sista Alliansen liksom under Arnors krig med Angmar spelade alla Lindon en viktig roll. Dess invånare Galdor, Cirdán och Gil -Galad deltar ju ofta aktivt eller indirekt i Tolkiens berättelser.

Så sammanfattningsvis vad jag försöker lite undrande påpeka är att landet Lindon och dess mera framstående invånare skildras väldigt ytligt och sparsamt i förhållande till deras betydelse och till hur mycket de faktiskt figurerar i historien.

(Allt annat som rör Lindon och Grå hamnarna går ju givetvis också utmärkt att disktuera i denna tråd ).

Jag tycker det där gäller väldigt mycket av Tolkiens platsbeskrivningar. Det som inte är i fokus beskrivs väldigt sparsamt. Det är ju hans stil.
Sagan om Ringen och Bilbo ska ju berättas ur hobernas synvinkel och de hade ju aldrig varit längre västerut än Tornkullarna (så vitt jag minns), de kände i varje fall inte till mycket om Lindon och därför känner heller inte vi till mycket om det. Överlag är ju de senare böckerna inte alvernas böcker och de får ju en väldigt underordnad roll. Det hade varit intressant att höra mer om Lindon i Silmarillion men samtidigt älskar jag Tolkiens sätt att låta läsaren själv fylla i luckorna.

Det blir ofta mycket bättre, de svarta ryttarna blir så hemska som man själv vill att de ska vara, slagen blir så storslagna som man själv vill och Lindon ser ut som man själv vill att det ska t.ex..

Precis! Tolkien skrev ju själv någonstans, om jag inte missminner mig (The Letters?), att han just tvekade över att ge ut The Silmarillion eftersom detta skulle kunna förstöra magin för läsarna av Härskarringen.