Ordföranden för Centerns ungdomsförbund
recenserar Hobbit-filmen!
Helt utan politiska förtecken, dessbättre. Hanna Wagenius (som hon heter) fokuserar visserligen lite väl mycket på saker som skiljer från boken och att det skulle vara ett fel i sig, men hon har också många bra poänger - och framför allt är det väldigt roligt skrivet!
Hanna Wagenius skrev:
The Hobbit III - ett rop på hjälp?
[...]
Vi börjar där vi slutade senast, med att Smaug flyger mot Sjöstad för att förgöra den och alla innevånare. På grund av alla fel i den föregående filmen börjar den här med att vi befinner oss i Bards hem, där Tauriel (som inte existerar) försöker övertyga Bards barn (som inte existerar) om att de måste fly tillsammans med henne och dvärgarna (som alltså egentligen inte är där). De klättrar ner i random båt samtidigt som vi får se Bard göra tappra försök att medelst sin kroppsvikt (och vad som eventuellt kan vara en potta) bryta sig ut ur den fängelsecell han blivit slängt i. Under tiden samlar härskaren ihop det guld som finns och försöker smita med ett gäng knektar och sin trogne knähund, Alfrid. När härskarens överfulla båt går under Bards finka knyter han ihop trasor av okänd härkomst och använder som någon sorts snara vars ena ände faller över båtens akter (och härskaren) och den andra fästes i fängelsegallret. För fyra män med stakar kan uppenbarligen uppbåda styrkan att befria Bard både snabbare och enklare än han själv. Mm. Ok.
I alla fall, Bard svingar sig därefter in i vaktens kammare, lyfter upp en pilbåge, har ett moment med den och börjar därefter klättra upp i ett klocktorn för att, ni gissade det, försöka skjuta ner draken med vanliga pilar. Inte för att vi i förra filmen fick en lång föreläsning om att det bara är vissa specifika svarta pilar som kan döda en drake, nej nej. Ignore. Gå vidare. Nu råkar nämligen Bards son få syn på farsan när han klättrar på klockstapeln, och varande den ende som minns ett skit av vad som sades i förra filmen kastar han sig av båten, letar reda på den svarta pilen och sticker iväg mot klockstapeln. Där agerar han stöd åt pilen medan Bard moddar sin bågsträng och lyckas träffa draken precis där fjället fallit bort (ja, vi kunde ju redan i förra filmen konstatera att hela grejen med trasten som viskar i hans öra inte tagits med i filmen) och draken dör. Han landar rakt på härskarens båt. Oh well. Varför inte försöka göra ett comic relief-tillfälle av den store antagonistens död.
[...]