Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag funderar på hur man bäst översätter "word of command". Det känns som om det är inte är ett vanligt "dundrade Gandalfs befallande stämma" som avses, utan snarare ett "magiskt fackord", någon specifik form av magi som han utövar här. Tolkien förklarar inte särskilt mycket av hur magin fungerar i hans värld, men i den andra scenen ovan verkar det ju som om Gandalf först försökte med en "vanlig" trollformel, men mötte någon som var minst lika bra på sånt, så han blev tvungen att tillgripa starkare doningar.

Preliminärt har jag översatt det till "befallningsord" i första passagen ovan. (Andra har jag inte kommit till än, men jag vill förstås ha samma uttryck på båda ställena.) Men jag är osäker. En teori jag hittar på nätet är att det är tänkt att spegla hur "word of command" används i Bibeln, där det sägs användas om befallningar från Gud Fader själv (personligen eller via ombud). I det här fallet skulle det väl betyda att Gandalf åkallar Valars kraft. Om det är detta Tolkien är ute efter så är det nog bra om man i översättningen använder samma uttryck som i Bibeln, om möjligt. (Fast den enda förekomst av "word of command" i Bibeln som jag orkat kolla upp lite, en passage i Jesaja, där har de svenska översättningarna rundat problemet och inte använt något specifikt uttryck alls.) Denna teori kommer dock från Michael Martinez, så den är nog ganska spekulativ, även om den förvisso är intressant. (Och jag tycker inte att Martinez har täckning för sitt antagande i texten att det var med magi som varken alv eller ens dvärg lyckades göra upp eld; det känns troligare att det var med konventionella metoder, tycker jag. Fast jag tycker nog inte att just den suspekta detaljen fäller Martinez tes.)

En annan intressant teori jag hittar finns i ett inlägg från signaturen "Bostonion" i en gammal tråd på lotrplaza. Han(?) spekulerar i att magi i Tolkiens värld går ut på att "övertala" målobjektet att ändra sitt tillstånd på önskat sätt - till exempel att dörren skall ändra tillstånd från olåst till låst. Men det tar tid och är lite osäkert. I desperata lägen kan man istället, om man har den auktoriteten, "befalla" objektet att göra som man vill. Men det är mer kraftödande och mer riskabelt både för magikern och för målobjektet. (Det där låter kanske lite luddigt, men läs Bostonions inlägg. Han förklarar det bättre!) Vad den här teorin skulle innebära för översättningen av "word of command" vet jag inte riktigt, men det blir åtminstone viktigt att skilja det från en vanlig "spell". (Andersson har översatt till "formel" i första citatet ovan, vilket jag föreställer mig kan leda till problem i andra citatet om han är konsekvent där. Men jag har inte orkat kolla än.)

Slutligen kan man kanske också begrunda om det är signifikant att det står "word of command" i första passagen, men "word of Command", med stort C, i den andra. Tolkien brukar visserligen ofta ha en tanke bakom hur han använder versaler eller gemener. Men å andra sidan är han ganska inkonsekvent med versalerna ibland (tycks t ex inte ha kunnat bestämma sig för om det heter hobbit eller Hobbit), så det går inte att lita på att han verkligen avsåg någon skillnad här.

Någon som har några funderingar? Randalin, hur har du gjort?

"Maktens ord", "maktens stämma" eller något sådant?

Jag har missat att det står på två ställen (eller fler?...)
På första stället har jag hela tiden haft: Det blir ju faktiskt litet lustigt att ett befallande ord innehåller fyra ord...
På det andra stället har jag velat fram och tillbaka mellan två alternativ utan att veta vad jag velat:Det är bra om det blir konsekvent (alldeles oavsett Tolkiens versal-/gemenproblem). Tyvärr är a Word of comand så mycket tydligare en trollformel till sin form än något av mina svenska alternativ. Befallandeord är "bättre", men låter lite krystat. Det vore bra med ett självklart ord, men ett som inte innehåller troll- eller magi- el dyl. Poängen tycker jag ligger i att han just undviker att skriva läsaren på näsan att det är trolleri på G.

Här är ett litet axplock av "befallningsord" från nätet. Det verkar vara kristna sammanhang nästan alltihop! Men det har rätt klang för Tolkien-ändamål, tycker jag, och just nu lutar jag nog åt att behålla det. Sista exemplet nedan är för övrigt inte kristet, utan från en gammal kampanj i Drakar och demoner som någon lagt ut! Det verkar alltså funka som trollformel också.

'Herren föreställes här såsom en segerhjelte, som med ett enda befallningsord bjöd Röda hafwet att draga sina watten undan för Israels folk'

'”Effata!”, "Öppna dig", var det gudomliga befallningsord som Jesus riktade till den dövstumme mannen.'

'Vad officeren befallt, det måste soldaten fullgöra. Det var detta och med vilken stränghet detta upprätthölls som hade gjort den romerska armén så berömd och segerviss på slagfältet. En romersk officer hade alltså en synnerlig makt bakom sina befallningsord.'

'Jesu befallningsord i Luk 22:19 (1 Kor 11:24f.) ”gör det till min åminnelse” som både Odeberg och Jonsson har (liksom Giertz), återges i SFB med ”gör det till minne av mig”. Den översättningen har också NT-81 och det är ingen bra översättning'

'Om vi skall göra vad han gjorde, så måste vi verkligen ta brödet och välsigna det, bryta och dela ut det och säga ”Detta är min kropp”. Ty allt är inneslutet i befallningsordet ”Gör detta”, och vi får inte utelämna dessa ord. Ty S:t Paulus säger också att han har mottagit från Herren vad han meddelat oss (1 Kor. 11:23). Helt visst är detta befallningsord, och de tillåter inte oss att riva ut eller ändra en endaste punkt.'

'Om ett hot upptäcks mot kryptan kommer en av prästerna att rusa mot kryptan och åttahörningen. Lyckas han/hon ta sig in i denna och stänga den med ett befallningsord får man en 1:a gradens BESKYDDARE.'


Klockrent!

Ja, gör det! Jag förstod inte riktigt vad du hade emot det. Om det var det religiösa kan jag lugna dig med att jag lyckades hitta ett par gymnastikreferenser från typ förra sekelskiftet.

Japp, det fick bli "befallningsord"! Mitt problem var inte det religiösa, utan tvärtom att jag ännu inte hade fastställt att det var religiöst. Jag ville gärna lämna öppet för den bibliska tolkningen, men hade inte hittat någon bekräftelse än på att "befallningsord" var rätt. (Och det har jag väl strikt talat inte nu heller. Men ordet dök upp i tillräckligt många religiösa sammanhang i min googling, även om det inte var direkta bibelcitat, så det får duga!)

Ordet är faktiskt upptaget i SAOB, som ger såväl ett religiöst som ett juridiskt belägg och dessutom utnämner det till "term inom gymnastiken". Och man ger naturligtvis belägg även för det senare.

I samma härad som det nyss diskuterade "word of command" har jag nu fått ett nytt problem:


Det är förstås det där med "words of guard and guiding" jag grunnar på. Det känns som om det återigen är magiska fackuttryck det handlar om, snarare än ord vilka som helst. Jag har sökt lite och i alla fall hittat "skyddsord", som tydligen kan ha just den sökta (magiska) betydelsen. Men något motsvarande för "guiding" har jag inte hittat än, och jag är hur som helst osäker på hur jag bäst formulerar meningen i sin helhet. Det här är min första ansats:


Synpunkter? Idéer?

Ohlmarks och Andersson är i alla fall inte till någon nämnvärd hjälp här. Jag tycker inte om någondera lösningen.

Innehållsligt bra, men det låter väldigt krystat (särskilt som det sägs till en ponny). "Gå med beskydd och vägledning" tycker jag låter rimligare, även om det inte förklarar lika tydligt att det handlar om att Gandalf välsignar ponnyn. Vill man slå in på Anderssons linje kan man lägga till "mitt" och "min", dvs: "Gå med mitt beskydd och min vägledning" (alternativt: "Gå med mina skyddande och vägledande ord"). Ett ytterligare förtydligande alternativ (övertydligt?) är: "Gå med min välsignelse om skydd och vägledning", vilket jag skulle valt om mitt första förslag är för otydligt (fast jag är inte helt förtjust i den religiösa tonen).

Vad gäller Gandalfs befallande ord i olika situationer (tex tända eldar, låsa dörrar, hindra balroger på broar, eller häxmästare vid stadsmurar) tycker jag att de mer har tonen av fornnordiska galdrar, dvs sånger (likt de besvärjelser Finrod och Sauron bekämpar varandra med i The Lay of Leithian), eller magiska ristade runor. Kan man behålla den fornnordiska tonen även när det gäller Gandalfs befallningsord tycker jag att den varianten borde föredras, jämfört med de mer kristusartade varianterna (även om den symboliken finns där i hans person).

Jag tog fasta på allitterationen som jag tycker är viktig (sålänge den inte pajar innehållet för mycket).



Vidare har jag funderat över "befallningsordet". "... and then with a word of command, naur an edraith ammen! he thrust the end of his staff inte the midst of it." blir knasigt även på engelska, men ännu knasigare på svenska: "... och sedan med ett befallningsord, naur an edraith ammen! slog han i dess mitt med stavens spets."

Det är ju för tusan fyra befallningsord!!!

Jodå, jag fattar... "Ett befallningsord" är mer en term för en trollformel på alltifrån ett till väldigt många ord. Men i löpande text hör jag ändå hur det studsar till på samma sätt som t ex:
Där kom en kille; Pelle, Anders och Sven...

Att det är till en ponny tycker jag inte spelar någon roll. Gandalf säger det ju som han säger det, utan att till synes anpassa ordvalet efter mottagaren.


Mja, det är klart att man kan ducka problemet på det viset, precis som Ohlmarks och Andersson har gjort. Men jag vill gärna åstadkomma en ganska exakt översättning, eftersom det bara är i ett fåtal passager av den här typen som man får någon aning alls om hur magi fungerar i Tolkiens värld. Att det är just ord - analogt med gammal folktro om t ex skyddsord, som (kanske) på den här gamla brakteaten till exempel - det tycker jag är viktigt att få fram.


Hmm, ja, där har du förstås en poäng. Jag hade inte ens tänkt på att det allittererade. Tyvärr funkar inte just din snygga lösning för mig, då jag gärna vill ha det som ett ord: "vakord", "vakandeord" etc, det låter ju inget vidare. Dessutom tycks "skyddsord" vara ett etablerat begrepp, så det vill jag gärna ha kvar. Jag måste därmed få till ett "guideord" som börjar på s om jag vill få till allitterationen...


Just så! Och i det här fallet ligger ju problemet, i den mån det finns något, i originalet, så det är nog inget man behöver ägna för mycket möda åt att lösa som översättare.


Jag funderar nu över det gamla uttrycket "att läsa över" som ett sätt att lite bättre formulera min mening. Som SAOB till exempel förklarar det:

Om jag tar till mig det så blir min lite modifierade mening så här istället:


Bättre? Just nu tycker nog jag själv det i alla fall!

Jag förstår inte riktigt varför du biter dig fast i att använda "-ord" i slutet på båda orden. Jag anar nog; Tolkien använder "words of..." eller nånting liknande, ett språkligt system på engelska som elegant anspelar på två ord, inte bara ett. På svenska måste man göra som du, kanske. Men man kan också göra som jag: "vakande och vägledande ord". Varför inte "skyddande och vägledande ord", eller nånting liknande? Jag tycker det blir styltigt med den där upprepningen.

Men är (var) word(s) of guard det?

Jag vet inte i vilken mån just "word(s) of guard" är ett etablerat begrepp. Men hela meningen – "Go with words of guard and guiding on you" – upplever jag som specifikt formulerad för att visa att Gandalf här använder magi. Det där "on you" ger nog en stor del av den effekten, tror jag. När jag översätter den här meningen tycker jag därför att det viktigaste är att förmedla just den känslan av magi "in action", plus det faktum att magin i fråga är något slags ordmagi. Det är annars lätt hänt att översättningen mer låter ungefär som "ta vara på dig, Bill; här är några visdomsord på vägen".

Fast det kanske i och för sig framgår tillräckligt tydligt även om man vänder på det, nu när jag kom på det där uttrycket "läsa över". Typ så här (med Randalins förslag):

Hmm, skall fundera på saken...

Ja, typ nåt sånt