Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

»Och vad slags gåva kan en dvärg tänkas önska av alverna?« sade Galadriel och vände sig till Gimli.
»Inget, ers nåd«, svarade Gimli. »För mig är det tillräckligt att jag fått se galadhrims härskarinna och hört hennes ljuva röst.«
»Lyss, alla alver!« ropade hon till dem som stod omkring. »Ingen skall säga att dvärgar är giriga och ohövliga! Men ändå måtte du väl eftertrakta något som jag kan ge dig, Gimli, Glóins son? Blott nämn det! Du skall inte bli den enda gästen utan gåva.«
»Det finns ingenting, ädla Galadriel«, stammade Gimli och bugade djupt. »Ingenting, om inte ... om inte det djärvs mig att begära, nej, att nämna ett strå från ditt hår, som står lika högt över jordens guld som stjärnorna över gruvans ädla stenar. En sådan gåva kan jag inte begära. Men du bad mig att nämna vad jag åtrår.«
Alverna viskade häpet sinsemellan och Celeborn stirrade förundrat på dvärgen, men härskarinnan log. »Det sägs att dvärgarna är skickligare med händerna än med tungan«, sade hon; »men det stämmer inte med Gimli. Ty ingen har tidigare kommit med en så djärv men ändå så hövlig hemställan. Och hur skall jag kunna neka när jag själv bad honom att tala? Men säg vad du skall göra med en sådan gåva.«
»Vårda den, ers nåd«, svarade han, »och minnas dina ord när vi träffades för första gången. Och om jag någonsin kommer hem till våra smedjor så skall den infattas i oförgänglig bergkristall och ärvas i min ätt, och vara en symbol för vänskapen mellan berget och skogen intill världens slut.«
Då lösgjorde härskarinnan en av sina långa flätor, skar av tre gyllene strån och lade dem i Gimlis hand. »De orden följer med gåvan«, sade hon. »Jag förutspår intet, ty alla förutsägelser är fåfänga i dessa dagar: å ena sidan ligger mörkret, å den andra endast hoppet. Men om hoppet står oss bi så skall jag säga dig, Gimli, Glóins son, att guldet skall fylla dina händer; och likväl skall guldet inte ha någon makt över dig.«

Det märkligaste av allt är att Andersson låter Gimli säga "ers nåd" (min fetstil) samtidigt som han duar Galadriel. Andersson kunde väl åtminstone undvikit "ers nåd".