Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det er "mye" norsk i Ringenes Herre (sv: Härskarringen). Vi har Østfold og Vestfold, Beorn, og mange navn på Rohirrims språk. Man kan tenkte på at hobbit kommer fra anglosaksisk holbytla, og hol er på norsk (kanskje svensk og, jeg vet ikke) lett gjenkjennelig med norsk hule, hvilket hol forsåvidt også betyr. Fylke kunne da gått, siden hobbitenes språk er beslektet med anglosaksisk, som er veldig likt gammelnorsk. Bortsett fra det faktum at fylke er et fryktelig og stivt navn på the Shire! På norsk heter the Shire Hobsyssel. Når man snakker om det og i eng. bruker bare Shire (ikke the), bruker man på norsk Sysselet. Kunne det vært et bra navn på deres Shire? Sysselet? Jeg synes det høres flott ut.

Sysslet har diskuterats men personligen så ger det mycket assosiationer till att avlångt samhälle vid klarälvens strand ett par mil från Norska gränsen.
Men många andra tycker att det är bra.

Jag vill ha Hägnet.

Din stora glädje?! Varför då, om du inte vill använda Häradet eller Socknen?

Att Socknen har anknytning till kristen religionsutövning kan knappast någon förneka. Men då säger också t.ex. Nationalencyklopedin för det första att ordet kan härstamma från det förkristna tingssamhället, och att också själva sockenindelningen, åtminstone på sina håll (NE nämner Uppland), kan göra det. Sedan hade sockenstämman många uppgifter som låg utanför det religiösa. Nationalencyklopedin nämner fattigvård, anställandet av sockenhantverkare och så småningom skolundervisning, innan de gamla socknarna så småningom övergår i nutidens uppdelning på världsliga kommuner och rent kyrkliga församlingar.
________________________________________

Häradet är en annan historia. Att häradet kunnat förknippas för mycket med rättsskipning hade jag möjligen kunnat förstå; alternativt möjligen med ett krigiskt förflutet i en grå (okristen) forntid. Men kristen religionsutövning?

Själva ordet härad har en omtvistad etymologi (se SAOB) men de flesta tycks vara överens så långt som att ordets första del här- har samband med det krigiska ordet här. Hur och när härader infördes i Sverige hade jag fått för mig att man inte vet så mycket om. Vad jag uppfattat att man vet är att, när Magnus Erikssons landslag skrivs 1347, så finns härader i hela Götaland. (Genom denna lag ombenämns dessutom de hundaren som då fanns i Svealand till härader.) Dessutom vet man att härader dessförinnan fanns i enskilda landskap när dessas lagar skrevs, såsom äldre Västgötalagen på 1200-talet. I Danmark är härader belagda tidigare, och det är väl i vilket fall som helst naturligt att gissa att häradsindelningen någon gång spritt sig från Danmark till Sverige (Götaland). Men till saken hör ju att det inte kryllar av historiska dokument från Sverige före 1200-talet. Kanske infördes häradsindelningen i Götaland då det kristnades, men såvitt jag förstått kan den mycket väl ha funnits även tidigare. I förklaringar jag hittade på nätet (Herred på Wikipedia och Herred i Rønnebechs ordbog) påstås härader (herreder) åtminstone i Danmark härstamma från tiden långt före dess kristnande. Sedan var det förstås så att när den kristna kyrkan etablerade sin hierarkiska ordning med ärkestift, stift, prosterier och dekanat så utgick man från den existerande världsliga ordningen med riken, land och härader/hundaren.

Mer än något annat ser jag häradet (/hundaret), liksom det överordnade landet (landskapet), som ett bosatt område inom vilket man höll gemensamt ting. (Andra diskuterade begrepp - boet, sysslan och givetvis länet - associerar jag mera med en kungamakt och något slags central förvaltning.) Eftersom alla slags gemensamma angelägenheter, och inte bara rättstvister, avhandlades vid tingen så kan säkert religiösa frågor ha funnits med - möjligen rent av, som t.ex. Nordisk Familjebok föreslår, gudadyrkan med offer i förkristen tid. När så rågången mellan förvaltning och rättskipning på 1600-talet skärpts, blir häradets verksamhet mera tydligt inriktad på rättsskipning. Men även efter denna tid ägnar sig häradet åt en del annat. Inte minst inom vägväsendet spelade häradet betydande roll ända fram till 1937.

Det verkar troligt att häraderna, liksom landen, ursprungligen själva valde dem som ledde tingen (häradshövdingar resp. lagmän). I Magnus Erikssons landslag 1347 bestäms dock att häradet måste lämna tre förslag till häradshövding och låta kungen välja mellan dessa. (Och samma regel för land/lagsagor och lagmän.) Och snart hade man frångått även detta och det blir helt och hållet centralmakten som tillsätter både lagmän och häradshövdingar utan större hänsyn till lokal förankring. (Dvs. ungefär som landshövdingar idag.) Men även efter detta fortsatte häradstinget (jämte sockenstämman) att fungera som ett organ för lokala folkviljeyttringar fram till slutet av 1800-talet. Som sådant kunde det ibland vara lägligt även för kungamakten i frågor där den stod emot stormannaintressen. (Se t.ex. härader och rådhusrätter och Lenhovda Tingshus.)

Hobbitarna svenska eller engelska?


För inte allt för länge sedan hade jag nog tyckt att det varit lika bra att låta hobbitarna förbli engelsmän, och låta bli att översätta deras namn.

Fast ...

1. I Appendix F beskriver ju Tolkien hur all engelska i boken i själva verket var ett helt annat språk, Väströna (Westron), vilket Tolkien säger sig ha översatt till engelska, omsorgsfullt intill bevarande av variationer i stil och dialekt.
   
   Ändå skulle man kanske kunna låta den svenska texten bli en "översättning av översättningen", med Tolkiens engelska namn kvar. Det är ju naturligtvis sant att hobbitarna och deras land oundvikligen har en del engelska drag. Tolkien var ju själv engelsman och skrev om ett land han själv älskade och kände sig hemmastadd i. Men ...
   
2. I Guide to the Names in the Lord of the Rings gör Tolkien helt klart att det inte är så han vill se Lord of the Rings översättas. För honom är det uppenbart viktigt att bevara fiktionen av en direkt översättning från Väströna till läsarens språk (vilken skulle urholkas med engelska som ett tredje språk). Så då är ju saken klar, tycker jag. Svenska ord och begrepp bör användas, och om läsaren sedan ändå ser engelska drag bakom dessas tillämpning på just hobbitarnas land så må det väl vara hänt.

När det gäller just the Shire, och det relaterade ordet Shirriff, så tror jag ett visst stöd ändå möjligen går att utläsa för att i värsta fall behålla de engelska orden med försvenskad stavning:
Shairet (eller något sådant) jämte Shirriff skulle alltså ev. kunna vara acceptabla i den svenska texten.

Sedan motsäger dock Tolkien i någon mån sitt tidigare yttrande under ordet Shire: "Since this word is current in modern English and therefore is in the tale in the Common Speech, translate it by sense.".

Man bör väl alldeles klart göra ett allvarligt försök att hitta ett svenskt ord med en klang någonstans i rimlig närhet av den hos the Shire för engelsmännen. Sedan är det en annan sak att Tolkien nog insåg de svårigheter som kan finnas att hitta perfekta översättningar i just detta fall.

Ändrat: Stavningsfel rättade

Jag måste villigt erkänna att jag inte gillar vare sig socknen eller häradet.
Och enligt de uppgifter i boken så uppstod häraden efter att de första kyrkorna byggdes. Före det så hade man inte den indelningen på folk utan gårdarna skötte mycket av religionsutövningen själva och tillhörde således inte någon grupp i den bemärkelsen.

Efter att ha fått tid att smälta de olika alternativen tror jag min personliga önskelista ser ut ungefär så här:

1. Häradet: har i stort sett från början varit mitt favoritalternativ, och den största invändningen jag ser är fortfarande inte värre än att ett härad egentligen är i minsta laget. Då jag funnit att jag nog t.o.m. skulle kunna vänja mig vid en ovanligt stor Socknen som hemland åt hobbitarna, känns detta inte som något stort problem. (Herredet är ju också danskarnas översättning.) Att ett svenskt härad främst ägnat sig åt rättsskipning, med förmodligen väghållning som andra uppgift, är inget problem för mig. (De allmänna verksamheterna i the Shire: "Shirriff-verksamhet" samt post känns för övrigt inte helt orelaterade. )
   Läningen: är dock ett alternativ som vuxit, tycker jag. Invändningarna, att läning egentligen inte är ett svenskt ord samt en möjligen väl stark feodal förknippning, känns inte heller i detta fall avgörande.
2. Länet: Invändningen är de moderna och byråkratiska associationerna hos svenska län. Men liksom Danne finner jag att jag snabbt skulle kunna vänja mig vid att hobbitarnas Län är det enda i Midgård och att där finns vare sig sjukvårdsköer eller pennor med texten "Hobbinge läns landsting" på.
3. Förläningen: Invändningarna är att det känns lite tillkrånglat i jämförelse med Länet samt en lite väl stark feodal förknippning, men även detta fungerar tycker jag.
4. Socknen: I minsta laget, men det skulle nog gå att vänja sig vid att Socknen hobbitarna bor i är ovanligt stor.
5. Hägnet: De försök till verklig översättning av the Shire som presenterats utöver ovanstående (Sysslan/Sysslet, Hundaret och Boet) känns, för mig, egentligen inte alls lyckade genom att de är så regionalt begränsade (Sysslan/Sysslet knappt svenskt). (Faktiskt tycker jag Hundaret duger bäst av nämnda tre, men då måste synonymen Häradet vara bättre i alla avseenden.) Så duger av någon anledning inget av ovanstående föredrar jag nog att man låter bli att låtsas översätta och går på ren namngivning istället (dvs. väljer ord som låter "hobbitska" snarare än som svenska motsvarigheter till the Shire). Och där, tycker jag, ligger Hägnet bäst till bland de förslag som presenterats. Har fördelen över rena fantasinamn (t.ex. Sosan) att kännas igen som ett riktigt ord.
6. Shairet: Ska man använda ett osvenskt begrepp är för mig det engelska originalet enda möjligheten (norska Fylket för mig otänkbart). Vilket i så fall måste få försvenskad stavning.

Jag måste dock tillägga att samtliga diskuterade förslag i mina öron är bättre än Fylket.

Varför Fylket är så vedervärdigt för mig

Efter att nyligen (på annat håll) ha mötts av oförstående till min motvilja mot Ohlmarks Fylke, känner jag ett behov att utveckla detta närmare. Jag passar på att göra det i form av ett, lite senkommet, svar på ett inlägg av Goldberry tidigare i denna tråd.


Goldberry, jag förstår dig fullständigt. T.o.m. för mig som aldrig suttit på en häst känns tömmar inte riktigt rätt, även om jag säkert inte alls reagerar lika våldsamt som du på just detta.

Ursprungligen berodde, som jag tidigare nämnt, mitt missnöje med Fylke på att jag kände mig lurad och vilseledd av ordet. Men andra, t.ex. Bytteson, har ju uppenbarligen haft samma negativa reaktion som jag, och ändå med tiden kommit att acceptera Fylke (inte gilla det, men acceptera det). Att jag själv fortfarande inte lyckats svälja Fylke, beror naturligtvis inte längre på att jag blir lurad att tänka på Norge. Jag har givetvis för länge sedan lärt mig att när det står "Fylke" i texten menas någonting helt annat än vad det står. Ungefär på liknande sätt, misstänker jag, som du nog egentligen mentalt kan översätta "tömmar" till tyglar. Istället är det säkert som uttryck för att översättaren inte har nån koll, som du säger, jag reagerar mot det. (Att just Ohlmarks inte hade någon koll på, eller brydde sig om, fler saker än detta har ju dessutom senare bekräftats.)

Jag tror att det finns ett element av "språkpolis" hos de flesta av oss. Språket är ju så oerhört viktigt och värdefullt för oss alla, att vem som helst nog kan reagera när han/hon känner att det missbrukas och urvattnas (om än vi reagerar olika på olika saker, som sagt). Om nu det svenska språket t.ex. har två ord, tömmar och tyglar, med distinkta betydelser, så bör det kunna kännas plågsamt för vem som helst, som lärt sig denna distinktion, att se den ignoreras, ordens betydelse urvattnas och språket fördummas.

Kanske har jag läst in för mycket i din reaktion på tömmar, Goldberry, men det är min egen, när det gäller Ohlmarks Fylke. Med det tillägget att det då möjligen inte är en renodlad språkfråga utan en kombination av språk och historiskt medvetande. I valet av Fylke som svensk översättning ser jag ett underförstått påstående att fylken är en svensk term. Och att jag inte är ensam att uppfatta det på det viset tycker jag bekräftas av det försvar för denna Ohlmarks översättning jag sett både i denna tråd (dock inte på sistone) och på flera andra håll: Visst råkar det kanske finnas fylken "även" i Norge, men dessa är irrelevanta och i stället ska vi associera till svenska fylken i ett vagt förflutet. Men eftersom fylken i själva verket (såvitt jag kunnat utröna) är en så strikt norsk term som någon term kan vara, är jag i Ohlmarks Fylke oförmögen att se någonting annat än en direkt felöversättning och ett bidrag till fördumning av språk och historiskt medvetande.

Nu hoppas jag förstås ingen tycker jag sätter mig på höga hästar när jag säger detta. (Jag som aldrig suttit på någon häst.) Jag vill inte utge mig för att vara expert på vare sig språk eller historia. Att just jag reagerar mer på detta än de flesta andra är säkert tillfälligheter; vi reagerar olika på olika saker som sagt. Själv blev jag t.ex. korrigerad av Bytteson tidigare för mitt eget sätt att skriva svenska (givetvis inte mitt enda fel).

Heheh, mitt 'korrigerande' var egentligen bara nämnt i förbigående, i en vänskaplig ton. Jag brukar faktiskt inte jaga upp mig för petitesser (förutom ibland ). Mina egna misstag är nog av grövre art...

Jag tolkade det aldrig som annat än vänskapligt, Bytteson.

Tack, Dick!