Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det börjar kännas så. Nu har ju boken litteraturhistoriens längsta epilog, men – jo – jag har nått "Mount of Doom" (med Rosakommentaren). Så nu börjar det brännas ...

"Upp från djupen kom hans sista tjut Dyraste, och så var han borta."

Spännande! Ja, det finns nog en del att begrunda där. Min första tanke var att de flesta hoberförnamnen är som Bilbo, Frodo, Fredegar, Folco etc, som lämpligen lämnas i fred. (Undantaget Merry då.) Men det finns ju faktiskt också en massa lite mer betydelsebärande namn som Holman och Tolman, Hamfast och Halfast (som man nog kan behålla), alla kvinnliga blomnamn, Samwise och Andwise, och även namn som man i stort vill behålla men där stavningen borde försvenskas, som Ted, Will, kanske Otho och Lotho ...? Jag har inte haft så mycket såna bryderier än – inte som jag minns på rak arm i alla fall. Det är väl först i Scouring-kapitlet det blir riktigt aktuellt, plus självklart om man är ambitiös nog att ge sig på släktträden. Vilka namn är det du brottas med?

Det är de två svåra bland de centrala jag brottas med.

Släktnamnen är jag heller inte riktigt klar med. Surapel har nu ersatts av Enbom. Den senares största merit är att han på sina håll betraktas som anfader till Dumbom.

Har du kvar den där bilden och kan lägga upp den igen, Ohlmarxisten? Jag är nu nästan framme vid första omnämnandet av Rosie Cotton, och jag köper helt din listiga bakåtetymologi för att få använda Kattun! Men jag tar gärna emot all hjälp jag kan få när jag skall motivera detta på min hemsida ...

Sådär, nu är inläggen renoverade. Slit dem med hälsan!

Stort tack, Ohlmarxisten!

Brockenbores = Galtgrövle?

Bara ett löst hugskott ...


(Funderar för övrigt på om den här tråden borde byta namn från "Hobiska släktnamn" till bara "Hobiska namn". De två namnkategorierna har en tendens att flyta ihop med varandra, och har väl så gjort redan tidigare i tråden ...)

Jag ser gärna att tråden får behålla sitt namn.

Okej då, tråden får väl behålla sitt namn och sin särart!

En av alla saker jag gör och skall göra nu när jag är "klar" med översättningen är att fundera en sväng till på mina hobernamn. Jag är inte direkt missnöjd med något av dem, tror jag, men det skadar inte att tänka en gång till – särskilt som det i flera fall var rätt många år sedan jag först myntade dem.

Hur viktigt är det egentligen att namnen som används i Häradet finns på riktigt? Jag har inte lagt något större fokus på det tidigare, men Ohlmarxisten betonade ju det särskilt i början av den här tråden, och kanske har han en poäng?

Med detta i åtanke, hur vore det att översätta Boffin till "Bouvin"? Det finns inget särskilt roligt eller hobermysigt med det, men det gör det väl egentligen inte med originalet heller, eller med min nuvarande variant "Boffing". De svenska Bouvin-namnen är vad jag förstår av vallonskt ursprung, om nu det spelar någon roll i sammanhanget. Men finns det några sådana namn som inte uttalas "Boväng"? Om det uteslutande är det franska uttalet som förekommer så förstör det lite grann poängen – då är det ingen riktigt trovärdig försvenskning av Bophîn.

Boffin betyder inget särskilt för en engelskspråkig, som jag har förstått det. Hur vanligt det är som namn i England (resten av den anglifierade världen struntar jag i, då hobbitarna helt klart är engelsmän-ish) vet jag inte. Men jag upplever nog försöket att finna svenska namn som både låter svenska, hobbitska och som passar med de engelska originalnamnens betydelse som både krystat och för svårt.
Den svenska publiken vet redan ungefär vad hobbitarna heter och kan tydligt skilja på hobbitska rustika (om dock exotiska) namn från numenorianska, sindarinska, osv.

Bagger (och alla varianter på det), Took och Brännbock är redan märkliga och jag finner ingen anledning att ändra på dessa "kända" namn. Så har vi Grubb och Knubb, och så vidare. Inte låter det vanligt svenskt. Men det har andra värden: att de är rustika, att de rimmar, att de betyder ungefär samma sak som på originalet.

Jag har funnit ett riktigt bra svenskt namn på "Hornblower" som så tydligt ska syfta på det piprökande de är kända för: familjen Bolmört. Det må vara ett mer passande namn för invånarna i Bri, men det struntar jag i. Bolmört är klockrent.

Just Boffin härstammar från ett ord som betyder ungefär "Lustig", så just där har jag faktiskt tagit ett existerande svenskt efternamn (soldatnamn). Att betydelsen blir tydligare på svenska än på engelska (ungefär som med Gamling) får jag leva med.

Hej! Översätter inte LOTR, men här kommer ändå mina tankar:

Just Boffin är ju riktigt spännande. Tolkien säger som sagt i Appendix F kort och gott att just Took och Boffin är fonetiskt översatta från Westron (Tûk och Bophîn) snarare än översatta för att inneha någon särskilt mening. Detta då vad de namnen betyder är bortglömt. Utifrån det tänker jag att man kan ha samma översättningprincip för Boffing som för Took.

Angående namnet Took skriver Tolkien specifikt: "Hobbit-name of unknown origin representing actual Hobbit Tûk (see III 415). It should thus be kept and spelt phonetically according to the language of translation."

Det finns ju det riktiga engelska efternamnet Tooke, men med tanke på ovan låter det som att man inte behöver ha det i åtanke och då slipper hitta ett svenskt efternamn att översätta till som låter som Tûk. Och att man likväl då ej behöver försvenska Buphîn mer än fonetiskt. Så Boffing eller till och med bara Boffin (lika svensktlåtande som två "o" i "Took") är enligt mig både tillräckligt och bäst passande.

Och jag håller med dig, även om just jag inte har valt Boffin (Boffing kommer inte ens i fråga för mig.)
Tolkien har många olika önskemål. Vissa ord ska bara översättas rakt av. Vissa namn ska få svenska motsvarigheter. Vissa ska stå orörda, allt enligt hans önskemål. Och dessa kan man ju följa. Då får vi Klåvedal (Rivendell), Underhill (Kulle?) och vissa ska stå orörda.
Han hävdade även att Mörkmården var fel för Mirkwood, eftersom mård är ett djur. Han visste inte att mård i Kolmården förmodligen kommer av marþer, skog. Han tyckte inte heller att Gandalf Greyhame kunde översättas med Gandalf Gråhamn, då ”hamn” på svenska betyder spöke, medan ”hame” på engelska betyder något som skyler, i det här fallet en kappa. Men svenskans ”hamn” kan både ha exakt samma betydelse och är dessutom etymologiskt närbesläktat med ”hame”.

Så bortsett från att Tolkien hade en övertro på sina svenskkunskaper, har han inte riktigt en fingertoppskänsla för översättning som en översättare kan önska.
Tolkien har naturligtvis valt många av namnen för att de passar det engelska språket.
Så en översättare måste avväga när han ska lyda professorn och när han behöver finna andra lösningar. En översättning är delvis en tolkning inte av själva språket utan av andemeningen/syftet.

Eftersom syftet var att finna lämpliga svenska namn på hobbitarna och jag ser en chans att göra det med Lustig (Boffin), väljer jag det önskemålet framför önskemålet att just Boffin ska stå orört. Det beslutet kan man så klart diskutera, men jag bedömer det som att, så som jag tolkar Tolkien, översättningen har mer att vinna på Lustig än på Boffin. Det är ett svenskt namn som klingar bra (enligt mig) med hobbitars namn generellt. Lite rustikt, lite gladlynt och enkelt.

Det är förstås ganska oviktigt jämfört med hur namnet fungerar i själva texten – men hur kommer du att lösa den här passagen i appendix, Randalin?