Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har av och till stört mig på användningen av älva för alviskor. I början brydde jag mig inte eftersom jag associerar det med nordiska älvor och inte små Tingelingar, men efterhand så har jag stört mig på uttrycket eftersom det ger en felaktig bild av vad alver är.

Alv-alviska?
Alv-alvinna?
Alv-ylva

Eftersom Tolkien enbart använder "elf", för båda könen, borde det inte vara något problem att använda "alv" på samma sätt i en översättning. I de fall Tolkien skriver "elf-woman" eller liknande går det väl bra med "alvkvinna"?

det finns väll ingen anledning att lägga in könsaspekter i en översättning av ett ord som inte har någon könsmening i orginal. Låt det vara alv. (vad säger för övrigt att alv inte är feminint från början och det är manliga alv som ska böjas (; )

Alv och alving?
Hi hi det var bra sagt virre. Varför skall alltid feminint böjas?

Älva,

det feminina är väl inte alltid det som böjs. Vi har både maskulina och feminina ändelser, då får man se det som att båda formerna böjs. Märkligt nog så verkar det som att de feminina ändelserna minskar i användandet vilket vattnar ur språket. Eftersom alv är ett importerat/påfunnet ord så bör det upptagas i samma form som i ursprungsspråket. Där verkar det inte finnas någon skillnad enligt de som kan området bättre än jag. Det är följaktligen upp till betraktaren om ordet skall tolkas maskulint eller feminint. Att vi ser det som maskulint är säkerligen för att vi ser ordet som förknippat med älva som är starkt feminint. Ordets motsvarighet på det mänskliga släktet är väl för övrigt "människa" som är neutralt och inte "kvinna" eller "man". Vissa språk utan neutrum kräver ju ändelser, där misstänker jag att man löser problemet enkelt genom att männen få maskulin ändelse och kvinnorna feminin ändelse.

Men i dialekterna så är det faktiskt bevarat med många maskulinum och femininum liksom i isländskan.
Tänkte nog mest på att vi har många neutrum och att när det kommer in ett kvinnligt element så böjs det kanske oftast?

Bara det blir alver och inte alfer. För det tycker jag är mycket fult och dessutom tänker jag på de elaka, kortväxta, fornnordiska varelserna.

Eller så tänker man på Alf Svensson och det ger inga vidare associationer..

Hehe, det är faktiskt precis samma ord. "Alv" är helt enkelt det moderna uttalet av "alf" (precis som "grav" av "graf", "liv" av "lif", etc).

Eller på den där håriga utomjordingen från något amerikanskt skitprogram.

[quote="virre"]det finns väll ingen anledning att lägga in könsaspekter i en översättning av ett ord som inte har någon könsmening i orginal. Låt det vara alv. [quote]

Jag håller med.
Hur är alv i singular på engelska egentligen?
Är det Elf eller Elv?

Alf och alfer tycker jag verkligen inte om! Det får mig att tänka på Dobby och de andra husalferna i Harry Potter!

Det är "Elf".



Som sagt, "alf" och "alv" är samma ord, och uttalas egentligen på samma sätt. Enda anledningen till att den gamla stavningen "alf" lever kvar är väl att ordet är så pass ovanligt (till skillnad från "liv" och andra liknande ord).

I sindarin gäller att f i slutet av ord uttalas som v.

[/quote="danne"]Som sagt, "alf" och "alv" är samma ord, och uttalas egentligen på samma sätt.[quote]

Hur uttalas det då?

Detta är dock inte sindarin.



Ett "korrekt" modernt svenskt uttal av "alf" skulle vara just "alv". Avslutande "f" utsattes för en stavningsreform någon gång i början på 1900-talet (tror jag) för att bättre stämma överens med folks uttal. Därför blev "lif" "liv", "graf" "grav", etc. I samma veva ändrades "lefva" till "leva", "gifva" till "giva", etc.

Men p.g.a. av att ordet var så pass sällsynt och troligen mest förekom i skrift så behölls den gamla stavningen (parallellt med en modernare) och eftersom samhällets uttal snarare går mot mer bokstavstroget (i alla fall enligt Fredrik Lindström) uttalar alla idag "alf" som "alf" när det borde vara "alv".

Som bevis för dagens bokstavsuttal kan man, som Lindström, ta exempelvis stockholmsgatan Östgötagatan, som troligen ingen stockholmare uttalade som något annat än "öskjötagatan" (med sje-ljud) för hundra år sedan, medan det idag blir allt vanligare med "öst-götagatan"...