Japp, det är en illustration av s.k.
riftning, dvs. att en kontinentalplatta tänjs ut /delar sig så att först en
riftdal och så småningom en ny ocean bildas. (Jag snubblade över just denna illustration på en
fransk sida om Medelhavets geologi avsedd, vad jag med min högst begränsade franska förstår, att illustrera hur västra Medelhavet öppnades en gång i tiden; Ordet
riftdal heter förresten på franska
vallée de rift har jag just lärt mig.
)
Givetvis är bilden förenklad, schematiserad: Dimensionerna i höjdled är väldigt överdrivna, sprickorna är nog färre (med större förkastningsblock) än vad jag fått för mig är typiskt i verkligheten samt, inte minst, verkan av
erosion och
sedimentering är utelämnade. I själva verket brukar man vad jag förstår tänka sig botten av riftdalen som huvudsakligen
slättlandskap - dock med
vulkaner som viktigt inslag (t.o.m. Kilimanjaro räknar man vad jag förstår har bildats i samband med riftningsprocessen i Östafrika).
Lite torrare men möjligen aningen mer realistiska illustrationer hittar man t.ex.
här (med sedimentära lager i orange och grönt). Det röda (resp. skära i animeringen ovan) är det som plattan/plattorna "flyter" omkring på - kallat
astenosfären. (Astenosfären är ett mjukare lager, inte egentligen flytande men plastiskt deformerbart med några centimeter eller decimeter per år, dvs. "extremt långsamt flytande" skulle man kunna säga; Se
jordens inre.) Man tänker sig jordens inre som mycket långsamt sjudande (värme alstras hela tiden av radioaktivt sönderfall), med lokalt mycket starka och extra heta uppströmmar - s.k.
heta fläckar (
hot spots). När en kontinentalplatta glider fram över en sådan, så smälts och försvagas den och kan även pressas upp i liksom en bula (se animeringen) varifrån riftning kan utgå.
En
svensk artikel om riftning har jag också hittat.