Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det var en interjuv med EA i Bohuslänningen i veckan. Stod väll inte något vi inte viste i den i och för sig. (Nyöversättningen har skapat stora debatter bland de insatta... eller något sånt). Ska se om jag kan finna den, men bohuslänning tar betalt för sina internetsidor. Liten lista på exempel på nya saker, och att många inte skulle känna igen sig.
Personligen känns det mer som att många som läst på Engelska verkligen kommer känna igen sig.

De nämnde inte så många namn men Hobbinge, Secker, Riftedal skulle det iallafall bli enligt artikeln. Sen vet man ju inte om det verkligen blir så men de hade intervjuat EA så infon är nog inte alltför gammal.
Fattar fortfarande inte poängen med att skriva Secker med e.

Det är nog för att Tolkien skrev Baggins med två g. Man ändrar lite på ordet, men får ändå läsarna att förstå vilket ord man syftar på, precis som Tolkien gjorde. Huruvida det är rätt eller fel att göra så låter jag vara osagt (och jag bryr mig ärligt talat inte särskillt mycket just om den saken), men jag tror att det är orsaken i alla fall.

Det var antagligen nödvändigt för Tolkien att skriva "Baggins" med två g. Annars hade det kunnat uttalas Baygins (samma vokalljud som i bagle och way alltså) och det hade varit helgalet. Två g är alltså bara en engelsk stavningskonvention. Den borde inte ha förhindrat bruket av ä i "Secker".

Okej, sorry.. Då kanske han skriver "Secker" med e för att han anser att det låter mer som ett namn? Är nog även beredd att hålla med honom om detta.

Ja, det verkar troligt.

Virre: du vet inte viken dag det var?

Secker kan ju vara valt för att passa in i stockholmsdialekt.

Det är troligen bara en stavningskonvention -- det är ganska vanligt när man gör namn av ord att man förändrar stavningen lite för att särskilja det från originalordet.

Jag kan inte se varför man skulle vilja anpassa det till stockholmsdialekt -- dessutom är det det långa ä som blir långt e i stockholmskan (räkor -- rekor). Det korta ä-ljudet och det korta e-ljudet ligger så nära varandra att i varje fall inte jag kan skilja på dem (men jag talar å andra sidan en dialekt där man har samma ä-ljud i häl som i här).

Det ä-ljudet kan variera i landet. Om man kommer från Gävle så är det annorlunda jämfört om man är från värmland t.ex. Jag säger samma ä i häl som här men det skulle inte lika om jag kom från Gävle.

Martinus,

vilka namn är det som man ändrat stavningen på? Det vanliga är väl att namnen står oförändrade.

Ex. Björn, Sten, Varg, Gädda (även om det finns som Gedda), Stenbock, Snickare etc.

Det enda exemplet jag kommer på är Hälsingborg aom av någon för mig okänd anledning vill skrivas Helsingborg. Detta rör iofs ett ortsnamn och inte ett personnamn.

Alla dessa quist, t. ex. Även om detta väl troligen är den gamla stavningen, finns det många som när de tar sig namn som slutar på -kvist lägger sig till med den gamla stavningen.

Jag har för mig att jag sett en del som stavat "Berg" som "Bergh". För att inte tala om "Lindh"! På lokal-TV här i Halland har vi en nyhetsuppläsare som heter "Eek".

Ett annat exempel, för att plocka från litteraturen, är titelfiguren i August Bondesons Skollärare John Chronschoughs memoarer. Det där efternamnet uttalas "Kronskog", men skolläraren ifråga ändrade stavningen för att det inte skulle se så banalt ut.

Måhända är det så man tänkt med Secker? Ett "saknamn" som "namnifierats" för att se "äktnamnigt" ut? (Åh, vad många nya ord jag kom på där! )

Martinus,

dessa namn du räknar upp är ju namn som ändrats från den normala stavningen för att de skall se annorlunda ut. Majoriteten stavar fortfarande utan att ha ändrat namnet. Skulle detta vara tillämpbart borde följaktligen Säcker vara ett vanligt namn i The Shire och Bilbo eller hans företrädare bytt namn till Secker från Säcker för att särskilja sig. Det blir mer krystat helt i onödan. Samma sak som man brukar anklaga Ohlmarks för tom, tillägg till berättelsen som det inte finns underlag till.

Det korta "ä"-ljudet och det korta "e"-ljudet uttalas likadant, det är ingen skillnad på dessa två ljud. (Ljudet kan dock skilja sig från olika delar i landet, antar jag.)



Jag håller med. Dessutom antyder det en särskiljning som inte finns i originalet; tvärtom: namnet "Baggins" är ju ett ytterst vardagligt ord, som ju i berättelsen ställs mot det finare "Sackville". "Secker" ger en helt onödig "förtjusning" av namnet.

Den enda möjliga förklaringen (berättelseinternt sett) är att namnet "Secker" är så gammalt, att släkten behållt en gammaldags stavning, trots att själva ordet "säck" förändrat sin stavning.

Jag undrar hur Erik Andersson kom på Secker över huvud taget? Han har säkert ett skäl som han anser bra annars tror jag inte ens att han hade kommit på "Secker" från början.