Rim har en förmåga att framhäva rimordet (eller den fras det ingår i) framför andra ord i raden, särskilt om rimorden är innehållsord. Så även här. I första hand i de fyra första raderna. Det finns därför en uppenbar nackdel med att frångå rimmen i dessa rader. Samtidigt är det ett argument för att just göra det om man inte lyckas hitta rimord som framhäver samma innehåll.
Three Rings for the Elven-kings under the skyAlvradens
under the sky verkar ofta tolkas mest som att alverna gillar friluftsliv. En mer eftertänksam tolkning är att den säger något om deras öde, att alverna har en uppgift i just den värld det handlar om men även är begränsade till denna värld, att deras öde är bundet till världen "under the sky". Hur långt denna värld sträcker sig kan säkert diskuteras, men det är kanske ändå mindre viktigt här. Det avgörande är att deras öde är bundet till "världen" på ett annat sätt än människornas. De tre ringarna är verktyg för att utföra den uppgift som är deras öde i Tolkiens Midgård.
Åkes rimord
blå är naturligtvis genialt. Åke balanserar även friluftskänslan med att markera att det handlar om alvernas
makt. Det senare konststycket klarar jag inte av i min rimmade version, vilket talar för den orimmade.
Seven for the Dwarf-lords in their halls of stoneDvärgaradens
halls of stone är huggen i sten. Dvärgarna är i stenen. De sju ringarna är ett verktyg i dvärgarnas "giriga" stenarbete.
Här är det ingen skillnad mellan mina olika versioner.
Nine for Mortal Men doomed to dieMansradens
doomed to die verkar ha en speciell innebörd i Tolkiens "filosofi". En del av det är att människorna i Tolkiens Midgård inte bara av naturen är bundna att dö utan att detta faktum på ett mer medeltida vis även präglar deras syn på livet. De kan med ett gammalt engelskt ord känna sig
fey "doomed to die" (sv.
feg "dödsdömd"), ett ord som Tolkien naturligtvis brukar i ringsagan, typiskt när det drar ihop sig till strid. De nio ringarna ger människorna en (skenbar) möjlighet att undkomma sitt öde.
Att alvraden och mansraden rimmar med varandra ger extra skärpa åt skillnaden mellan släktenas öden.
Åkes rimord
gå fungerar, även om det är lite blekt. Och min rimmade version ger i stort rätt innehåll. Men man vinner ändå en hel del på att frångå rimmet. Det blir möjligt att få till den dubbla allitterationen. Rytmen blir fullkomligt klockren. Och framförallt finns det en närmare koppling till
fey, för den som vill se den. Och då faller även rimversionens alvrad.
(Ordet
fey vållar Andersson visst huvudbry. Han hoppar över det när det först dyker upp och förstår det sedan oftast som typ "vanvettig", även om det någon gång blir något mer ödesmättat. Åke klarar det här naturligtvis galant. Det blir
dödsvigd i någon form närmast genomgående.)
One for the Dark Lord on his dark throneHärskarradens
dark throne har jag nog alltid uppfattat som ett nödrim. Jag förknippar inte Mörkrets herre särskilt med just en tron, men det är ändå en maktsymbol. Och letar man i själva berättelsen refererar Tolkien faktiskt till Saurons tron ett par gånger. Jag misstänker att det är något Tolkien pillat dit i efterhand, för att skyla över nödrimmet.
Den Enda är maktens ring.
Att dvärgaraden och härskarraden rimmar med varandra skulle kunna vara ett medvetet försök att (i moderna termer) ställa materiell strävan mot politisk strävan. Eller så betyder det bara att Saurons tron var av sten.
Min rimmade version känns naturlig, särskilt om man låter den där gruvan dyka upp i nästa rad. Men skenet är inte kopplat till makt på samma sätt som tronen. Och "mörkrets sken" känns mer Milton än Tolkien. Så här vinner man en hel del i den orimmade varianten. Dessutom får man ändå till ett halvrim. Och det på rätt rader om man bara ska ha ett rim.
Den stegrande kamelen skrev:
Förgås är enligt ditt [Sumsars] citat mer en synonym till "stupa" eller "gå under"; "dö på grund av svåra yttre påfrestningar" som det står. Förgå har mer den betydelse jag är ute efter, "komma till sitt slut". Det är det till sin natur ändliga i människans jordeliv jag är ute efter, inte att han skulle vara särskilt sårbar för yttre våld.
Just för att
förgå kanske mer har den betydelse du pekar på ger det fel känsla. Det handlar i ringversen inte om att oundvikligen och gradvis vissna bort, utan det handlar om att dö.
Den stegrande kamelen skrev:
Och jag föredrar nog "dödliga" framför "mullvigda", eftersom det låter bättre; det blir lätt "mulliga män" av den här varianten.
Om du läser lika sluddrigt som Tolkien, ja.
Annars kan du ju faktiskt få in det i din version. Det tänkte jag inte på. Men så har ditt rimord heller aldrig varit något jag funderat på att använda.