Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Oops -- sorry. Jo, jag gillar "allen" skarpt. Det lyfter fram det faktum att man är ensam på toppen, även om man är Mörkrets herre.

Förändringen av rytmen är ganska måttlig: huvudsaken är att huvudbetoningarna i varje led hamnar på verbens första stavelse. En obetonad extrastavelse i slutet på raden är, liksom i många mer formaliserade versmått, en acceptabel avvikelse. Efter att ha läst din ringvers tvingas jag tyvärr betvivla din rytmkänsla. Kan det ha att göra med att kameler är passgångare?

Beträffande din andra invändning, så har jag svårt att se att "...åt mörkret vinna dem" skulle vara betydelsemässigt så enormt annorlunda än "...åt mörkret ge dem".

För att återknyta till vad som sas tidigt i denna tråd. Första raden i Lotta Olssons tolkning av ringdikten är inte lyckad. Men vad är problemet?

Den mest uppenbara avvikelsen från originalet är naturligtvis att den inte börjar på samma vis som de tre efterföljande raderna. Ett klart minus för det, men det som jag finner mest problematiskt är att de första fem raderna är "svåra" att läsa. Jag tror att det beror på att de till skillnad från originalets fem första rader inte kan läsas som en del av en fullständig mening. Tolkiens original går enkelt att komplettera så att man får en fullständig mening. Börja t.ex. med "They made ..." eller "There are ...". Jag hittar inget sätt att komplettera Olssons fem första rader så att de utgör en fullständig mening. Går det?

Jag menar INTE att Tolkien nödvändigtvis tänkte sig de fem första raderna som en del av en mening. Poängen är att de fem första raderna hos Tolkien har den egenskapen att de KAN utgöra en del av mening medan Olsson fem första rader inte kan det. Det handlar om en grammatisk egenskap som inte bevaras i översättningen. Att de fem första raderna i Olssons tolkning inte har denna egenskap tror jag är en förklaring till att jag upplever dem som svårlästa.

Det där var tyvärr långt ifrån första gången du var dryg och otrevlig på det här forumet. Ganska raskt jobbat för en som bara varit här i en vecka.

Finns det inte några "begränsningar" för hur "elak" man får vara?....

Pröva nya dryga Ergo! Löser effektivt upp fettfläckar på ditt forum...

Nåja, jag är ganska snäll egentligen och ber omedelbart om ursäkt. Jag råkar bara ha bestämda åsikter om språk och metrik, vilka jag nog för det mesta tycker att jag argumenterar sakligt för. Din ringdikt är bättre än Lotta O:s, men med tanke på att den innehåller en del rytmiska tveksamheter (återkommer gärna, men hinner inte precisera just nu) tyckte jag du överreagerade mot den där tvåstaviga detaljen...

Kameler är fina djur och bara knölar pucklar på dem.

Accepterar förstås din ursäkt, i synnerhet som du formulerar den så elegant.

Ser fram emot att höra dina rytmikfunderingar. Själv tycker jag, som jag tror jag skrivit tidigare i den här tråden (eller också var det någon annanstans) att raderna sex och sju i originalet har en mycket strikt metrik, ett slags manande, mässande rytm, nästan som en besvärjelse, och jag avviker ogärna från den. (Den saknade stavelsen på rad sju i Lottas och min version är illa nog.) Resten av dikten däremot har en ganska fri rytm utan någon större stringens från en rad till nästa, varför jag tycker att man kan ta sig en del friheter även som översättare.

Håller med Kamelen, samt följande, skrivet av Ardas språkexpert Björn Fromén:

För översättningen är det därför viktigt att diktens innehåll inte fördunklas genom ambition att replikera originalets rim och meter. Versmåttet kan beskrivas som en form av knittel, som ju ger ganska stor frihet: obligatoriskt är (minst) fyra starktoniga stavelser per rad, för övriga stavelser är både antal och placering fria. Det är naturligtvis ett plus om översättningen har samma rimschema och kvalitet på rimmen som originalet, men kan innehåll och stämning bättre bevaras genom att använda annan rimföljd och/eller att avstå från helrim så torde det vara att föredra. Föreliggande översättning har frångått versmåttet, vilket inte tör vara att rekommendera.

Då måste jag ha skummat lite slarvigt någonstans, för den efterlysningen har jag missat. Annars sprider jag gärna min åsikt vidare att "salar av sten" och "mörkrets tron allen" är den bästa varianten.

Håll sams pojkar!

Jag tycker också att "mörkrets tron allen" är bäst.

Tack för åsikterna! Det var inte så mycket "allen" som "mörkrets herre på mörkrets tron" jag var lite osäker på hur det lät, men tydligen låter det utmärkt. Därmed är min version från inlägget sist på sidan 20 av den här tråden att betrakta som min officiella! (Tills vidare i alla fall... )



Ja, jag håller också i stort med Fromén. Och hans trovärdighet i mina ögon ökar ju genom att han använder ett ord som jag inte vet vad det betyder (knittel). Men att gå så långt som att frångå rimmen vill jag inte, och jag tycker ärligt talat inte att experternas förslag från artikeln där citatet är hämtat var helt lyckat.


Bara på kul gjorde jag ett försök att helt exakt matcha originalets antal stavelser, för att se precis hur illa det blev. Försöket visade ganska tydligt varför det är bättre att ha en lite friare syn på versmåttet...

Tre ringar för alvkungar under det blå,
Sju för dvärgars furstar i gemak av sten,
nio ges till män, som förgår,
en för den mörke herren allen
uti Mordors land där dunkla skuggor rår.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att kuva och till mörkret evigt ge dem
uti Mordors land där dunkla skuggor rår.

Inte jag heller! Om jag minns rätt var det inte heller tänkt som ett konkret motförslag, utan mer som exempel på lite lösningar, där alla våra synpunkter bakats in i själva dikten. Men det var väl ingen som menade att Lotta skulle ta fasta på precis allt (jag, för min del, tycker att "en ring"-raderna är mycket bra, och har inte sett något direkt bättre här). Men hon tog inte fasta på något... Måhända kom kritiken för sent.

Håller med. Ohlmarks översättning är klart bättre!

På vilket sätt? Just Ohlmarks ringdikt är så pass misslyckad att jag inte förstår hur den kan vara bättre än någon annan tolkning...

Min kortfattade kritik:
Rad 1:
Inkonsekvens mot resten av verket - det finns inga "älvor" i Tolkiens verk.
Vad menas med "högt i det blå". Alverna har ingen makt över himlen, och inte heller bor de där.

Rad 2:
Ingen kritik.

Rad 3:
"De dödliga" fungerar inte, eftersom både dvärgar och hobbitar är det likaså.

Rad 4:
Fungerar möjligen, men "i ondskans dunkla sken" är att slänga sig med begrepp som inte direkt hör hemma i dikten.

Rad 5:
"Mordorslandets" - varför denna krångliga konstruktion? "Mordorlandets" eller "Landet Mordors" ligger mycket bättre i munnen.
"hisnande gruva" - hemskt påhitt som inte har någon grund i originalet.
Plus det faktum att raden ska vara densamma som den sista raden.

Rad 6-9:
Raderna har inte alls samma mönster som i originalet.
och ordet sämja existerar inte som verb. Inte nog med att Ohlmarks tänjer rejält på versmåttet, han är tvungen att hitta på ord, för att få det att gå ihop. Pinsamt dåligt!

Rad 10:
En väl fungerande rad. Synd bara att han inte insåg det och använde den på rad 5 också.

Den låter iaf bättre än Lotta Olssons pinsamma barnramsa.