OK, här är mina kommentarer till Olssons ringdikt:
Ringar tre skall alver se, under himlens rand,
Detta är tolkningens sämsta rad, utan konkurrens. Problemen med raden är
1) Den frångår det i originalet så viktiga uppräkningstillägget, och förstör sålunda helhetsintrycket av de fyra första raderna
2) Den offrar innehållet för att få till det jämförelsevis oviktiga inrimmet "tre/se"
3) Och kanske framför allt, det obegripliga slutet. "Himlens rand" betyder horisonten, och det är hel oförklarligt hur alverna kan se några ringar under horisonten...
4) Raden för även med sig någon form av syftningsfel, eftersom de efterföljande "sju", "nio" och "en" inte går ihop med "ringar tre".
sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor,
Fullt godkänd.
nio för människor, som döden tar omhand,
Missar allitterationen, och låter dessutom för "snäll", men i stort sett OK.
en för Mörkret herre, på mörka tronen stor,
"Mörka tronen stor" är inte idealiskt, men det duger.
i Mordor, i skuggornas land
Frångår versmåttet helt i onödan.
En ring att styra dem, en ring att se dem, en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
Den hittills bästa översättningen av dessa rader jag har sett. Jag har inget att klaga på.
i Mordor, i skuggornas land.
Se ovan.
Min ringversenvig mellan Ohlmarks och Olsson
Ol: Ringar tre skall alver se, under himlens rand,
Oh: Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
Båda tabbar sig rejält i denna första rad. Olsson förstör symmetrin, innehållet och hittar på obegripliga uttryck. Ohlmarks behåller symmetrin, men använder "älvkungar", och jag begriper fortfarande inte vad "högt i det blå" syftar på. Sammantaget vinner dock Ohlmarks den här ronden.
Betyg:
Ol: 1
Oh: 2
Ol: sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor,
Oh: sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
Båda raderna är bra översatta, men Ohlmarks kommer närmare originalet.
Betyg:
Ol: 4
Oh: 5
Ol: nio för människor, som döden tar omhand,
Oh: nio för de dödliga, som köttets väg skall gå,
Olssons är lite för gullig, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i Ohlmars "köttets väg". Dessutom missar han att även dvärgar är dödliga.
Betyg:
Ol: 3
Oh: 2
Ol: en för Mörkret herre, på mörka tronen stor,
Oh: en för Mörkrets herre i ondskans dunkla sken
Återigen är Olssons för gullig, men Ohlmarks något fabulerande variant tilltalar mig inte alls.
Betyg:
Ol: 3
Oh: 2
Ol: i Mordor, i skuggornas land
Oh: i Mordorslandets hisnande gruva.
Olssons version frångår versmåttet, men är innehållsmässigt någorlunda korrekt. Ohlmarks är helt ute och cyklar med sitt klumpiga "Mordorslandets" och den "hisnande gruvan".
Betyg:
Ol: 2,5
Oh: 1
Ol: En ring att styra dem, en ring att se dem, en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
Oh: En ringa att sämja dem, en ring att främja dem, en ring att djupt i mörkrets vida riken tämja dem
Olssons version är, som sagt, i mitt tycke nästintill perfekt. Ohlmarks version frångår versmått, innehåll, ordval och han lyckas dessutom med bedriften att hitta på ord som inte existerar. Det enda positiva jag kan säga är att den möjligen är en smula suggestiv.
Betyg:
Ol: 5
Oh: 1,5
Ol: i Mordor, i skuggornas land.
Oh: i Mordors land där skuggorna ruva.
Man kan fråga sig varför Ohlmarks inte använde den här meningen vid båda tillfällena. Raden i sig får högsta betyg, men inkonsekvensen drar ner det.
Betyg:
Ol: 2,5
Oh: 3
Mina snittbetyg på hela versen:
Lotta Olsson: 3
Åke Ohlmarks: 2,36
|