Ohlmarxisten skrev:
Varken silvanalver eller silvaner förekommer ju i Ohlmarks version av ringsagan. Så från den kan du inte ha fått det. Men han kan ju haft ett finger med i spelet ändå!
/.../
Ordet silvaner dyker senare under sjuttiotalet upp som uppslagsord i såväl Ohlmarks som Ingvar Svenssons starkt Robert Foster-inspirerade lexikon. Termen används även i andra artiklar i dessa lexikon. Och båda hänvisar till den enstaka förekomsten i Sagan om Tolkien. Svenssons lexikon (1977) är publicerat efter Ohlmarks (1976) men till större delen förmodligen skrivet före. Och i Ohlmarks översättning (1980) av David Days tolkienbestiarium finns det silvanalver, silvaner, silvanska alver och silveranalver.
/.../
Så visst är silvanerna en gren (!) bland alver. Men för det behöver de kanske inte kallas så i en svensk översättning av ringsagan.
Jag menade nog pre-Anderssonska översättningar. Vet inte hur/när jag först kom i kontakt med "silvanalverna"; i Silmarillion eller i bestiariet - båda flitigt bläddrade i redan i min barn-/ungdom. Jag har i vilket fall hunnit uppfatta det som en av alvstammarna, typ teleri, noldor, silvaner osv.
Det är dock spännande att läsa SAOB om ordet (Tolkien visste vad han gjorde):
SAOB skrev:
SILVAN silva⁴n l. SYLVAN sylva⁴n, m.; best. -en; pl. -er. ( silv- 1805 osv. sylv- 1762 osv.)
[jfr t. silvan, sylvan, eng. sylvan, silvan, fr. sylvain, silvain; av lat. Silvani, pl. (jfr Silvanus, namn på romersk skogsgud), till silva, skog, av omtvistat urspr.]
[SILVAN 0]
mytol. mytiskt väsen som tänkes bebo skogar, skogsgud, skogsgudomlighet, skogsväsen; nästan bl. i pl. DALIN Vitt. 6: 393 (1762). Vid dagens slut ibland Silvaners bo / I kopplets fjät han (dvs. jägaren) rädda Haren söker. JGOXENSTIERNA 1: 72 (1805). Fornv. 1930, s. 11.
Som sagt - Tolkien visste vad han gjorde.
Nog skulle man med fog kunna använda ordet, om man nu nödvändigtvis vill det.
Dock har jag på kort tid (sedan jag blev upplyst om mitt "misstag") både hunnit hitta ett nytt ord för tänkta alver och glömma bort att jag har gjort det.
När jag häromdagen läste ett stycke ur min översättning upptäcker jag till min förvåning att jag på försök har kallat dem vidaralver/vidarstamman/vidarfolket (de tre ställena där ordet silvan förekommer i Ringsagan).
Vidar; fritt efter
Svensk etymologisk ordbok skrev:
ved, fsv. vedher, viþer, skog, träd,...