Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

I konsekvensens namn bör vi väl ha originalet och Ohlmarks översättning med även denna gång. Här kommer de:

The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow, if I can,
Pursuing it with eager feet,
Until it joins some larger way
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say.


Den väg, jag vandrar går och går
från dörrens sten, där upp den rann.
Nu ringlar fjärran stigens spår,
som jag skall följa, om jag kan,
skall trampa den med ivrig fot,
tills i ett stråk den mynnar ner,
där tusen villspår ta mig mot -
och sedan vet jag intet mer.


Tycker faktiskt att Ohlmarks fått till en riktigt bra översättning här, åtminstone till en början. Slutet känns dock ganska märkligt, så därför föredrar jag nog likväl Olssons version.

Tycker faktiskt att Ohlmarks översättning av The road...är bättre ön Olssons. Det de har gemensamt är att båda börjar bra, men slutet kan förbättras.

Det som gör Olssons sämre för mig är detta ...ett tu tre. Precis som Alshain skrev så känns det som ett barnkammarrim. Jag har haft en känsla av en inriktning mot yngre läsare även när jag läst de andra dikterna i den nya versionen. Det kan ju vara en personlig uppfattning eftersom jag helst läser äldre litteratur, eller så kan det vara att det är hennes naturliga språk, eller så är det ett medvetet val för att man vill rikta in sig mot en yngre läsarkrets. Det är ju många som ansett att det är jobbigt att läsa dikterna så därför kan ju ambitionen varit att göra de så lättsamma som möjligt.

De som är i yngre tonåren kanske kan ge en uppfattning om hur de tolkar dikterna samt hur relationen är till andra diktverk? Detta eftersom jag förmodar att de är en av de större målgrupperna som jag tror förlaget inriktar sig mot.

Jag tror inte att förlaget medvete riktat in sig på en yngre läsekrets, tvärtom så tror jag att förlaget den här gången är mer medveten om att det är "seriös vuxenlitteratur" de har på sitt bord. Anderssons språk är heller inte det minsta barnkammaraktigt, även om det är mindre otympligt än Ohmarks (vilket snarare beror på den senares brister).

Danne,

nu var det väl främst dikterna jag tänkte på. Jag har intrycket av att både Ohlmarks och Olsson i dikterna försökt göra dem så lättsamma som möjligt. Detta tror jag är för att de anser att det passar en yngre publik bättre. Därför skulle det vara trevligt att få höra ungdomens uppfattning hur språket känns. Ungdomen är ju inte homogen och det finns många förutfattade meningar om vad den skall tycka, därför är jag intresserad av deras åsikter som individer och representanter.

Huruvida Andersson har ett barnkammarspråk kan jag inte uttala mig om, jag har läst alldeles för lite av honom. De namn som valts och det jag läst tyder i varje fall på att så inte är fallet. Prosa tror jag inte ses på samma sätt som dikter då den presumtive läsarna nog är mer van vid prosa än vers. För övrigt tager jag för givet att en översättare med så vackert namn skriver bra!

Jag har länge tyckt, och tycker fortfarande, att Ohlmarks översättning av just "The Road Goes Ever On" är helt lysande. Jag har svårt att se hur den skulle kunna göras bättre, och Olsson har i alla fall inte lyckats. Faktiskt är Ohlmarks version så bra att den ger extra trovärdighet till ryktena att han fick hjälp med en del av dikterna av Disa Törngren; för det är svårt att tro att samma person kan ha skrivit både den här diktöversättningen och "älvkonungarnas makt högt i det blå".

Danne, jag förstår inte vad du menar är märkligt med slutet i Ohlmarks version?

Jag tycker sista meningen inte alls säger samma sak som originalet. Den är alldeles för luddig.

Det kan jag inte alls hålla med om. Men det är väl ännu en sådan där situation där vi får enas om att vara oense.

Vilken översättning? "The Road goes ever on" förekommer på två ställen, och Ohlmarks översätter den på olika sätt på båda ställena. Denna så typiska inkonsekvens, om något, antyder att det är han som åstadkommit även dessa översättningar.

Ungdomens åsikter frågades det efter och där räknar jag mig. Jag tycker att Lotta Olsson verkar ha ett barnsligt språk och är en sämre diktöversättare än Ohlmarks. även om jag gillade hennes "The road..." ganska mycket.

Jag orkar inte kolla upp just nu vad Ohlmarks har ställt till med, men i originalet förekommer dikten tre gånger - alla tre olika! Två gånger i första boken och en i den sista. Fast de två gångerna i första skiljer sig för all del bara marginellt. Den svenska version jag tänkte på var den som Danne klippte in ovan.

Antar att jag räknas som ungdom. Och jag håller med om att hennes språk är ganska barnsligt och talspråkigt, även om Vandringssången var godkänd.

Crumui, Turin,

eftersom även ni verkar tycka att språket är "barnsligt" så undrar jag hur ni ser på detta. Reagerar ni positivt eller negativt på detta? Hur tror ni att era jämnåriga reagerar? Till vilken åldersgrupp ser ni dikterna som riktade mot? Något annat som jag undrar är över är även hur vanligt det är att läsa dikter bland ungdomar idag. På min tid i min bekantskapskrets hörde diktläsarna till undantagen.

Visst är det barnsligt spåk i diktöversättningarna! Jag tycker dessutom att metern haltar här och där - inte formellt men för det känsliga örat är det ändå märkbara skillnader. Är det någon som har läst något av Lotta Olssons egna diktverk? Skriver hon mycket rimmad vers och vilka versmått verkar hon föredra?

Även min syster (som är 12) tyckte att språket var barnsligt och en kompis till mig som fick höra den nya ringversen satt och skrattade. Jag tycker att den nya ringversen suger (för att använda ett vanligt ungdomsuttryck) . Jag tycker att det verkar som att hon riktar sig till 6-åringar men det kan ju inte stämma.

Jag läser inte dikter utom i fantasy-sammanhang.

Så sant, märker jag nu. Men i två av förekomsterna består skillnaden i ett enda ord: "eager" har blivit "weary". Ohlmarks har betydligt större skillnader än så mellan dessa två förekomster.