NammiKisulora skrev:
En annan grej som inte riktigt funkar är näst sista raden: "Men om jag sjöng om skepp – vad skepp kan komma av min sång". Tankstreck är väldigt användbara, men den paus det rimligen innebär går inte riktigt in just här. Det gör att upprepningen "om skepp - vad skepp" inte låter så jättesnygg i mina öron, men det är så klart en smaksak!
Just den raden tycker jag (utifrån min smak) funkar bra. Möjligtvis är det en för stor poetisk frihet jag tagit mig. Tolkien använder kommatecken.
Jag tror att jag resonerade som så att varianten: "
Men om jag sjöng om skepp, vad skepp kan komma av min sång" tappar bort "vad":s betydelse "vad för/vilket", och istället tenderar att få betydelsen "det som", om du hänger med. Alltså "vad" i betydelsen "det som händer/vad man gör": t ex: "Vad skepp kan är att segla och sjunka..."
Tolkiens ordföljd är lite annorlunda, så jag ansåg förmodligen att satserna behövde distanseras av ett tankestreck. Dessutom använder Tolkien två kommatecken, men efter det andra blir det ny rad och den inleds med versal: "What ship..." Eftersom jag inte använder versaler i början på ny rad mitt i meningar (till skillnad från Tolkien) tenderade min text att bli allt för upprepande; jag ville skapa en annan sorts variation, och kanske var det därför tankestrecket uppfanns. Minns inte riktigt... Svårt såhär i efterhand att veta exakt varför saker och ting har gjorts/valts.
NammiKisulora skrev:
... särskilt de två första [raderna] har ett stort problem: hela grejen med dem i original är att Galadriel framkallar sakerna hon sjunger om genom sin sång...
Tack för det påpekandet!!!
Jag har missat Galadriels frammanande och förmodligen bara tolkat det som att här går jag och sjunger i naturen om saker och ting som sker runt omkring mig.
Den stegrande kamelen skrev:
Jag tycker att rytmbrottet, den saknade stavelsen mellan "stjärnor" och "dess" stör mycket, faktiskt. Kan du lösa det vore det en klar förbättring. Och på nästa rad känns rytmen i "alvers Tirion" ganska forcerad, man tvingas nästan lägga betoningen på -on. Ett litet positionsbyte – "Vid murarna runt Tirion, i alvers Eldamar" – skulle göra mycket för rytmen, tycker jag. Fast frågan är väl hur mycket du tycker att det gör om epitetet "alvers" hamnar på Eldamar istället för på Tirion...
Du har så rätt, o kamel!
Jag vill även passa på att påpeka att raden: "
dock faller hitom Delade haven mången alvisk tår.", vilken har avhandlats tidigare, nu är ändrad till: "
och här vid Delade haven faller mången alvisk tår." Delade haven förstör metern något, även om Tolkiens "Sundering Seas" faktiskt! har samma meterbrott. På engelska slinker det dock lättare förbi, men genom att bygga om meningen något tycker iallafall jag att det blir (om inte perfekt) så iallafall bättre...! Därtill har jag nu fått med de två radernas "There..." och "here" dvs "Där" och "här" vilket inte är oviktigt i det poetiska bygget.
Nu lyder dikten som följer:
Jag sjöng om löv, om löv av guld, och gyllne löv slog ut:
om vind jag sjöng, där kom en vind som inte blåst förut.
Och bortom måne, bortom sol, gick skum på havets våg,
och bredvid strand vid Ilmarin ett gyllne träd man såg.
Vid Evigaftons stjärneljus dess strålglans lyste klar
vid murarna runt Tirion i alvers Eldamar.
Där har de gyllne löven vuxit städse år för år,
och här vid Delade haven faller mången alvisk tår.
O Lórien! Se vinter nalkas, kala nakna tid;
Ack, löven faller ner i floden, bort far strömmen strid.
O Lórien! Här har jag levt i allt för många år
och tvinnat bleka kronor av den gyllne elanor.
Men om jag sjöng om skepp – vad skepp kan komma av min sång,
vad skepp kan bära mig tillbaks på vida hav en gång?