Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: ons sep 30, 2020 3:55 am

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 435 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 ... 29  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons sep 15, 2004 8:48 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3454
Ort: Göteborg
Rosie skrev:
Den stegrande kamelen skrev:
Inte alla som vandrar går vill.
Men sedan gäller det förstås - om detta nu är bättre än Lottas version - att ändra fjärde raden också för att få till rimmet...
Låter jättebra, men då måste ju som sagt "frostraden" ändras, och det går jag inte med på. :wink: Så med ditt klargörande i åtanke bestämmer jag mig för att gilla även den raden i Lottas tolkning.

Kanske lika bra det. Det bästa jag lyckas återkomma med fjärde raden är:
Det finns rötter ej frost kommer till.
och det är ju ganska krystat.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons sep 15, 2004 9:14 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Rör inte Lottas frostrad!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons sep 15, 2004 10:01 pm 
Offline
Redaktionen

Blev medlem: mån okt 13, 2003 2:16 pm
Inlägg: 2068
andersson skrev:
Danne,
det var mest att utkast. Jag har inte hunnit bolla fram och tillbaka de olika möjligheterna. Jag erkänner därtill att rytmen ser jag inte som det primära, det kanske är därför jag ofta föredrager Ohlmarks versöversättningar? Jag är mer intresserad av alliterationer och att försöka behålla innebörden. Rytmen är för mig sekundär. Till mitt rytmförsvar så kan jag ju säga att jag ser den mer som en deklamation än som en dikt. Deklamationsstilen har jag försökt bevara. När jag får tid skall jag försöka bearbeta den, den tillhör faktiskt favoriterna.

Rad 2 och 4 är de rader som jag själv vill förbättra i första hand.


Jag förstår att det bara var ett utkast, och som sådant innehöll det mycket bra. Men problemet var inte bara att din version inte följde originalets rytm (som jag helst skulle vilja), utan att den inte hade någon egen inneboende sådan heller. Det kändes inte riktigt som en dikt, om jag säger så, och originalet är ju faktiskt en dylik.

Personligen tycker jag att en "bra" rytm, med bra flyt är viktigare än rim.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: sön sep 19, 2004 3:46 pm 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5430
Ort: Stockholm
Kan någon lägga in "Song of Durin" i Olssons version?


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 3:38 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3454
Ort: Göteborg
J. R. R. Tolkien skrev:
The world was young, the mountains green,
No stain yet on the Moon was seen,
No words were laid on stream or stone
When Durin woke and walked alone.
He named the nameless hills and dells;
He drank from yet untasted wells;
He stooped and looked in Mirrormere,
And saw a crown of stars appear,
As gems upon a silver thread,
Above the shadow of his head.

The world was fair, the mountains tall,
In Elder Days before the fall
Of mighty kings in Nargothrond
And Gondolin, who now beyond
The Western Seas have passed away:
The world was fair in Durin's Day.

A king he was on carven throne
In many-pillared halls of stone
With golden roof and silver floor,
And runes of power upon the door.
The light of sun and star and moon
In shining lamps of crystal hewn
Undimmed by cloud or shade of night
There shone for ever fair and bright.

There hammer on the anvil smote,
There chisel clove, and graver wrote;
There forged was blade, and bound was hilt;
The delver mined, the mason built.
There beryl, pearl, and opal pale,
And metal wrought like fishes' mail,
Buckler and corslet, axe and sword,
And shining spears were laid in hoard.

Unwearied then were Durin's folk
Beneath the mountains music woke:
The harpers harped, the minstrels sang,
And at the gates the trumpets rang.

The world is grey, the mountains old,
The forge's fire is ashen-cold
No harp is wrung, no hammer falls:
The darkness dwells in Durin's halls
The shadow lies upon his tomb
In Moria, in Khazad-dûm.
But still the sunken stars appear
In dark and windless Mirrormere;
There lies his crown in water deep,
Till Durin wakes again from sleep.



Åke Ohlmarks skrev:
Jorden var ung, grön fjällets spets
och ingen fläck i månen setts,
och ej fanns ord för ström och sten,
när Durin vandrat här allen.
Han namn gav höjd och namn gav dal,
han drack av orörd källa sval
och såg i Spegeltjärnens damm
en stjärnekrona blixtra fram
likt silverband med ädelsten,
som över Durins hjässa sken.

Jorden var skön, hög fjällets kam
i forntid före fallets skam,
då kungar satt i Nargothrond
och ännu Gondolin höll stånd,
som bortom haven sen vann frid,
Jorden var skön på Durins tid.

En kung på tron av elfenben
i pelarsal av huggen sten
med guldtak med smaragdehörn
och maktens runor över dörrn -
och månes, sols och stjärnors glans
i bergkristaller samlad fanns,
som skymda ej av moln och natt
till lampor man i salen satt.

Där hammaren mot städet klang
och stickeln skrev och mejseln klang,
och hjalt vart nitat, klinga smidd,
mur byggd och sprängd vart schaktets vidd.
Opal, beryll och pärlor blå,
metall med fiskfjällsteckning på,
sköld, harnesk, yxor, svärd och lans
bland arsenalens skatter fanns.

För Durins folk fanns då ej nöd,
i bergens djup musiken ljöd,
och skalden sjöng och harpan sang,
vid portarna trumpeten klang.
Jorden är grå nu, fjället dött,
ej ässjans eld sen sekler glött,
ej harpslag hörs, ej släggas fall,
i mörker vilar Durins hall.
Hans grav bland skuggor ruvar skum
i Moria, i Khazad-dûm.
Men stjärnor, sjunkna längesnen,
ur Spegeltjärnen lysa än,
och kronan bidar än den tid,
då Durin väcks ur gravens frid.



Lotta Olsson skrev:
Vår värld var ung och berget grönt,
och månen lyste klart och skönt,
för ström och sten fanns inga ord,
när Durin väcktes till vår jord.
Han namngav namnlös höjd och dal,
han drack ur orörd källa sval.
Han kom till Spegeltärn och såg
hur stjärnor i en krona låg,
som pärlor i en silverkrans,
som syntes kröna hjässan hans.

Vår värld var god och löften höll,
i äldre tid, tills kungar föll
i Gondolin och Nargothrond,
och sen mot västerns hav höll stånd.
Men god var ännu världen vid,
för längesen, på Durins tid.

Han var en kung, en tron hans plats,
i pelarsalars stenpalats,
med silvergolv och guldtaks prakt,
och dörrens runor, med sin makt.
Där sken för evigt stjärnan klar,
och sol och måne dröjde kvar
i lyktor med kristall runtom,
som aldrig skymts när natten kom.

Där mötte slägga städ, och där
graverades och höggs isär,
där smiddes svärd och bands och knöts,
där byggdes, böjdes, bars och bröts.
Beryll och pärlor och opal,
metall som fiskfjäll, blank och sval,
och sköldar, harnesk, svärd och spjut:
allt samlades på hög förut.

Och Durins folk var starkt som få,
musik sjöd upp ur bergen då,
till harpans klang steg barders sång,
trumpeter genljöd gång på gång.

Vår värld är grå och berget nött,
i smedjans djup har elden dött.
Förbi är sång och hammarslag,
där Durin bott gryr ingen dag.
I skuggor höljs hans vilorum
i Moria, i Khazad-dûm.
Än skymtar sjunkna stjärnors glans
i Spegeltärn, dess silverkrans,
i mörka djupet som förut,
tills Durins långa sömn är slut.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 9:33 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Gillade Lottas bäst förutom att jag saknar Jorden var skön på Durins tid för det är det enda jag minns utantill av dikten och den versraden sätter sig i hjärtat.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 3:32 pm 
Offline
Östring

Blev medlem: ons sep 15, 2004 6:51 pm
Inlägg: 37
Ort: Västertorp
JRRT:
Unwearied then were Durin's folk
Beneath the mountains music woke:
The harpers harped, the minstrels sang,
And at the gates the trumpets rang.


ÅO:
För Durins folk fanns då ej nöd,
i bergens djup musiken ljöd,
och skalden sjöng och harpan sang,
vid portarna trumpeten klang.


LO:
Och Durins folk var starkt som få,
musik sjöd upp ur bergen då,
till harpans klang steg barders sång,
trumpeter genljöd gång på gång.


Visst är ÅO en hiskligt slarvig översättare emellanåt men ibland tittar storheten fram. :) Första raden av Lotta Olsson här anser jag vara otroligt fel; den har ingenting med de följande raderna att göra. Det blir ofta så att jag försvarar ÅO - jag gillar hans högtidliga språk - och så också här! Hör kanske till att komma med ett eget förslag men det är hopplöst läge för mig att försöka bräcka ÅO just på de här fyra raderna. :)

_________________
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind,
blomstra för vind,
buga för vind.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 3:46 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 6:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Mmmm, Lottas funkar mycket bättre än Ohlmarks för mig, rytmen stämmer mycket bättre med originalet och jag gillar även ordvalen. Men ett stycke förbryllade mig:

In Elder Days before the fall
Of mighty kings in Nargothrond
And Gondolin, who now beyond
The Western Seas have passed away:


Har i Lottas översättning blivit:

i äldre tid, tills kungar föll
i Gondolin och Nargothrond,
och sen mot västerns hav höll stånd.


Blev inte betydelsen helt ändrad nu? Eller betyder "hålla stånd" även fara, sätta kurs , försvinna eller något liknande?

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 3:57 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3454
Ort: Göteborg
Vingilot skrev:
Men ett stycke förbryllade mig:

In Elder Days before the fall
Of mighty kings in Nargothrond
And Gondolin, who now beyond
The Western Seas have passed away:

Varken Ohlmarks eller Olsson tycks ha förstått den passagen. Den är också lite svår, det medges; "who now" syftar förstås tillbaka på kungarna och inget annat, det är de som seglar bort. Men i Ohlmarks version är det Gondolin som "finner frid", och i Olssons version tycks hon närmast ha utgått från Ohlmarks och missförstått även honom. Hennes tolkning av den passagen är inte begriplig alls. :?


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 4:03 pm 
Offline
High King of the Noldor
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön okt 19, 2003 11:57 pm
Inlägg: 2279
Ort: Uppsala
Sumsar skrev:
Visst är ÅO en hiskligt slarvig översättare emellanåt men ibland tittar storheten fram. Första raden av Lotta Olsson här anser jag vara otroligt fel; den har ingenting med de följande raderna att göra. Det blir ofta så att jag försvarar ÅO - jag gillar hans högtidliga språk - och så också här! Hör kanske till att komma med ett eget förslag men det är hopplöst läge för mig att försöka bräcka ÅO just på de här fyra raderna.


Jag håller med dig. När det gäller de där fyra raderna är faktiskt Ohlmarks bättre.


Vingilot skrev:
Eller betyder "hålla stånd" även fara, sätta kurs , försvinna eller något liknande?


Hon kanske syftar på vågorna som slår mot det seglande skeppet. Det är det enda Jag kan tänka Mig.


Skulle någon kunna vara snäll att här publicera Min favoritdikt i "FotR": "Song of Galadriel"?

_________________
I'm just an ancient drummer boy and in the wars I used to play.


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 4:26 pm 
Offline
Wavemaster of the World

Blev medlem: mån apr 19, 2004 7:10 pm
Inlägg: 2010
Ort: Världen
Fëanor skrev:
Skulle någon kunna vara snäll att här publicera Min favoritdikt i "FotR": "Song of Galadriel"?

Och The song of Nimrodel, snälla!

_________________
"Det har alltid varit kyrkans uppgift att försöka motverka förtryck." - präst i lokaltidningen

Ha. Ha. Ha.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 4:42 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: lör okt 04, 2003 3:28 am
Inlägg: 3454
Ort: Göteborg
Olsson har fått till en helt OK Durinvers, tycker jag, ungefär i nivå med Ohlmarks. Båda två har lyckats bättre med vissa passager än med andra, det är väl ganska naturligt. Förmodligen skulle man kunna spetsa versen lite genom att pussla ihop det bästa ur båda versionerna. Men jag tycker att Lotta även i Durinversen gör sig skyldig till ett ganska platt språk emellanåt, något man sällan kan beskylla Ohlmarks för. (Han har istället andra brister; varifrån får han t ex att Durins tron är av elfenben? Och nödrim har han rätt många i den här versen.)

Några exempel på, som jag tycker, mindre poetiskt språkbruk hos Olsson (men att bedöma "poetisk ton" blir ju av sin natur subjektivt, så det är naturligtvis fritt fram att tycka annorlunda!):

"som syntes kröna hjässan hans"
"Men god var ännu världen vid"
"en tron hans plats"
"allt samlades på hög förut"


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 6:41 pm 
Offline
Master of Doom

Blev medlem: tor dec 11, 2003 5:03 pm
Inlägg: 5430
Ort: Stockholm
Ja, Olsson har ett platt språk!

Första versen: Ohlmarks vinner stort! Olsson tråkig, Ohlmarks för en gångs skull korrekt.

Andra versen: Båda lika illa, ingen har förstått innebörden och Olssons "löften höll" är illa!

Tredje versen: Olsson har ändrat en del i raderna men Ohlmarks är så dålig i den här versen så hon vinner trots att den bara är hyfsad.

Fjärde versen: Oavgjort. Ohlmarks är ganska fel ute men Olssons språk är så otroligt barnsligt att hon faller platt till marken.

Femte versen: Ohlmarks är överlägsen här, vilket redan har nämnts. Olsson tråkig!

Sjätte versen: Här gör Ohlmarks en ganska bra vers men Olsson gör sin enda riktigt bra i den här dikten och vinner ganska klart!

Slutsats: 2-2 och 2 oavgjorda. Jag tycker ändå att Olsson har de sämsta passagerna så Ohlmarks vinner på poäng!


Upp
 Profil Skicka e-post  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis sep 21, 2004 7:30 pm 
Offline
Redaktionen

Blev medlem: mån okt 13, 2003 2:16 pm
Inlägg: 2068
Här kommer på Fëanors begäran Galadriels sång.

Först originalet:

I sang of leaves, of leaves of gold, and leaves of gold there grew:
Of wind I sang, a wind there came and in the branches blew.
Beyond the Sun, beyond the Moon, the foam was on the Sea,
And by the strand of Ilmarin there grew a golden Tree.
Beneath the stars of Ever-eve in Eldamar it shone,
In Eldamar beside the walls of Elven Tirion.
There long the golden leaves have grown upon the branching years,
While here beyond the Sundering Seas now fall the Elven-tears.
O Lórien! The Winter comes, the bare and leafless Day;
The leaves are falling in the stream, the River flows away.
O Lórien! Too long I have dwelt upon this Hither Shore
And in a fading crown have twined the golden elanor.
But if of ships I now should sing, what ship would come to me,
What ship would bear me ever back across so wide a Sea?



Och Olssons översättning:

Jag sjöng om blad, om blad av guld, och blad av guld kom fram.
Jag sjöng om vind, och vinden kom, och ven kring gren och stam.
Och bortom sol och månes glans sågs havet skumma vitt,
vid Ilmarin, vid kusten, växte gyllne trädet fritt.
Det lyste under Evigkvällens stjärnor där det var,
vid murarna till Tirion, i alvers Eldamar.
De gyllne bladen prunkar där, alltmer för varje år,
men här, långt bortom haven, är vår gråt och ledsnad svår.
O, Lórien! I vinterns tid gryr dagen kal och kort,
och strömmen bär de blad som föll och floden rinner bort.
O, Lórien! I evighet har jag nu vistats här,
och bundit mig en bleknad krans av guldblom, som jag bär.
Men om jag sjöng om skepp idag, var blir det skeppet av,
var finns det skepp som bär mig hem långt över vida hav?



Och som jämförelse Ohlmarks:

Jag sjöng om löv, om löv av guld, om gyllne löv i dans,
jag sjöng om vind, som styrde in mot breda grenars krans.
Men bortom måne, bortom sol med vredens skum gick sjön:
vid stranden utav Ilmarin där står en gyllenlönn.
Den lyste under stjärnorna vid aftonlandets hall,
i Eldamar vid Tirions, den vita borgens, vall.
Där gyllenlöven länge skälvt i vittförgrenta år,
men bortom havet faller här de glömda alvers tår.

O Lórien, nu är vintern här med dag så kal och kort,
med lövens fall i floden, som av strömmens arm bärs bort.
O Lórien, alltför länge på vår dömda strand jag går
och kransen vissnar kring mitt hår av gyllne elanor.
Men sjunger jag om segel, säg, vad skepp kan ge mig fri
och ta mig hem på vredgat hav vid storms och måsars skri?


Egentligen radbryter Ohlmarks dubbelt så ofta, men jag skrev in den så här, för att enklare kunna jämföra.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons sep 22, 2004 11:08 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Lotta är stel och har inget flyt i det. Hennes översättning är dock mer korrekt än ÅO fast blad av guld känns lite konstigt.

Skulle ha skrivit växte gyllenträdet fritt. I stället för :växte gyllne trädet fritt som kanske är en smula mer korrekt men hackar sig fram som en gammal knastrig LP.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 435 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 ... 29  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010