Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag är tämligen säker på att under återberättandet av när Gollum förlorade ringen, så skrek han "Vad hade han i fickorna sin?".

I fickorna sin? Heter det verkligen så?

/Anders

Borde varit i fickan sin.

Orginalet är "What has it got in its pocketses?", så man kan nog tillskriva Gollums mindre glasklara grammatik just det "felet" i den översatta meningen. Om inte så blir det "i fickorna sina", eftersom fickor/pockets är i plural.

Ja just ja, tänkte inte på det... är ju klurigt att översätta nån som talar "fel".

Pocketses... ska man förstå det som "dubbelt plural", tro?

Det ska man nog alldeles säkert. Det är ett av Gollums mer typiska sätt att tala i originalet (hobbitses, orcses).

Jag har funderat lite över detta. Var det en så lyckad översättning? Korrekt visserligen, men det låter konstigt på fel sätt i svenskan...

Vad sägs om en Tofslan och Vifslan-variant? "Vad hade han i fickslorna sina?" Sorry är hemskt oseriös för tillfället...
Men jag tyckte också det var en mindre lyckad översättning, men har inget bättre alternativ.
Apropå vinet, själv uppfattar jag det som att han beordrar fram mer vin åt gästerna, så som tanken är, men alla uppfattar saker olika.

Jag börjar känna en något växande oro över Gollums personlighet. Först är det "my precious" som blivit till "min klenod". Sedan "its pocketses" som blev till "fickorna sin". Jag tycker att det verkar som om Andersson inte blivit presenterad för Gollum. Gollums personlighet ligger ju till stor del i sättet han pratar och om Andersson översätter det allt för nitiskt är risken jäkligt stor att vi inte kommer att känna igen vår Gollum. Alla S-ljuden är ju det väsentliga. Inte huruvida det är "dubbelt plural". Jag skulle hellre sett att det blivit fickisarna eller vad trams som helst bara S-ljuden får vara kvar.

Klenod? Dyrgrip var det väl?

Jag förstår oron. Vi har dock informerat Erik fullödigt (om just detta, bl.a.), så förhandskunskaperna har han.

Gustav, jag betvivlar inte för en sekund att du och övriga faktagranskare givit Erik (och Lotta) all den information de varit redo att ta till sig (om inte mer än så ) Låt absolut ingen skugga vila över er!

Personligen har jag dock börjat undra över i vilken mån det verkligen är möjligt att "informera fram" intresse och känsla för Tolkiens värld hos någon som inte alls har det. Både Erik och Lotta hade ju tidigare, om jag inte helt missuppfattat saken, prövat att läsa Tolkien men funnit honom allt för trist och/eller poänglös och fånig att vara mödan värd - då de inte fick betalt för det.

Detta givetvis inte menat som kritik mot EA (eller LO) - sina känslor och intressen kan man ju inte rå för - utan i så fall mot Norstedts förlag som lejde dem. Fast kanske är jag ute och cyklar och kanske gjorde förlaget först tappra men fåfänga försök att hitta översättare med Tolkien-kunskaper/intresse.

(Självklart förstår jag ifall du eller övriga granskare inte vill säga någonting negativt om vare sig Norstedts förlag - era uppdragsgivare - eller om de översättare de lejt.)

Måste fråga dem som försvarar Erik Anderssons översättning av precious:

I vilket enda avseende fungerar dyrgrip bättre än skatt i EAs översättning av Isildurs yttrande. Jag har prövat att läsa det växelvis med skatt och dyrgrip, men den eventuella poängen med dyrgrip undgår mig fullständigt.

För mig är den en dyrgrip, även om jag bekom den med stor smärta.

För mig är den en skatt, även om jag bekom den med stor smärta.

Som andra påpekat missar EA med dyrgrip (till skillnad från skatt) den emotionella bindning till ringen, hos Isildur likaväl som hos Gollum, som antyds av originalets precious.
________________________________________

En helt annan sak är att jag inte tycker att just denna mening heller i övrigt känns som en speciellt lyckad översättning av:

It is precious to me, though I buy it with great pain.

För det första är väl det något luddiga ordet bekomma knappast någon översättning av buy. Sedan tycks det mig att det Isildur köper med sin smärta nog mera än ringen som sådan är just det emotionella, själva känslan av att ha någonting som är en sådan skatt för honom. Därför "buy" i presens! Isildur betalar ständigt.
________________________________________

Bara för fullständighetens skull kan förresten nämnas att Ohlmarks här (fast inte på andra håll) använde ordet dyrbar, samt precis som Andersson förlade smärtan/betalningen till förfluten tid:

Den är mig mycket dyrbar, fastän den har kostat mig svåra och outsägliga plågor.

Om jag förstått saken rätt så hade de båda gett sig på Ohlmarks översättning och inte originalet. Och Ohlmarks översättning är bra mycket pratigare och omständigare än Tolkiens text. Särskilt i de första kapitlen (som för övrigt Ohlmarks avskydde) är han så pass mycket mer om sig och kring sig att även jag tycker att boken är pladdrig. Tolkien är aldrig pladdrig.

Jag tror (åtminstone vad gäller Erik) att han, när han började läsa originalet, fann att Tolkiens språk var betydligt spänstigare och koncisare än han hade trott.

Såklart! För övrigt håller jag med Mårten. Jag har heller inte fattat poängen. Jag har ganska svårt att förlåta Andersson detta. Det känns som han missat något väsentligt. Vi får se i nästa bok. *nervös*

Här kommer ett litet dilemma för mig:






Anderssons översättning är oklanderlig, men kanske inte om man har läst Ohlmarks tolkning och därtill känner till Morguldolkars "vanor".
"It has been melted", skulle kunna betyda att nån har smält ner den. Men vem och varför? "It has been melted" kan nämligen även betyda "Den har smält.", vilket är mer logiskt. Eller är det det? Jag undrar: vem i Riftedal (eller i Midgård) är i behov av att smälta ner flisan? Borde den inte ha smultig av sig själv, vilket Ohlmarks utgår ifrån?