Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ja, finns det nåt som inte är helt underbart med den nya fina boken eller är den helt perfekt översatt??
Namnen t.ex tycker jag många är lite bristfälliga..

Finns det nån annan som har nåt att anmärka på?

Exempel tack.

De andra trådarna i den här avdelningen vimlar ju av exempel på saker folk har tyckt är mindre bra, så frågan är lite konstig. (Eller har du kanske inte läst de trådarna?) Det har väl rent av blivit lite slagsida mot de dåliga bitarna, eftersom det brukar vara mer intressant att diskutera sådant man är missnöjd med, så det här forumet ger nog en helhetsbild av nyöversättningen som är lite mörkare än vi egentligen tycker att den förtjänar. Jag tror de flesta trots allt är eniga om att den är en stor förbättring jämfört med Ohlmarks version, även om det alltså finns saker att klaga på.

Jag kan bara hålla med kamelen. Att jämföra 'Sagan om ringen' med 'Ringens brödraskap' är som att jämföra en sönderrostad Volvo 240 med en helt ny BMW som råkar ha en repa på ena framlyktan.

Håller med, Volvo är äldre, har charm och känsla medan den nya ser fin ut på pappret.

Fast i det här fallet är det snarast en Volvo där motorn monterats in bak och fram, där växelspak och broms bytt funktion och krockskydd saknas.

I alla avseenden som räknas är nyöversättningen överlägsen Ohlmarks' gamla hopkok. "Bågdrönare", på min ära!

Kofferdi-secker är det först jag tänker på.. Och så har vi stig.....!? Vad är det för man på en hobbit???
Jag har inte kommit så långt i boken än, men jag kommer säkerligen att hitta fler med tiden..

Hur fan lyckades han få Sackville-Baggins till Kofferdi-Bagger? Sackville-Baggins skall ju vara en mer förnäm version av Baggins om Jag har förstått saken rätt. Många epitet kan tillskrivas Kofferdi, men förnäm är inte ett av dem.

Det finns en egen tråd om detta.
http://www.tolkiensarda.se/forum/viewtopic.php?t=1591

Inte mycket är dåligt, enligt min mening.
Jag har, liksom många andra, reagerat på "Ringen-versen" och en del andra verser av Lotta O, som i stort har gjort ett mycket lyckat arbete.
Många av Ohlmarks ord sitter fastnitade i huvudet sedan många år, och låter bättre (kanske) bara därför.
Secker! Va? Nä, Bagger ska det va'!
Varför, egentligen? Jo, för att jag är konservativ. Min Frodo heter Bagger. Det har han alltid gjort.
Tänk om det var tvärt om:
Han har hetat Secker i 50 år. Så dyker Bagger upp.
Uj uj uj, så många humoristiska anspelningar på får vi skulle kunna läsa här då.
Riftedal har hetat Riftedal i 50 år. (Vi anser unisont att "rifte" är ett mycket poetiskt och alviskt namn, gammalt och högtravande, lite som ordet "griftetal" - ett gammalt ord för tal vid begravning.
Så kommer Erik A med Vattnadal.
"Är det vackert det?" skulle vi kanske säga. "Kommer mest att tänka på 'Vattnajökul'. Ska alvernas hem associeras till Island nu helt plötsligt."
Nog är det vanan som dikterar våra åsikter många gånger.

Min mening är att jag för första gången får tydliga, konkreta och lättförståeliga bilder i huvudet av hur Midgård ser ut.
Tack Erik och Lotta.

Vattnajökul =)
Apropå diskussioner och attityder... En sak som jag har märkt i (framför allt namn-) diskussionerna är att när vi diskuterar Ohlmarks namn gör vi allt för att idiotförklara dem och läsa in alla möjliga betydelser som inte stämmer med orginalet, medan när det är något av de nya namnen som avhandlas är det tvärtom, vi gör allt för att kunna acceptera det även om den eftersträvade betydelsen är så dunkel att det nästan blir Ohlmarxistiskt. (Det är förstås inte alltid så men jag får den känslan ibland.)
Bara en tanke. Virre ser mig.

Tala för dig själv!

Nädå, allvarligt talat. Men det är en skillnad på att göra en felaktig översättning och en obskyr översättning, anser jag.

Jag skulle vilja ha lite konkreta exempel, för jag känner inte alls igen mig i ovanstående resonemang.

Jo, jag hade lite beslutsångest angående val av personligt pronomen.





Jo, självklart. Men jag får känslan att Ohlmarks förtroendekapital är helt förbrukat (vilket är förståeligt) och att jag/man/vi/folk/X knappt ens försöker/vill förstå tankegångarna.

Ett exempel påkommet i all hast (dvs kanske inte särskilt genomtänkt (vilket jag f.ö. inte bestämt mig för huruvida föregående inlägg var ännu)): Kofferdi-Secker vs Säcksta-Bagger. Även om jag tyckte illa om Kofferdi-Secker när jag först hörde det (liksom nästan alla de nyöversatta namnen) börjar jag redan vänja mig och rentav tycka bättre om det än om Säcksta-Bagger rent spontant. Men när jag tänker sakligt på det hela tycker jag Säcksta-Bagger är en bättre "översättning" (av skäl jag inte bör gå in på här). Men när jag hör namnet går associationerna något i stil med "Säcksta-Bagger=Ohlmarks=blä", "Kofferdi-Secker=nyöversättning=bra". Eller så är det någon sorts försvarsmekanism: jag vet att jag måste stå ut med det framöver och därför börjar jag omedvetet acceptera det.

Fylke tycker jag var en ganska sorgesam sak. Man kunde i alla fall klämt till ett t i slutet.

Jag tycker inte att mitt inlägg, som du citerar, är ett exempel på detta. Jag ville, som jag skrev, geniförklara de namnen för att jag gillar hur de låter, inte för att det är Andersson och inte Ohlmarks som myntat dem. (Och nu när jag fått dem förklarade för mig kan geniförklaringen bekräftas! Med undantag för att klant-Erik tydligen lyckats förväxla Knalten och Näfsum med varandra. ) Och i stort håller jag med dig, det är lite för mycket maranatastämning över nyöversättningen ibland; att allt som Andersson och Olsson gjort är per definition bättre än Ohlmarks. Varje namn och vers får väl bedömas på sina egna meriter!