I den mån man nu alls fäster något avseende vid det nu citerade yttrandet av Ohlmarks, så talar det väl ändå egentligen snarast till hans fördel - vad gäller hans sätt att utföra översättningen alltså (men inte i andra avseenden). Dvs. många av oss har väl haft lite svårt att förstå hur hans ändring av
Tolkien skrev:
Then tottering, struggling up, with her last strength she drove her sword between crown and mantle, as the great shoulders bowed before her.
(med två "her" och ett "she", före det sista "her")
till
Ohlmarks skrev:
Raglande rätade han upp sig och med uppbjudande av sin sista styrka drev han med otroligt hugg sin klinga mitt mellan kronan och manteln när de breda axlarna böjde sig ner mot henne.
(med två "han" före det sista "henne")
kan ha varit oavsiktlig. Ovanstående yttrande kan ju dock möjligen (välvilligt tolkat) tas som en bekräftelse på att Ohlmarks uppriktigt trodde att hans översättning återgav vad Tolkien hade sagt, dvs. att det handlade om just bara slarv och ingen avsiktlig förvanskning.
________________________________________
För övrigt är ju frågan om hur äran ska fördelas mellan Éowyn och Merry föremål för debatt även på engelska. Fram till relativt nyligen levde jag nog i föreställningen att Merry, med sitt speciellt förtrollade svärd, om vilket det lite senare sägs
Tolkien skrev:
So passed the sword of the Barrow-downs, work of Westernesse. But glad would he have been to know its fate who wrought it slowly long ago in the North-kingdom when the Dúnedain were young, and chief among their foes was the dread realm of Angmar and its sorcerer king. No other blade, not though mightier hands had wielded it, would have dealt that foe a wound so bitter, cleaving the undead flesh, breaking the spell that knit his unseen sinews to his will.
åtminstone gjorde nödvändigt förarbete åt Éowyn.
Men efter att ha läst
denna artikel i ämnet (och inte minst citatet från brev 210) är jag numera övertygad om att äran för att ha dräpt häxmästaren, enligt Tolkiens egen mening, helt är Éowyns. Dvs.
i praktiken hade det naturligtvis knappast varit möjligt för Éowyn att dräpa sin fiende där hon låg på marken med häxmästaren redo att utdela det dödande slaget. Så Merrys hjälp var nödvändig, men inte för att Éowyn inte med sitt eget vapen hade kunnat klara det. Jag är numera övertygad om att hon
i princip (så som Tolkien såg det) nog hade kunnat dräpa häxmästaren med vilket vapen som helst, enbart i kraft av sin egenskap att vara "no man". Tolkien lade ju också i andra sammanhang oerhört stor vikt vid
ödets betydelse.