Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kommer även jag fram till trots att jag vägrar att ta det till mig. Kom på igår att jag nog hade gillat hobbi...
(Om jag nu trots mina intentioner ska fortsätta att älta alternativ till hobbit. Nån gång kanske man måste acceptera fakta och gå vidare i livet? Är den punkten nådd tror ni?)

Om grundformen av ordet är hobbit, kan knappast pluralformen bli hobber eller hobbingar. Det finns väl ett ganska begränsat antal sätt att bilda plural på svenska?

Hobbit behöver ju faktist inte vara regelbundet, eller har jag fel? Så man kanske kan lösa det på så vis?

Nja, oregelbundna pluralformer brukar inte bildas på ett sådant sätt. Inte vad jag vet i alla fall...

Det finns ju en uppsjö olika sätt att bilda plural i svenskan. T ex:

Pluraländelse -ar: En dag, flera dagar
Pluraländelse -er: En sak, flera saker
Ord som slutar på -e, -o eller -ä kan göras till plural med -n: Ett äpple, flera äpplen, ett bo, flera bon
Ibland får e-orden vanlig ar-ändelse i plural, men e:et fallet bort: En drake, flera drakar
För ord som slutar på -a faller ofta a:et bort och pluraländelsen blir -or: En svala, flera svalor
Ibland blir det -on istället för avslutnings-a:et: Ett öga, flera ögon
Ord som slutar på -o eller -å görs ofta till plural med -r: En ko, flera kor, en vrå, flera vrår
Mycket vanligt är att det inte blir någon ändring alls: Ett får, flera får, ett liv, flera liv
Vokalförändring plus pluraländelse: En bok, flera böcker
Vokalförändring, ingen pluraländelse: En mus, flera möss
Vokalen innan sista konsonanten faller bort, pluraländelse:En bödel, flera bödlar


Det finns säkert många fler sätt att bilda plural, det här var dem jag kom på på rak arm. Men frågan är vilka som skulle kunna vara tillämpbara för hobbit. Det finns säkert regler för vilken pluralbildning som används i vilka lägen, även om jag inte kan dem.

Jag tror egentligen inte att någonting annat än -ar skulle fungera. För att göra plural med -er skulle ordet ha behövt betonas på sista stavelsen, typ en jesuit, flera jesuiter. (Man kan möjligen också tänka sig specialfallet att betoningen flyttas i pluralformen, typ traktor - traktorer.) För att inte förändras alls känns det som om ordet antingen skulle ha behövt vara neutrum ("ett" istället för "en", typ ett skåp, flera skåp) eller ha slutat på -are (en drömmare, flera drömmare). Vokalförändring verkar mest förekomma för enstaviga ord (stad - städer, bok - böcker). Bortfall av vokalen innan sista konsonanten hade kanske kunnat komma i fråga, typ hummer - humrar, åker - åkrar, cykel - cyklar. Men problemet är ju att det då blir hobbit - hobbtar, vilket knappt går att uttala. Möjligen att detta skulle förenklas till hoptar med tiden, men då är vi ju där igen...

Det man egentligen behöver göra är nog att jämföra med liknande ord i svenskan och se hur de böjs. Men eftersom hobbit inte liknar ett svenskt ord så finns det knappt några andra ord att jämföra med. Det jag kommer på är robot, racket, budget och några låneord till av den typen. Och alla dessa böjs med -ar i plural. Så det är nog den böjningen vi får leva med så länge vi envisas med att använda det osvenska ordet hobbit.

Jag föredrar Hobbit främför Hob.

Jag tror att hobbitskt med tiden skulle förändras till hobbiskt eftersom det senare är lättare att uttala.

Jag är itne så insatt i språkutvecklig. Men vad är det som säger att om Hobbit skulle va ett svenskt ord från börjar, att det inte skulle utvecklas till Hob. eller kanske Hobb.

Ljudförändringar i de germanska språken följer samma mönster. Ett kort o-ljud i "hobbit" som utvecklas till långt o-ljud i "hob" tror jag faktiskt är omöjligt. "Hobb" är jag inte säker på, men det känns inte sannolikt.

Dock visar väl Kamelens sammanräkning över ord som har samma ändelse som Hobbit. Att det troligen blir någon oregelbunden ändring till slut? Det måste ju ha tillkommit andra låneord från andra språk med ändelsen T tidigar i historien?

Jag kommer i alla fall inte på ett enda tvåstavigt ord i svenskan som slutar med -it eller -et, har betoningen på första stavelsen och görs till plural med något annat än -ar. Det finns över huvud taget inte många ord på -it eller -et som har betoningen på första stavelsen. Jag kommer inte på många fler än de jag räknade upp ovan, och de flesta verkar vara moderna lån som bara inte hunnit försvenskas riktigt än.

Generellt är det ju så att den här typen av ord i engelskan motsvaras av svenska ord med betoningen på sista stavelsen. Jämför t ex (sv - eng) raket - rocket, profet - prophet, komet - comet, profit - profit, bandit - bandit. Många av dessa ord är inte lån direkt från engelskan utan har t ex kommit in via tyskan eller franskan, men principen finns där ju lika fullt.

Hade hobbit varit ett riktigt ord i engelskan, och ett som vi haft användning för och därför importerat, så hade det gissningsvis efter en assimileringsperiod kommit att heta hobit, med betoning på sista stavelsen. (Detta då till skillnad från hur det hade sett ut om vi istället för länge sedan lånat in holbytla.)

Det här är ju inte ett helt nytt problem. Redan Hallqvist hade ju "hobbit". Men jag förstår varför "hob" har kommit att helt dominera utanför böckerna.

I plural kan "hobbit" inte gärna bli annat än "hobbitar". Det är också den form som både Hallqvist och Andersson väljer.

På engelska förekommer adjektivformerna "hobbitish" och "hobbitlike" (eller "hobbit-like") och då med något skilda betydelser.

Formen "hobbitish" är i mitt tycke mindre lyckad. Den förekommer inte heller i The Hobbit eller LotR vad jag vet, men formen förekommer i sekundärlitteraturen och i OED.


Motsvarande svenska adjektiv kan inte gärna bli annat än vad Kamelen föreslår, dvs. "hobbitsk", vilket är ungefär lika bra eller lika dåligt som "hobbitish". Alternativet (Tolkiens eget alternativ?) är att helt klara sig utan denna adjektivform. (Se här för en mer allmän diskussion om "luckor" i språket.)

Formen "hobbitlike" har jag hittat en gång i The Hobbit och en gång i FotR. Hallqvist översätter med "hobbitartad", vilket fungerar utmärkt. Andersson översätter inte "hobbitlike" utan gör en liten omskrivning.


Kamelen, jag orkar inte heller upprepa vad jag och andra sa. Jag trodde du till slut insåg det perversa i att låsa sig vid det obetydliga "holbytla". I korthet menar jag att man först bör översätta "hobbit". Om det blir till "hob", så översätter man sedan "holbytla" till något som blir "hob" om det utsätts för den process du beskriver. Ja, ordet ska naturligtvis passa även i övrigt. Man får väl anta att det var just så Ohlmarks kom fram till "hol(b)ylla". Men det är ju möjligt att det går hitta någon bättre urform än just "hol(b)ylla".