Andersson framstår allt mer som en verklig lustigkurre. Ta det här med att översätta ordlekar. Den vanlige översättaren accepterar nog många ordlekar som närmast oöversättbara, men Andersson han försöker verkligen. Översättningen av "Bag End" till "Säcks ände" är ett typiskt exempel. Min första reaktion var att det här var ju en riktigt fyndig översättning, men jag har kommit att ogilla den allt mer. Tolkiens ordlek ersätts ju av en annan ordlek. Ett annat exempel är den livligt diskuterade översättningen av "it was Pity that stayed his hand". Bra tyckte jag, men Kamelen och andra var av motsatt åsikt. Sedan har vi "ente"-vitsen. Inget vidare, tycker jag. Det spelar ingen roll om Tolkien avsåg att vara lustig. Det blir inte alls samma sak på svenska, tycker jag. Buskis
, som Älva sa. Jag undrar om någon annan översättare försökt eller överhuvudtaget kommit på tanken att översätta denna ordlek. Det är klart att det är bra om man verkligen lyckas översätta även ordlekar, men det är inget man kan kräva av en översättning. Det blir ofta lustigt på ett annat sätt än i originalet.
En annan lustig egenhet hos Andersson är att han tycks gilla att göra små skämtsamma anspelningar på själva översättandet. Ett i mitt tycke lyckat exempel är översättningen av "the Tale of the Ring" till "sagan om ringen"
, och jag undrar om inte följande är ett resultat av Kamelens inlägg: "Det här med fru Galadriel kvarstår ännu. Jag måste fortfarande lära dig ett höviskt språk." Sedan har vi ju det här med alla kväkande hobbitar i
De två tornen. Skulle inte förvåna mig om det verkligen är så att det är ett svar på den kritik han fått för den kväkande hobbiten i
Ringens brödraskap. Om man uppfattar de här skämten, så förstår man även att det är Andersson och inte Tolkien som står bakom dem. Jag tycker av den anledningen att översättaren kan tillåta sig ett par sådana här anspelningar, bara det är någon poäng med dem.
Andersson verkar dock inte nöja sig med dessa två former av lustigheter. Han går ett steg längre och infogar skämt som inte har någon motsvarighet hos Tolkien och inte heller har med översättandet att göra. Jag undrade tidigare om Frodos "Tjänare, Sam!" ("Hullo, Sam!" hos Tolkien) var avsiktligt. Jag lutar nu åt att det faktiskt är avsiktligt, men oavsett om det är avsiktligt eller inte så blir det komiskt. Bra eller dåligt? Lustigheten med att "träda i kraft" är ett annat exempel. En misslyckad lustighet, tycker jag. Lustigheten verkar inte finnas hos Tolkien och, vilket kanske är värre, uttrycket "träda i kraft" används på ett udda vis. Tar sig Tolkien någonsin sådana friheter med engelskan för att få till en ordlek? Danne har ju sedan undrat om inte den kväkande hobbiten i
Ringens brödraskap var en medveten groda, dvs. ett Anderssonskt skämt. Ju fler lustigheter som dyker upp, desto troligare verkar det att den kväkande hobbiten faktiskt är ett medvetet skämt. I princip tycker jag att översättaren tar sig för stora friheter när han infogar skämt av denna typ, och egentligen spelar det ingen roll om skämten är avsiktliga eller inte. Komiskt blir det ju ändå.